Valet är över, men vi får vänta tills på onsdag för ett slutgiltigt valresultat. Några slutsatser kan vi ändå dra, förutom det uppenbara att var femte svensk nu röstar på ett rasistiskt parti. Men vad säger valresultatet om unga svenskars bild av världen, frågar sig David Isaksson.
Vi får vänta till på onsdag för ett definitivt valresultat. Sedan återstår en regeringsbildning som kommer att bli allt annat än enkel. Men några slutsatser går ändå att dra, i takt med att alltmer detaljer kring hur vi röstade kommer fram.
Som jag konstaterade i min krönika på valdagen så har de globala frågorna lyst med sin frånvaro under valrörelsen: det har varit brott, straff, invandring och kärnkraft. Ingenting om NATO, ingenting om Kina, eller om hur svälten påverkar flyktingsituationen i världen – allt det som en ny regeringen kommer att få på sitt bord.
Vad kommer då att hända med biståndet under en moderatledd regering?
När valnatten gick mot sitt slut hade namninsamlingen Rädda biståndet nått 19 780 underskrifter. Det är knappt dubbelt så många som antalet röstande i Jimmy Åkessons hemkommun Sölvesborg. Jämförelsen är kanske orättvis, men den visar ändå hur svårt biståndsbranschen har att nå ut till bredare grupper.
Moderaterna har öppnat för en sänkning till 70 procent och Sverigedemokraterna vill halvera biståndet, men när det ska kohandlas i en framtida valkoalition är biståndet en i sammanhanget liten fråga. I en blå-brun regering kan just det betyda vad som helst: Att biståndsfrågan inte spelar någon större roll och att Kristdemokraterna som tydligt stått upp för biståndet får sin vilja igenom – och kanske också ministerposten (Alf Svensson var en gång i tiden biståndsminister).
Eller också så ryker 30 procent direkt.
Oavsett vilket så kommer de globala utmaningarna att finnas kvar.
Miljöpartiet gick framåt – oväntat för många – men tvärtemot vad man kanske skulle kunna förvänta sig med tanke på det tryck (smutskastning skulle kanske en del säga) som partiet utsatts för.
Men hur röstade egentligen de unga? Enligt SvTs valundersökning så röstade nästan 50 procent av väljarna i ålder 18–21 på Moderaterna (26%) och Sverigedemokraterna (22%). För miljöpartiet är siffran 5 procent, jämfört med 2010 när partiet fick 16 procent av de ungas röster.
Här finns förstås också dimensionen stad-land, män-kvinnor, men det väcker ändå frågor. För om de unga som kommer att leva med klimatförändringarnas konsekvenser inte bryr sig, varför ska en äldre generation i så fall göra det?
Allt det här ställer krav som går långt utöver interna diskussioner om de globala målens förträfflighet.
För nu om inte förr måste de organisationer som arbetare med bistånd och globala frågor lämna sin egen bubbla och på allvar börja prata med andra än den egna kretsen. Det är bara att se sig om: var femte person du möter tror inte på klimatförändringar och vill halvera biståndet. Vem väljer du att börja prata med?
David Isaksson
Chefredaktör
Läs också
