Krönika: Ryssland och en längtan efter det normala


Rysk vardag? Foto: Natalya Letunova/Unsplash

Hur kan ett Ryssland efter Putin komma att gestalta sig? Kan en längtan efter det normala bli det som förändrar Ryssland i grunden? Vilhelm Konnander, Rysslandskännare och initiativtagare till den digitala samtalsarenan Tisdagsklubben reflekterar över vad som krävs.

”Grip så mycket suveränitet som ni kan svälja” var Jeltsins uppmaning till regionerna i maktkampen mot Gorbatjov 1990. 

Regionalism var också ett av flera huvudteman när vi nyligen diskuterade hur utvecklingen i Ryssland kunde tänkas bli efter Putin: att decentralisering måste bli morgondagens lösning för Ryssland, när metropolerna Moskva och Petersburg blir för stora för människor att leva i eftersom pendlingstiden för vanliga människor blir astronomiskt lång. Kanske kan även regionerna utmana den centralmakt i Moskva, så centraliserad att den inte längre mäktar erbjuda regionerna några lösningar? Metropolerna attraherar inte längre folket, utan allt fler flyttar från kylan i norr till värmen i söder, till de mellanstora städer, där man ännu kan leva normalt. Och det är också i dessa städer som de flesta alternativa rösterna finns, de som på sikt kan göra skillnad.

Rysk rättvisa, det vill säga den avsiktliga frånvaron av rättvisa med makt baserad på osäkerhet, var ett andra tema i termer av behov av genomgripande reformer av statsskick, rättssystem, social, ekonomisk, regional och etnisk rättvisa. Klyftorna är enorma. Rysslands rikaste procent äger nästan en fjärdedel av nationalförmögenheten. Den rikaste regionen är 17 gånger rikare än den fattigaste. Det är i längden ohållbart. 

Lika ohållbar är gerontokratin, med ett styre av femtiotalister – Sovjetunionens sista generation – som valt bort den senare, opålitliga, generation som upplevt förändringar, till förmån för att i en osäker framtid överlåta makten till sina egna barn.

Samarbete är ett ord som fallit ur rysk statlig vokabulär, både inrikes- och utrikespolitiskt. Putinryssland har inte bara valt bort väst, utan även sitt eget folk och därmed sin framtid. Att tala med makten i Moskva är omöjligt, då makten saknar gemensamt språk. När däremot ryssarna själva får råda, som ute i regionerna, kan samarbete och självorganisering bli en dynamisk förändringskraft. Att söka svar på lokala utmaningar, likt kring miljöfrågor, kan skapa förändring i människors vardag, som på sikt kan växa till nationell nivå.

Historiens och kulturens arv väger tungt i termer av dogmer och kulturhistorisk kanon. Går det att blicka bortom 1800-talets silver- och guldålder i den kulturhistoriska självuppfattningen, att ställa sig vid sidan om den egna konstruerade identiteten, att se förbi imperium, krig och slaveri när man ska möta dagens utmaningar kring att finna en ny och relevant roll för Ryssland och i världen? 

Att Ukraina länge varit en slaveriets kornbod, likt den amerikanska södern, där osmaner och ryssar i lika mån hämtat sina trälar, har gått många förbi. Det sociala arvet av en förslavad Söder, ett Ukraina med trällik rättslöshet, är ett bärande element i den ryska terror och brutalitet som idag utmäts det ukrainska folket. Att rysk-nationalistiska imperiedrömmar sedan genomförs med våld, utfört av trupper som består av landet mest underprivilegierade från landsbygd, regioner och minoriteter, befäster bara brutalitetens och utsatthetens hierarkier. Så länge de tolv procenten – Moskvas och Petersburgs befolkning ­­– slipper se sina barn dö på slagfältet kan förtryckets system bestå.

Vilhelm Konnander

Så, hur slutar det hela? Svaren är osäkra, men kanske är längtan att ”leva normalt, leva väl” en drivkraft för förändring. För ju djupare det ryska låtsasimperiet sjunker i korruptionens dy, desto mer aktualiseras åter uttrycket från Sovjettiden:  ”De låtsas betala. Vi låtsas arbeta”. Passivitet och utanförskap är till slut omöjligt när maktens tvång blir övermäktigt i vardagen. När tunnelbanan slutat gå, maktens metropoler vittrar, systemet kollapsar under sin egen tyngd, då slår kanske förändringens timme.

Vilhelm Konnander

Texten bygger på det samtal som den 16/5 organiserades av Tisdagsklubben och Global Bar Magazine.

Uppläsning av artikel

GRATIS NYHETSBREV – ANMÄL DIG HÄR!

* indicates required

Global Bar Magazine följer utvecklingen i världen. Du får våra senaste rapporteringar direkt i din inkorg.

Dina uppgifter används endast för att ge dig nyheter från Global Bar Magazine och Global Bar. Du kan avbryta din prenumeration genom att klicka på unsubscribe-länken i sidfoten på nyhetsbrevet.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.