DEBATT. I Almedalen möts olika samhällssektorer och nya samarbeten initieras. Men inom biståndet råder fortfarande ett traditionellt synsätt. Nu måste vi skapa större utrymme för innovation och entreprenörskap inom biståndet. Det skriver Josephine Sundqvist, Generalsekreterare, Läkarmissionen och Sofia Breitholtz, VD, Reach for Change.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Coronapandemin, kriget i Ukraina och samhällsdebatten om enprocentsmålet har påmint oss om behovet av en snabbare omställning av svenskt bistånd. För att möta såväl dagens som framtida kriser behöver vi bygga resiliens och stärka den kollektiva förmågan att agera i tider av kris. Detta innefattar en stor bredd av sektorer såsom jordbruk, avfallshantering, energi och klimat, information och kommunikation, forskning, teknik och digital transformation, utbildning, människors hälsa och kultur. För att lyckas måste vi bredda synen på vilka aktörer som bör inkluderas i arbetet med att nå hållbarhetsmålen.
Men det svenska synsättet på samhällsaktörer speglar inte vardagen i våra samarbetsländer.
Vardagen i länder som Somalia, Kenya, Etiopien, Afghanistan och Ukraina präglas ofta av entreprenörskap och innovation. Företagare, entreprenörer, religiösa ledare, unga innovatörer, forskare, statliga tjänstemän och investerare samverkar till vardags för att driva lokalt förankrad småskalig utveckling. I det svenska biståndet möter de emellertid alltför ofta en fragmenterad och förlegad syn där civilsamhället anses ha monopol på att utveckla demokratiska samhällen och där näringslivet anses ha monopol på grönt jobbskapande, samt tekniska- och samhällsinnovationer. I realiteten överbryggar dessa lösningar flera samhällssektorer både lokalt och i det globala utvecklingssamarbetet. Gränserna mellan sektorer blir nu mindre skarpa; vi ser civilsamhällesaktörer som finansierar verksamhet genom att sälja varor och tjänster och näringslivsaktörer med en demokratisk agenda. För att utrota den extrema fattigdomen till 2030 krävs anpassning och ett närmande till våra samarbetsländers realiteter.
Sida behövs som motor för att accelerera kraften i innovativa ekosystem
För att uppnå Agenda 2030 behöver vi tänka nytt och skapa större utrymme för innovation och entreprenörskap inom svenskt bistånd. Detta kräver finansiering som är risktagande, sektorsövergripande, långsiktig och mer småskalig. För att lyckas bygga nya hållbara lösningar som kan adressera våra globala utmaningar kan vi inte förlita oss på storskaliga system. Vi behöver även skapa utrymme för mer off-grid lösningar, nya tekniska innovationer och bygga ett starkare innovationsekosystem. Därför behöver vi stötta icke-traditionella aktörer som stärker detta. Ett effektivt bistånd med direkt verkan för de som lever i fattigdom kräver insatser som är tydligt mätbara och har potential till skalbarhet så fler kan komma ur absolut och relativ fattigdom. För att nå den skalbarheten måste man ta en tidig risk genom att till exempel stötta inkubatorer, investerare och gräsrotsentreprenörer.
Resiliensbyggande och småskalighet måste stimuleras
Företagande och entreprenörskap kan lyftas som ett konkret exempel på en metod för att genom innovativa idéer jobba för att lösa några av vår tids mest pressande utmaningar. Det primära målet är att bidra till ett mer inkluderande och hållbart samhälle. Vi önskar se mer av detta i Sidas strategier, metodutveckling och externa utlysningar.
Inom EU är social ekonomi däremot ett etablerat koncept. Den sociala ekonomin verkar i hela världen för att minska fattigdom och främja omställningen till hållbara städer och samhällen, ansvarsfull konsumtion och produktion, samt hållbar finansiering. I december 2021 antog EU en ny verksamhetsplan för social ekonomi. Enligt kommissionens egna beräkningar bidrar på daglig basis 2,8 miljoner enheter inom den sociala ekonomin i Europa med innovativa och konkreta lösningar på våra viktigaste utmaningar.
Det här är vägen framåt
För att möta de ökade behov vi ser i ljuset av den globala klimat-, säkerhets- och hälsokrisen behöver vi samverka mer över sektorsgränser. Alla ska med, offentlig och ideell sektor, såväl som näringslivet. Vi som undertecknat denna debattartikel efterfrågar att Sida banar väg för nya aktörer, arbetssätt, och partnerskap som utmanar gamla tankesätt och i högre grad speglar de kontexter vi arbetar inom. Vi önskar att Sida satsar mer strategiskt på utveckling av ekosystem för samverkan mellan olika samhällssektorer för skalning av innovationer. Vi anser vidare att Sida bör avsätta mer biståndsfinansiering för sektorsövergripande program. Vilka medel är öronmärkta? Hur kan vi arbeta för uppföljande investeringar efter grundinvestering? Vad finns det för kritiska funktioner för att investeringar i innovation i biståndsbranschen ska bli verklighet? Det är alla viktiga frågor som kräver sina svar, men för att verkligen bryta silostänket och på riktigt jobba tillsammans behöver vi börja med att erkänna socialt företagande och entreprenörskap som en legitim metod för att lösa samhällsutmaningar. Här kan och bör Sida agera och sätta Sverige på kartan som ett land som leder facklan för ett biståndsarbete i framkant.
Josephine Sundqvist
Generalsekreterare, Läkarmissionen
Sofia Breitholtz
VD, Reach for Change
Läs också:
