ANALYS. Den sittande (kupp)presidentens oförmåga att förbättra säkerheten, hans egna allt större politiska ambitioner och ilska över gripandet av aktivister. Det var några av de faktorer som fick en grupp yngre officerare att genomföra den andra militärkuppen på åtta månader i Burkina Faso, skriver Sten Hagberg i denna analys.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Tidigt på morgonen den 30 september hördes kraftiga detonationer och skottlossning från militärförläggningen Baba Sy i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. Senare på dagen rapporterades det att stora delar av centrum var blockerade av militärpatruller. Tungt beväpnad militär patrullerade vid premiärministeriet och vid knutpunkten ”FN-platsen” (Place des Nations Unies) i hjärtat av huvudstaden.
Under hela fredagen beskrevs situationen som ”oklar”, det vill säga, ingen visste riktigt vad som pågick. I sociala medier talade många om en ny kupp medan andra hänvisade till missnöje inom militären. Ett rykte gjorde gällande att överstelöjtnant Emmanuel Zoungrana som i början av januari i år greps anklagad för kuppförsök fritagits, men det dementerades snabbt av andra källor.
Massiv militär närvaro präglade staden. Bilder från Ouagadougou visar att många höll sig hemma då de vanligtvis vältrafikerade gatorna var nästan tomma på trafik.
Från humörsvängningar till en kupp i kuppen
På eftermiddagen den 30:e september publicerade presidentämbetet en kommuniké som angav att givet den ”oklara situationen”, som sin tur skapats av en ”humörsvängning” – en eufemism för ilska och i värsta fall myteri bland militärerna – uppmanade övergångspresident överstelöjtnant Paul-Henri Sandaogo Damiba folk att iaktta stor försiktighet och hålla sig lugna när det gäller information i omlopp, särskilt i sociala medier. Vidare meddelade kommunikén att förhandlingar pågick med syfte att återbringa lugn. Dessutom slogs det fast att fienden som angriper landet – en tydlig referens till de terroristgrupper som kontrollerar och attackerar stora delar av Burkina Faso – med syfte att burkinierna ska splittras. ”Låt oss stå enade för fredens och säkerhetens triumf”, avslutade kommunikén.
Men bara några timmar senare, på fredagskvällen, gjordes ett uttalande av en grupp fullt beväpnade och maskerade militärer sittande i den privata tevekanalen Burkina Info:s studio. Endast två av militärerna visade sina ansikten. I uttalandet som lästes upp kungjordes att Damiba avsatts som ordförande för Le Movement patriotique pour la sauvegarde et la restauration (MPSR, den patriotiska rörelsen för räddning och restaurering). Därmed hade Damiba också avsatts som övergångspresident. Damiba anklagades för att ha förrått MPSR:s ideal – att fokusera all kraft på landets säkerhet – utan istället blivit mer politisk och försökt återställa ”en gammal ordning”. Uttalandet fastslog att kapten Ibrahim Traoré utsetts till ny ordförande för MPSR.
Den nye kuppledaren kapten Ibrahim Traoré är 34 år gammal och sägs ha gjort en lysande militärkarriär. Han deltog i januari-kuppen när Damiba tog makten. I mars i år utsågs han till artillerichef för regementet i Kaya 100 km norr om Ouagadougou. Han ska framgångsrikt även ha deltagit i FN-missioner i Mali. Traoré är chef för specialstyrkan Cobras.
För övrigt kungjorde uttalandet det som alltid görs vid militärkupper i Burkina Faso och annorstädes: konstitutionen har tillfälligtvis upphävts, regering och parlament upplösts och gränserna stängts samtidigt som landets ingångna avtal med andra stater kommer att respekteras.
Fördömanden av kuppen lät inte vänta på sig. Redan på fredagskvällen uttalade de västafrikanska staternas organisation ECOWAS att kuppen är ”oläglig”, eftersom en hel del framsteg gjorts, inte minst genom organisationens diplomatiska ansträngningar för att få till stånd en återgång till konstitutionellt styre senast den 1 juli 2024. ”ECOWAS bekräftar ånyo sin reservationslösa opposition till varje maktövertagande eller bibehållande av makten med icke-konstitutionella medel och kräver noggrann respekt av övergångsmyndigheterna för en skyndsam återgång till konstitutionellt styre senast den 1 juli 2024”.
Varför ännu en kupp? Och varför just nu?
Så här dagen efter kuppen (detta skrivs den 1/10 2022) är det svårt att med säkerhet säga vad som pågår och än mer vad som kommer att ske. Låt mig ändå försöka kommentera några faktorer som jag tror är viktiga för att vi ska kunna förstå kuppen och placera den i sitt rätta sammanhang.
För det första är det här ”en kupp i kuppen”, det vill säga, kapten Traoré deltog i kuppen den 24 januari 2022, som avsatte den demokratiskt valde presidenten Roch Marc Christian Kaboré. Traoré är medlem i MPSR och stödde överstelöjtnant Damibas maktövertagande med förhoppningen att landets säkerhet och territoriella integritet skulle återtas. I ett tal till Nationen den 1 april 2022 lovade Damiba att om fem månader skulle landets säkerhetssituation ha förbättrats. I uttalandet den 30 september, undertecknad av kuppledaren kapten Traoré, angavs att flera förslag på att omorganisera armén för att bättre bekämpa terroristerna föreslagits under året, men att Damiba tillbakavisat dessa förslag.
