Indonesien är en av världens största kolexportörer och koldioxidutsläppare. Som ordförande för den så kallade G20-gruppen vill landet samtidigt minska användningen av fossila bränslen och öka finansieringen av grön energi. Nu har Indonesien en historisk möjlighet att leda energiomställningen i världen – frågan är om man kommer att ta vara på denna möjlighet.
Indonesien använder sin tid som G20-ordförande för att driva på för mer internationell finansiering av den gröna energiomställningen i utvecklingsländerna, men analytiker säger att landet – för att vara trovärdigt – också måste minska de egna utsläppen.
Indonesien, som är världens största exportör av termiskt kol och den åttonde största koldioxidutsläpparen, har gjort en hållbar energiomställning till ett av tre fokusområden för sitt första, år som ordförande i G20-gruppen där världens 20 största ekonomier ingår.
Den sydostasiatiska nationen planerar att fasa ut kol för elproduktion senast 2056 och har tidigarelagt sitt mål om netto-nollutsläpp från 2070 till 2060 eller tidigare. Men många menar att det går alldeles för långsamt.
– Det viktigaste för Indonesien är att hitta en balans. Alla länder vill prioritera sin energisäkerhet och överkomliga priser eftersom människor är upprörda över högre energipriser, och det är mycket riskabelt för regeringen, säger Fabby Tumiwa, VD för tankesmedjan Institute for Essential Services Reform som också ger regeringen råd om energipolitiken.
Kolexport viktig
Kol är inte bara en av Indonesiens viktigaste exportvaror vid sidan av palmolja, utan genererar också omkring 60 procent av den elektricitet som används av Indonesiens 270 miljoner invånare, varav nästan 30 miljoner lever under den nationella fattigdomsgränsen, på motsvarande en dollar om dagen.
I kolproducerande regioner, däribland provinsen Öst Kalimantan som står för nästan hälften av den nationella produktionen, kan omkring en tredjedel av den lokala ekonomiska tillväxten tillskrivas kolet.
– Det är mycket som står på spel i Indonesiens energiomställning – och finansieringen är nyckeln, fortsätter Fabby Tumiwa.
Rika måste betala
Sedan han tog över G20-ordförandeskapet i slutet av förra året har Indonesiens president Joko Widodo upprepade gånger uppmanat rika regeringar att tillhandahålla finansiering och att överföra miljömässigt ren teknik till utvecklingsländerna så att den gröna omställningen kan gå snabbare.
Indonesien självt behöver 50 miljarder dollar för att övergå till förnybar energi, hävdade Widodo när han tidigare i år talade vid World Economic Forum.
En aktuell internationell rapport kring klimatfrågorna visar på behovet av en socialt rättvis övergång till ren energi. Enligt rapporten måste de utsläppen minskas mycket mer och snabbare, men det saknas fortfarande finansiering för att införa ren och hållbar energi i stor skala i mindre utvecklade länder.
I november 2021 tillkännagav de rika givarländer och Sydafrika ett partnerskap på 8,5 miljarder dollar för att hjälpa landet att minska utsläppen och övergå från kol, samtidigt som man tar hand om de drabbade arbetstagarna och deras samhällen. Analytiker säger att Indonesien och Vietnam till de länder som nu övervägs för ett liknande arrangemang.
Mafalda Duarte, vd för Climate Investment Funds (CIF), som är en samordnande partner i Sydafrikaavtalet, säger att det finns indikationer på att Indonesien skulle kunna stå på tur för ett liknande paket, men betonade att samtalen fortfarande pågår.
– Länder som söker internationellt stöd för en övergång måste komma med en trovärdig plan som visar att de verkligen är engagerade i övergången. Det också måste vara en process som är ”rättvis”, säger Mafalda Duarte.
Indonesien, Indien, Filippinerna och Sydafrika utsågs till de första länderna som kommer att omfattas av ett separat pilotprogram som leds av CIF och som tillkännagavs i november, för att påskynda övergången från kolkraft till renare energikällor.
Programmet på nästan 2,5 miljarder dollar stöds av USA, Storbritannien, Tyskland, Kanada och Danmark, och varje land förväntas få 200–500 miljoner dollar.
Gör för lite
Miljöaktivister menar dock att vissa av Indonesiens till synes motsägelsefulla åtgärder på energiområdet kan försämra landets möjligheter att få internationellt stöd. Landets regering sa förra året att man skulle sluta bygga nya kolkraftverk efter 2023, men det finns farhågor om att Indonesien kommer att tillåta att projekt som är på gång fortsätter fram till dess.
I januari 2022 inledde Indonesien byggandet av en kolförgasningsanläggning för 2,3 miljarder dollar för att omvandla kol till dimetyleter, som kan användas som bränsle, vilket enligt gröna grupper skulle uppmuntra till fortsatt kolanvändning i landets energimix.
Samtidigt kommer Indonesiens kolproduktion enligt officiella beräkningar att öka med nästan 10 procent under 2022.
– Det kommer att bli svårt att få finansiellt stöd om vi inte är konsekventa i vår politik för energiomställning som skulle göra kol fortfarande relevant, säger Andri Prasetiyo, kampanjledare vid Trend Asia, en ideell organisation som arbetar med förnybar energi i Jakarta.
Alok Sharma, Storbritanniens ordförande för COP26-klimatförhandlingarna, menar att Indonesien måste göra mer om landet vill få internationell finansiering liknande den som beviljats Sydafrika.
– Varje land som vill ha detta stöd måste visa att de verkligen vill förändras, sa Alok Sharma vid en dialog med utrikespolitiska experter i Jakarta i februari.
Alok Sharma menar att Indonesien har en historisk möjlighet att leda energiomställningen genom sitt ordförandeskap i G20, en grupp som står för cirka 80 procent av de globala utsläppen av växthusgaser och vars ledare ska träffas på Bali i november.
Till det miljöorganisationer uppmanat Indonesien att göra mär bland annat att öka investeringarna i förnybara energikällor – främst solenergi, vattenkraft och geotermisk energi –som nu står för cirka elva procent av den nationella energimixen. Regeringen har också lovat att öka denna andel till 23 procent år 2025.
Men införandet av en mycket efterlängtad koldioxidskatt, som välkomnas som en del av ansträngningarna att fasa ut fossila bränslen, har försenats med tre månader till juli på grund av de kraftigt stigande energipriserna.
Som den främsta exportören av stenkol säger energianalytikern Putra Adhiguna att Indonesien bör utnyttja de stora vinsterna från kolindustrin för att underlätta den gröna övergången.
Att välja att inte göra det skulle vara olyckligt, menar Putra Adhiguna:
– Som G20-ordförande kan Indonesien sätta tonen och visa hur länderna kan gå i rätt riktning, säger Putra Adhiguna.
Beh Lih Yi
Thomson Reuters Foundation
Översättning och bearbetning: David Isaksson.
Läs också
