KRÖNIKA. En gång i tiden gick Indiens premiärminister i bräschen i kampen för yttrandefrihet. Nu arbetar han aktivt för att inskränka den. Idag finns det anledning att känna oro för den minskande yttrandefrihet i landet, skriver Parul Sharma i denna krönika.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs i texten är författarens egna.
I internationella sammanhang inleder Modi ofta sina tal med hur ”demokrati och frihet är en del av Indiska civilisationens etos.” Faktum är att när Modi var oppositionsledare 2012 twittrade han följande som svar på den dåvarande regeringens begränsningar av yttrandefriheten: ”som en vanlig indisk medborgare går jag med i protesten mot tillslaget mot yttrandefriheten!”
Det här känns minst idag minst sagt ironiskt sedan Modis regering infört nya regler för att styra internet och sociala medier som kritiker hävdar kommer att minska yttrandefriheten. De nya reglerna följer en lång kamp som regeringen utkämpat mot Twitter efter att den sociala medieplattformen märkt innehåll som lagts upp av Modis regerande Bharatiya Janata Party (BJP) som manipulerad och skadlig media. Modis mycket starka övervakningskultur tar sin form genom olika angrepp. Indisk media straffas och belönas dagligen av regeringen. Times of India, The Hindu och The Telegraph är några av de största tidningarna i landet som fick sina statliga annonseringar frysta direkt efter att man rapporterat kritiskt om regeringens försök till och genomförande av ultranationalistiska reformer.
Inte bara Indien, utan även indier har en komplicerad relation till yttrandefriheten.
I en rapport från den danska tankesmedjan Justitia (2021) låg Indien bland de lägst rankade länderna vad gäller allmänhetens stöd för yttrandefrihet, strax under Ryssland och ovanför Turkiet. Justitia-rapporten ger en oroande bild över det svaga stödet för yttrandefriheten i Indien. På frågan hur befolkningen stöttar och tolererar kritik mot regeringen, hamnade Indien i bottenligan, något sämre än grannlandet Pakistan.
För att citera Abhijit Banerjee, 2019 års nobelpristagare i ekonomi ”varje indier som bryr sig om Indien, behöver vara orolig nu!”
Indien hamnade också i det lägre skiktet när människor tillfrågades om de stöttade rätten att kränka minoritetsgrupper eller kränka religion. På samma sätt, om det skulle vara tillåtet att uttrycka stöd för HBTQ-frågor, eller att förolämpa den nationella flaggan, gick det återigen dåligt för Indien som världens folkrikaste demokrati. Faktum är att Indien tillsammans med Polen och Israel, har blivit betydligt mindre toleranta de senaste åren när det gäller att tolerera uttalanden som kränker landets dominerande religion. Som rapporten konstaterar är detta föga förvånande med tanke på att förhållandet mellan politik och religion har varit ett hårt ämne för offentlig debatt i alla tre länderna.
Den indiska regeringen arbetat hårt för att avskärma dissidenter och människorättsförsvarare som kämpar för grundläggande fri och rättigheter. Länge har Modis regering antytt att de mänskliga rättigheterna ska ses som ett västerländskt koncept och att det är hinduiska, religiösa värderingar som ska sätta strukturen i det indiska samhället. Det är generellt svårare att trycka ner en befolkning där många vågar stå för sina åsikter, ett samhälle som har en aktivistisk grund och där människor inte är rädda för att uttrycka meningsskiljaktigheter i förhållande till de regerande.
För oavsett om det är beslutet att återkalla den speciella konstitutionella statusen som en halvautonomi för Jammu och Kashmir, eller att införa det lagförslaget om medborgarskap som är diskriminerande mot muslimer, kommer Indiens människorättsförsvarare att ifrågasätta och fortsätta protestera. Dock kommer det bli ännu tuffare för människorättsförsvarare i ett samhälle som överlag ger yttrandefriheten ett svagt stöd.
Parul Sharma
Människorättsjurist
Läs också:
