DEBATT. Idag – när Internationella flickdagen firar 10 år – kan vi konstatera att jämställdhetsarbetet behöver en rejäl skjuts. Pandemin har lett till ett enormt bakslag för flickors rättigheter. Att i detta läge skära i biståndet vore att vända ryggen åt miljontals flickor i världen när de behöver oss som mest, skriver Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan International Sverige.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Det har nu gått tio år sedan FN – efter ihärdigt lobbyarbete av bland andra Plan International – instiftade internationella flickdagen. Anledningen var lika enkel som angelägen. Även fast vi arbetar för alla barns rättigheter såg vi hur flickor blev dubbelt diskriminerade. Både på grund av sin ålder och sitt kön.
Tonårsflickor, som borde vara dubbelt skyddade av både barn- och kvinnokonventionen, är de som oftast faller mellan stolarna. Det framgår tydligt i den rapport som tagits fram av Plan International med anledning av tioårsdagen. Där kan vi se hur breda satsningar på vaccinationer och näring gjort att fler flickor överlever sin femårsdag. Fler flickor börjar också skolan och länge såg vi framsteg i kampen mot barnäktenskap. Sen kom pandemin.
Skolorna stängdes, fattigdomen växte och resultat i barnäktenskapstatistiken lät inte vänta på sig; 2020 såg vi den största ökningen av barnäktenskap på 25 år. Många flickor kommer därför aldrig komma tillbaka till klassrummen. Det är oacceptabelt! Skolan är nämligen så mycket mer än en plats där man lär sig läsa, räkna och skriva – skolan ger ofta trygghet, stabilitet och mening i tillvaron och många barn får sitt enda dagliga mål lagad mat där. Att satsa mer på utbildning borde därför vara självklart för alla biståndsgivare – inte minst mot bakgrund av den globala utbildningskris som accelererats av pandemin. Trots det går bara runt tre procent av Sveriges bistånd till just utbildning.
2020 såg vi den största ökningen av barnäktenskap på 25 år. Många flickor kommer därför aldrig komma tillbaka till klassrummen.
En annan angelägen fråga som tas upp i vår rapport är könsstympning – en form av sexuellt våld som vanligtvis utförs när flickorna är mellan 4 och 14 år, men som sedan följer dem hela livet. Vår rapport visar att 24 länder i Afrika antagit lagar som förbjuder könsstympning under den senaste tioårsperioden. Det är såklart ett enormt framsteg, men den skadliga traditionen är så djupt rotad att det inte räcker med lagstiftning – enligt beräkningar löper fortfarande runt tre miljoner flickor årligen risk att bli könsstympade.
Problemet med könsstympning finns också i Sverige och flickor från vissa grupper riskerar att utsättas. Plan International Sveriges Flickapris, som igår delades ut för första gången, gick till Existera – en av de få organisationer som med små resurser och på frivillig basis kämpar mot könsstympning på hemmaplan.
Om vi ska sammanfatta den senaste tioårsperioden vad gäller flickors rättigheter ser vi både framsteg och bakslag. Det är tydligt att de framsteg som görs för flickors i tidig ålder inte nödvändigtvis följer dem genom livet – mycket på grund av traditionella normer och värderingar. Det finns helt enkelt andra förväntningar på vad flickor ska och kan göra – förväntningar som begränsar dem och deras rättigheter och som hindrar dem från att uppnå sin fulla potential.
När vi intervjuat 29 000 unga tjejer i världen om deras politiska engagemang, uppger de allra flesta att de ser vikten av att engagera sig. Men många upplever dagligen begränsningar, hat och hot. Ibland så allvarliga att det skrämmer dem till tystnad. Men trots det vägrar flickor – inte minst i länder med auktoritära regimer – att vara tysta. De unga tjejernas slöjprotester i Iran är bara ett av många exempel på att vi har en lång väg kvar innan vi når en jämställd värld. Så pass lång att flickor med fara för sina egna liv känner att de själva måste ta upp kampen.
Tjejer kan förändra världen till det bättre, med de behöver vårt stöd. Vi måste därför:
- Stå upp för flickors rättigheter och säkerställa deras skydd.
- Se till att alla flickor går färdigt skolan.
- Lyssna på flickor och möjliggöra deras politiska engagemang.
- Värna alla flickors rätt till sin egen kropp.
Att även fortsättningsvis avsätta en procent av BNI till bistånd och alltid ha ett jämställdhetsperspektiv på svenska insatser är avgörande i arbetet!
Mariann Eriksson
Generalsekreterare, Plan International Sverige
Läs också
