DEBATT. Karl-Anders Larsson svarar Inger Blennow (SAK) och menar att han kritiserar det statliga biståndets utformning och anser att ingen enskild organisation kan vara drivande i ett långsiktigt bistånd.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Inger Blennows replik ger mig anledning att förtydliga min artikel om biståndets framtid. Mitt syfte var att granska det statliga (bilaterala) svenska biståndets utformning genom så kallade landstrategier för ett antal länder. Jag gick inte in på enskilda aktörers insatser.
Vad gäller Afghanistan är återigen situationen speciell, genom att en enskild organisation, Svenska Afghanistankommittén (SAK), erhåller en stor del av svenska statens bistånd. Enligt samstämmiga uppgifter har SAK:s insatser gett mycket positiva effekter, t.ex. genom utbildning av flickor. Jag ifrågasätter inte det, men det ställer viktiga frågor.
Sverige har gett bistånd med mycket ambitiösa mål vad gäller långsiktig utveckling i Afghanistan. Nu tycks Sida erkänna att detta misslyckats, men det är i ett läge när alla vet att det är helt utsiktslöst. Adam Pain nämner i sin rapport att Sida försökt förmå SAK att spela en roll för långsiktigt institutionsbyggande, vilket SAK avvisat. Det verkar helt rimligt och visar på problematiken att vara så beroende av en enskild organisation som utförare. Det stöder mitt förslag om en tydligare separation mellan långsiktigt och humanitärt bistånd.
Jag menar att ingen enskild organisation kan vara drivande i ett långsiktigt bistånd, eftersom det måste bygga kapacitet för hållbar utveckling. Detta har helt misslyckats i Afghanistan, vilket visas av landets totala biståndsberoende. Frågan är vad det innebär för det framtida biståndet. ”Sverige har ett ansvar för att rädda landet från kollaps” skrev Andreas Stefansson från SAK i SvD häromdagen. Så är det kanske, men det är inte utvecklingsbistånd och Sverige kanske inte kan rädda alla länder som kollapsar.
Det skulle vara intressant att titta mer på andra liknande fall. Det är inte bara Sverige som misslyckats. En liknande slutsats dras av en tidigare norsk biståndschef vad gäller Somalia: Tidligere bistandstopp: – Bistand virker ikke – Dokumentar (nrk.no) Jag hoppas att detta inte ska leda till krav på att stoppa allt bistånd, men till radikalt nytänkande.
Karl-Anders Larsson
Biståndsekonom, tidigare bland annat verksam vid svenska ambassaden i Kambodja
Läs Inger Blennows tidigare inlägg här.
