I Indien återvinns enbart 28 procent av landets sopor, resten hamnar på tippar. Nu måste landet ta tag i detta problem som drabbar miljoner människors hälsa. Frågan är också vilket ansvar västvärlden har för följderna av den produktionen som läggs ut på Indien.
Avfallsgenereringen har ökat enormt under det senaste decenniet och når nivåer på ca 62 miljoner ton varje år i Indien. Av dessa 62 miljoner ton avfall samlas endast 43 miljoner ton in årligen och endast 28 procent av detta behandlades och återvanns. Resten dumpas på soptippar.
År 2030 beräknas avfallsgenereringen öka till 165 miljoner ton. Indien är på väg att bli det mest befolkade landet i världen. Med tanke på att befolkningsexplosionen är en primär faktor är den direkt proportionell mot mängden avfall som genereras. I Indien slängs 77 procent av avfallet på öppna soptippar (landfills). Indien är vidare den näst största importören i världen av skrot från USA. Indiens import av avfall och skrot har vuxit med 76 procent i värde till 12,5 miljarder US-dollar 2020-21 från 7,1 miljarder dollar 2014-15, enligt en branschrapport som kom ut i juli 2022.
34 procent av allt avfall genereras av bara 16 procent av världens befolkning, till stor del från höginkomstländer, men mer än en tredjedel av detta avfall återvinns genom återvinning och kompostering. I låginkomstländer är problemet felhantering – över 90 procent av avfallet kasseras inte på rätt sätt, vilket leder till högre utsläpp och risk för katastrofer enligt Världsbankens rapport ‘What A Waste 2.0.
Snabb ekonomisk utveckling
Indien är den femte största ekonomin i världen när det gäller bruttonationalprodukten (BNP) och den tredje största ekonomin i världen när det gäller köpkraftsparitet (PPP), ett land i snabb ekonomisk utveckling för medelklassen. Landet bevittnar en massiv boom i industrialisering, urbanisering och befolkningsexplosion som sätter en överlägsen press på landets resurser och genererar en växande mängd avfall.
Den kommunala fasta avfallshanteringen är i allmänhet en kombination av hushållsavfall och kommersiellt avfall som genereras på grund av kraftiga och relativt nya konsumtionsmönster. Det kontinuerliga och urskillningslösa hanteringen av kommunalt fast avfall accelererar i landet och anses av många miljö och klimataktivister inte fungera alls.
Städerna i Indien klarar fortfarande inte av den okontrollerade urbaniseringen och den massiva industrialiseringen. Det skulle inte vara helt sakligt fel om en konstaterar att Indien saknar ett ordentligt avloppssystem, dräneringssystem och integrerade metoder för hantering av fast avfall. Med urbanisering sker en inflyttning av befolkning från landsbygden till städer som därmed bidrar till uppgradering av livsstil och ett snabbt ökat konsumtionsmönster. Alla dessa faktorer har lett till en drastisk förändring av mängden avfall som genererats under de senaste åren.
I Indien har innebörden av så kallade öppna soptippar (landfills) ändrats till att helt enkelt dumpa avfallet i områden utanför staden utan att vidta någon form av sanitära åtgärder. Soptipparna är till för att minska exponeringen mellan människa och miljö från giftigt avfall, men det tar oerhört hårt på människan då vi utsätts för problem som är förknippade med avfallet direkt, dvs från marken och grundvattenföroreningarna.
Lever på soptipparna
Avsaknaden av separata ordentliga omslutna öppna soptippar orsakar en extrem ackumulering av giftigt avfall. De som utsätts först för fara är ofta så kallade rag pickers, individer som plockar skräp för att sälja vidare. Detta är ofta en inkomstkälla för barn och unga som också bor nära dessa informella dumpningsplatser som vuxit till enorma soptippar. De är väldigt inte medvetna om att detta avfall är giftigt för dem, deras hälsa och deras omgivning. De mest sårbara människorna är de som bor nära soptipparna eftersom de kan kollapsa när som helst och därmed kräva liv.
Hälsoproblemen relaterade till olika utsläpp från dessa sopberg inkluderar hög exponering för grova partiklar (PM10), andningsproblem, bakterieinfektioner, astma, förhöjd kardiovaskulär risk och andra infektioner. Dessa öppna okontrollerade soptippar orsakar uppfödning av myggor, flugor, råttor, kackerlacka och andra skadedjur. Vissa sjukdomar såsom pest, histoplasmos, murin tyfus, malaria, denguefeber, West Nile feber är väldigt vanliga bland befolkningar boende nära dumpningsplatser, eftersom de orsakas av skadedjur som lever i deponierna. Förutom potentiella hälsorisker finns det oro för flödet av gifter i näringskedjan för fåglar och djur, för bränder och explosioner, vegetationsskador, obehaglig lukt, grundvattenföroreningar, luftföroreningar och global uppvärmning. Metanet som frigörs från tipparna har en stor global uppvärmningspotential som är 23 gånger större än samma mängd koldioxid, enligt indiska forskare.
Om det är något Indien behöver importera från västvärlden är det lösningar och infrastruktur som kan lösa den enorma utmaningen som landet möter på grund av giftigt avfall. En ytterligare stor fråga är vilket ansvar vi i västvärlden har för den produktionen som vi lägger ut på Indien, samt det kommersiella och industriella avfallet som kommer därav? Ansvarsfrågan breddas såklart vidare av allt det avfall som exporteras till Indien från Europa och USA.
Parul Sharma
Människorättsjurist med fokus på Sydasienfrågor
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
