Är överbefolkning ett problem? Eller är det tvärtom underbefolkning som riskerar att bli den stora utmaningen, frågar sig Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
De åsikter som framförs i denna text är författarens egna.
Alla som kommit en bit upp i åren har någon gång under sin skolgång tragglat befolkningspyramider och Malthus. Och inte minst– skräckbilden – jorden skulle bli överbefolkad, vi skulle alla gå under!
Men när framtiden ska skildras blir det sällan rätt. I 1950-talets tecknade science fiction-berättelser kommer pappan hem till familjen i sin flygande bil för att äta den middag som mamma hemmafrun förberett. Den tekniska utvecklingen spåddes hisnande, men på det sociala området skulle allt vara sig likt. I verkligheten blev det tvärtom: vi väntar fortfarande på de flygande bilarna. Däremot så har hemmafrun flugit sin kos – och det blev aldrig någon global hungerkatastrof på grund av befolkningsökningen som Malthus och andra trodde. Tvärtom, idag är övervikt ett större globalt problem än hunger.
För några år sedan genomförde Colombia en folkräkning. Och resultatet blev allt annat än det förväntade. Det visade sig nämligen att colombianerna inte var 50 miljoner som alla trott, utan 45. En minskning med tio procent – på ett bräde!
Alla, inklusive folkräknarna själva, verkade förvånade. Vi hade ju matats av biståndsorganisationernas kampanjer och vädjande reportage om överfyllda slumområden, ensamma tonårsmammor och de stora barnfamiljernas landsbygdsmisär.
Är Colombia ett undantag? Det finns ingenting som tyder på det. Faktum är att många av världens storstäder är på väg att förvandlas till barnlösa enklaver. I de italienska gränder där Elena Ferrantes romanfigurer lekte som barn är det idag mest gamlingar som haltar runt. Även i Kambodja – ett land där familjerna vara för en generation tillbaka var rekordstor – blir barnkullarna allt mindre. Numera föder varje kambodjansk kvinna 2,5 barn i genomsnitt, ned från över fem barn på bara några decennier (i Sverige 1,85 barn som jämförelse).
Det är helt enkelt inte osannolikt att världens befolkning är betydligt mindre än vad vi tror – och att den minskar snabbare än vad vi förväntat oss. Det borde vara en jättenyhet! För befolkningsfrågan är dynamit. Arga, unga, arbetslösa män kan tända en revolution, skapa krig och konflikter och ge sig ut på flykt från en kontinent till en annan.
Men även en minskande befolkning är en politisk fråga, inte minst i Kina som vi skriver om här.
Idag är ca 10 procent av världens befolkning över 65 år, ett antal som kommer att fördubblats till år 2050. I några av de värsta ”gamlingländerna” som Japan, Italien och Portugal är närmare 25 procent av befolkningen redan idag över 65 år.
Vem ska göra jobbet? Och betala skatten nu när den blå-bruna politiska eliten gör allt för att stoppa invandringen?
Och – betyder en minskad befolkning också att världens klimatproblem blir mindre än vad vi hittills trott? Eller tvärtom ännu värre? Ingen vet.
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
