– Vi måste bryta tystnaden. De kvinnor som utsätts för sexuellt våld bär inte skulden. Därför måste de också få upprättelse.
Det säger Nobelpristagaren Denis Mukwege i en exklusiv intervju med Global Bar Magazine i samband med en ceremoni där han bland annat lämnade över en läkarrock till Nobelmuseet i Stockholm.
2018 fick läkaren Denis Mukwege Nobels fredspris. Nu är han i Stockholm. Under en ceremoni på Nobelmuseet donerade han sin läkarrock från arbetet på Panzisjukhuset till samlingarna. I en exklusiv intervju för Global Bar Magazine berättar Denis Mukwege om det arbete som skett och vad han hoppas inför framtiden.
Det var 1999 som Denis Mukwege grundade Panzisjukhuset och inledde arbetet med att hjälpa de många kvinnor som drabbats av våldtäkter och andra övergrepp:
Vi vill att kvinnorna som känner sig som offer när de kommer till oss ska lämna oss med en överlevares självförtroende. Det förloppet är själva essensen i vårt arbete på det sjukhus jag grundade 1999, skriver Denis Mukwege i sin självbiografi ”Kvinnors styrka” som 2022 gavs ut i Sverige (Volante).
– De kvinnor som kommer till oss har blivit våldtagna och de känner att allt är förstört, som att de har blivit mördade och inte existerar över huvud taget. Vi vill få dem att komma tillbaka till mänskligheten, att få dem att känna att de existerar som människor. Om vi lyckas med detta är det en stor sak, arbetet går långsamt, men det är fortfarande en framtid för mig och arbetet har stor inverkan på individen, säger Denis Mukwege.
Sedan 1997 har över 70 000 kvinnor som utsatts för sexuellt våld fått vård på Panzisjukhuset och tack vare insatsen har många kunnat börja ett nytt liv. Men smärtan finns kvar och berättelserna om det bestialiska våld de utsatts för lämnar inte någon oberörd. En viktig del i arbetet på Panzisjukhuset – förutom den medicinska vården – är att kvinnorna har någon som lyssnar på dem:
– De kan prata med oss i timmar om exakt vad som hänt så att vi kan etablera sanningen och slå fast vad som har hänt dem.
Ändå finns det en stark stigmatisering som leder till att de kvinnor som överlever övergreppen ändå får skulden och utesluts ur samhället:
– Vi gör vårt bästa för att övertyga samhället att det som hänt inte är offrens fel. För tio år sedan var det väldigt svårt, även kyrkor diskriminerade dem. Men vi arbetar väldigt hårt med kyrkorna i Kongo för att få dem att stödja kvinnor och förstå att kvinnorna är offer, i stället för att hävda att de är ansvariga för det som hände dem. Och det är en stor förändring, en utbildningsprocess. Och ser vi på hur synen på allt detta förändrats sedan vi startade har mycket hänt.
Förutom medicinsk hjälp och mentalt stöd till de kvinnor som våldtagits arbetar Denis Mukwege för att få regeringen i Demokratiska republiken Kongo att ta ansvar för det som hänt och stödja kvinnor som vill ha rättvisa. Nyligen har den kongolesiska regeringen tagit fram en lag som gör det möjligt för kvinnorna att få gottgörelse.
– Men det räcker inte med gottgörelse, utan det handlar lika mycket om värdighet och respekt, inte i första hand om materiella saker. Lagen om gottgörelse är ett steg framåt, men tillgång till rättvisa måste tillförsäkras först. Vad vi behöver är ett rättssystem som är kapabelt att stödja kvinnor och att erbjuda dem rättvisa, fortsätter Denis Mukwege.
På den internationella nivån har Denis Mukwege tillsammans med många andra – med framgång –tryckt på för att få till förändringar. 2008 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 som bekräftar på nytt säkerhetsrådets åtagande att stoppa sexuellt våld som ett krigsvapen och ett medel för att terrorisera befolkningar och förstöra samhällen.
Att sexuellt våld är ett vapen i militära konflikter har också med all tydlighet visats i det ryska angreppskriget mot Ukraina. Därför, menar Denis Mukwege, är det oerhört viktigt att även driva på för förändringar på internationell nivå:
– År 2019 fick vi till resolution 2467 i säkerhetsrådet som skapade en fond för överlevare. Det är den första resolutionen som inkluderar barn som har fötts som ett resultat av våldtäkter. Så visst gör vi nytta, men det krävs mycket mer än så. Vi måste också inse att problemet med sexuellt våld existerar i alla länder, i fredstid såväl som i krigstid. Det finns på universiteten, på företagen, i kyrkorna och på gatorna och jag känner att vi måste bryta den tystnad som råder kring dessa frågor. Vi måste ta tillbaka ordet; ordet är makt och vi måste skifta skulden från offret till förövaren.
Under en stor del av de år som gått sedan starten 1989 har Denis Mukwege och andra ur personalen varit utsatta för ständiga hot på grund av sitt arbete. Nu skakas östra Kongo, där Panzisjukhuset ligger, återigen av militära konflikter sedan den Rwanda-stödda M23-gruppen återigen tagit kontroll över flera områden kring provinshuvudstaden Goma. Striderna har tvingat tusentals människor på flykt och dödat flera hundra personer.
Denis Mukwege menar att Sverige och det internationella samfundet nu måste agera. Det går inte att återigen blunda för det som sker:
– För tio år sedan, 2013, stödde Sverige sanktioner mot Rwanda för att landet stödjer M23 men situationen är densamma tio år senare och vi känner att världen verkligen inte skrider till handling. Vi måste agera eftersom M23 dödar, våldtar och förstör och den enda anledningen till att de kan fortsätta att göra så är att Rwanda stödjer dem.
Tomas Nordberg
Fotnot: Panzisjukhuset stöds i Sverige främst genom PMU och Läkarmissionen (LM).
Läs också:
