DEBATT. Efter en kort period av andrum är tusentals svenskafghanska ungdomar tillbaka på ruta ett. I stället för att få bidra till samhället efter sju år i Sverige, försätts de medvetet i ett utanförskap genom nya avslag, skriver Ann-Sofie Spångberg, integrationslots i Stockholm och medlem i nätverket NU ÄR DET NOG!
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs i texten är författarens egna.
Tjugoåriga Ulfatullah Azizi i Botkyrka kom ensam till Sverige som trettonåring 2015. Nu är han en av flera svenskafghanska ungdomar som åter fått avslag på sin asylansökan och utvisningsbeslut. Men tvångsutvisningarna till talibanstyret i Afghanistan kan inte genomföras i praktiken.
Det finns ingen godkänd stat som tar emot dem. Jag och många med mig menar att det är ett skäl så gott som något för att äntligen ge de ensamkommande unga och de afghanska flyktingarna i Sverige amnesti.
För ett år sedan gick Ulfatullah ut gymnasiets naturvetenskapliga program med bra betyg. Han gillar att spela volleyboll, försörjer sig genom ett jobb i restaurangbranschen och planerade för en framtid inom IT. Men i stället har Migrationsverket alltså beslutat om utvisning till Afghanistan, och hans liv sätts åter på paus.
I stället för att planera sin framtid som andra ungdomar i Sverige, med arbete, körkort och egen lägenhet, hänvisas Ulfatullah och andra unga till hemlöshet och svartjobb. I värsta fall leder det till missbruk, prostitution och såväl fysisk som psykisk ohälsa. Det är inget annat än ett kalkylerat mänskligt lidande, som även leder till onödiga kostnader för svenska skattebetalare.
Och nej, asylskäl saknas inte. I mitt arbete som integrationslots tar jag bland annat emot kvotflyktingar som evakuerats från just Afghanistan. För mig är det ingen skillnad i deras skyddsskäl. Problemet är att de svenska asylprocesserna inte är rättssäkra. Det handlar om tur eller otur i det svenska asyllotteriet helt enkelt.
I en debattartikel från 2020 kräver Röda Korset och Amnesty International att de svenska utvisningsprocesserna till Afghanistan ska pausas och utvisningsärendena omprövas. “Detta krävs inte bara för att vi inte ska bryta mot våra folkrättsliga förpliktelser, det är också det enda rimliga ur ett humanitärt perspektiv” skriver de.
Situationen i Afghanistan har inte blivit bättre sedan dess. De som skulle ta emot vid en eventuell tvångsutvisning är ju talibaner, alltså terrorister. Både Ulfatullah och andra skulle med stor sannolikhet dödas för sin uppenbara “västernisering”, som strider mot talibanernas normer. Det går inte att dölja att man levt i Europa i sju år.
Ni ansvariga pratar om praktiska bekymmer som ogiltiga avtal och begränsad flygtrafik. Men ska svenska politiker verkligen samarbeta med terrorister, bara för att få ut de här människorna ur vårt land till varje pris?
Vilket av våra politiska partier vågar sätta ner foten och kräva amnesti – permanenta arbets- och uppehållstillstånd – för dessa grupper nu inför valet? Vi är många svenska väljare som tittar noga på den här frågan, och ser fram emot era konkreta svar.
Ann-Sofie Spångberg
Integrationslots i Stockholm och medlem i nätverket NU ÄR DET NOG!
läs också
|
Uppläsning av artikel
|
