Enligt överenskommelsen kommer biståndet frysas på 56 miljarder kronor under tre år. Det innebär en sänkning på 1,4 miljarder kronor jämfört med i år. Svenskt bistånd landar då på 0,88 procent av BNI 2023. Därmed förblir Sverige ett av världens ledande biståndsländer skriver kristdemokraternas biståndspolitiske talesperson Gudrun Brunegård.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
En ny regering har precis tillträtt. Vissa delar av vad fyra partier kommit överens om i det så kallade Tidöavtalet presenterades i förra veckan. Det orsakade viss oro bland biståndsorganisationerna. Ytterligare några pusselbitar kom i samband med den regeringsförklaring som statsminister Ulf Kristersson läste upp i riksdagens kammare den 18e oktober. Om några veckor presenteras budgeten. Då kommer helheten att framstå tydligare.
Men några delar av denna helhet har alltså släppts de senaste dagarna. Jag hoppas att här kunna skapa större trygghet för såväl enskilda biståndsvänner som för civilsamhällesorganisationer:
Enligt överenskommelsen kommer biståndet frysas på 56 miljarder kronor under tre år. Det innebär en sänkning på 1,4 miljarder kronor jämfört med i år. Men ändå återstår en ansenlig summa för att bidra till bättre förutsättningar för de mest utsatta i vår värld. Svenskt bistånd landar på 0,88 procent av BNI 2023, vilket bara överträffas av Luxemburg. Sverige kommer alltså att även fortsatt vara ett av världens ledande biståndsländer.
Det är ett avsteg från enprocentmålet, men med de reformer som de fyra partierna kommit överens om kan träffsäkerheten och stödet till världens mest behövande rent av öka gentemot dagens system. OECD-DAC har ju kritiserat Sverige för att ha allt för många och spretiga mål, vilket gör det svårt att överblicka. Vidare har på senare år en allt större andel av biståndet slussats via stora multilaterala organisationer, vilket inkluderar s.k. multi-bi-stöd, och en krympande andel via civilsamhället. Regeringen gör tematiska prioriteringar med fokus på humanitärt stöd, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta; demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar; utökat och effektiviserat klimatbistånd samt kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Regeringen vill också förmedla en större andel av biståndet via civilsamhällesorganisationer. Genom civilsamhällesorganisationernas mindre omfattande byråkrati och lägre risk för korruption kan det i slutänden mycket väl innebära att större summor når fram till de mest utsatta.
Vidare införs ett tak för avräkningar på biståndet på åtta procent för flyktingmottagande i Sverige. Det kommer alltså inte vara möjligt att, som socialdemokraterna gjorde tidigare i år, plötsligt dra tillbaka 18 procent av den totala biståndsramen utan förvarning, vilket medförde en minskning på 38 procent av biståndet till civilsamhällesorganisationerna.
Dessa reformer innebär en större tydlighet och långsiktig planerbarhet, som jag är övertygad om att biståndsorganisationerna kommer att välkomna när helheten blir känd.
Många av Kristdemokraternas viktigaste förslag i vårt biståndspolitiska program kommer nu bli verklighet. Det är en stor framgång, inte minst med tanke på att två partier ville sänka biståndet till 50 procent respektive 70 procent av enprocentsmålet. Framför allt är det en framgång för dem runt om i världen som är i behov av bistånd för att komma ur fattigdom och förtryck.
Gudrun Brunegård
Riksdagsledamot (KD)
Biståndspolitisk talesperson