För det andra har Damiba alltmer kommit att ägna sig åt ”politik”. Han har alltmer försökt agera politiskt. Han har inte heller avstått från de privilegier som presidentämbetet innebär och dessutom har ministrarnas löner också höjts, vilket med rätta sticker i ögonen under pågående kris.
Men det mest uppseendeväckande – och anstötande – var när Damiba i början av juli bjöd in alla tidigare nu levande burkinska presidenter till ett möte som skulle bidra till nationell försoning. I samband med detta möte kom Blaise Compaoré, president 1987-2014, för första gången till Burkina Faso sedan han avsatts av ett folkligt uppror i oktober 2014. Compaoré kunde resa in och ut i landet utan problem, trots att han nyligen dömts för anstiftan i mordet på sin föregångare Thomas Sankara och hans 12 kompanjoner den 15 oktober 1987. I sociala medier och i den allmänna debatten uppfattades detta försoningsmöte som en ”maskerad”.
Compaoré som numera bor i Côte d’Ivoire kunde alltså tillbringa två nätter i hemlandet utan att rättsliga myndigheter kunde gripa honom. Damiba ledde ett styre som alltmer uppfattades verka för en återgång till ”en gammal ordning”, det vill säga, Blaise Compaorés 27-åriga maktinnehav.
För det tredje tilltog repressionen under de senaste månaderna. Den 5 september greps aktivisten och ledaren för den viktiga civilsamhällerörelsen Balai citoyen, Ollo Mathias Kambou. Han var en av de starkaste och mest aktiva i protesterna sedan ”maskeraden” i början av juli när Compaoré kom tillbaka till landet. Han anklagade Damiba och ”hans band av nynazister” för att ha iscensatt ”maskeraden”.
Gripandet av Kambou var helt rättsvidrigt och utan laga grund. Men senare i september när det skulle bli ”rättegång” mobiliserade försvaret landets starkaste och mest engagerade försvarsadvokater: Guy Hervé Kam, Prosper Farama och Moussa Sarr. Advokaterna förklarade unisont att rättegången mot Ollo Mathias Kambou är ”medeltida”.
För det fjärde har säkerhetssituationen i landet förvärrats, trots att diplomatiska steg tagits för att bevisa motsatsen. I förra veckan talade Damiba till och med i FN:s generalförsamling där han förklarade att januari-kuppen visserligen varit ”illegal i absolut mening”, men att den var nödvändig då ”Nationens existens” stod på spel på grund av säkerhetsproblemen och terroristattackerna. Detta, menade Damiba, legitimerade maktövertagandet.
Men bara några dagar senare, måndagen den 26 september, drabbades Burkina Faso av en ny fruktansvärd och dödlig attack i byn Gaskindé på vägen till Djibo i Soum-provinsen. En konvoj med förnödenheter till invånarna i Djibo, som isolerats sedan månader av väpnade terroristgrupper, om kanske närmare 100 lastbilar med militäreskort utsattes för ett bakhåll. Enligt videor och vittnesmål som cirkulerade i sociala medier utsattes konvojen för besinningslöst våld: tomma lastbilar, brinnande last, livlösa kroppar på marken, etcetera. Enligt de första officiella uppgifterna dödades elva militärer och 28 skadades, medan ett femtiotal civila saknades. Andra gjorde gällande att mellan 80 och 100 människor hade dödats. Till listan över fruktansvärda attacker under de senaste åren – Solhan i juni 2021, Inata i november 2021, Seytenga i juni 2022 – fogas nu Gaskindé i september 2022.
Så här i efterhand skulle man kunna säga att attacken i Gankindé var droppen som fick bägaren att rinna över. Redan innan fredagens kupp hade civilsamhälleorganisationer kallat till protestmarsch med krav på Damibas avgång. Marschen skulle äga rum lördagen den 1:a oktober. Nu kom i stället en ny militärkupp emellan.
Vad händer nu?
”Wait and see” är det bästa rådet som burkinska medborgare brukar använda för att kommentera dramatisk politisk utveckling. Vi vet inte vad som kommer ut av detta. Men en kvalificerad gissning är att de nya kuppmakarna kommer att koncentrera sig på arbetet med säkerheten. Konstitutionen är tillfälligtvis upphävd och övergångsregering och parlament upplösta. Enligt fredagskvällens uttalande ska en ny övergångsstadga utarbetas av Nationens sociala och politiska krafter, innan en ny regering och ett nytt parlament kan utses.
Många burkinier känner denna dag att landet återigen står för en ”evig omstart” (l’éternel recommencement). I ett land där armén är en av de starkaste institutionerna är det inte konstigt att folk förlitar sig till militären. Samtidigt är många alltmer på det klara med att militärer som blir politiker är ett än värre alternativ. En gissning är därför att det inte alls är säkert att den nye övergångspresidenten kommer vara kapten Ibrahim Traoré, utan att det mycket väl kan bli en civil president som utses att leda landet fram till den 1:a juli 2024 och som därefter lämna över makten till en demokratiskt vald president.
Men som sagt: wait and see.
Sten Hagberg
Professor i kulturantropologi och föreståndare för Forum för Afrikastudier vid Uppsala universitet
Läs också
