Dödgrävare, erotisk arabisk poesi och glädjen när vattnet kommer. Det var ämnen för de vinnande filmerna vid FESPACO – den legendariska filmfestivalen i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou, rapporterar Hans Eriksson.
Jag hann se totalt 14 filmer, mest långfilmer under tävling, några dokumentärfilmer och en Burkinafilm utom tävlan. Vid den högtidliga avslutningen med prisutdelning och jurymotivering, under överinseende av Burkinas Fasos president Christian Roch Marc Kabore, inser man hur imponerande stort Fespaco är, hur många filmskapare, skådespelare, filmdistributörer, filmälskare och burkinabe-allmänhet som deltagit under en intensiv vecka mellan den 16:e och 23:e oktober.
Jag har glädjen att i år ha fått se det vinnande bidraget och vinnaren av priset Etalon de Yennenga (Guldhästen), La Femme du Fossoyeur (Dödgrävarens fru), av Ahmed Khader från den somaliska diasporan, och 3:e-priset Une histoire d’Amour et du Desir (Historia av kärlek och åtrå), av Leyla Bouzid från Tunisien.
Dödgrävarens fru handlade om kontrasten mellan det moderna (nödvändigheten att operera bort en njure) och det traditionella (hur huvudpersoner försöker betala läkaren 5000 dollar för operationen genom att gå tillbaka till byn och hämta en hjord med getter att sälja). Den döende kvinnan hade vägrat att gifta sig med äldre man från samma by, och istället träffat en man från en annan by. Utfrusna av familjerna hade de tvingats klara sig på småjobb i staden, såsom att gräva gropar vid begravningar. Mannen, inte lyckades få tillbaka sina djur efter flera års frånvaro efter en dom i en lokal domstol, försökte stjäla djuren en natt och fly mot staden, men blev upphunnen, misshandlad i halvöknen, samtidigt som anhöriga till kvinnan som genomgick den lyckosamma njuroperationen lovade att maken skulle komma och betala. Filmen, som slutade utan svar på frågan om den uteblivna betalningen, hade producerats med bidrag från Finland, Tyskland och Frankrike. Väl värd att visas i Sverige.
Leyla Bouzids film handlade om litteraturstudenter från Tunisien som kommit till Paris för att studera arabisk erotisk poesi. Studenterna blev påverkade på olika sätt. En kvinnlig student ville gärna praktisera, medan en manlig blyg student hade svårt att muntligt framföra och tolka texterna.
Den vinnande dokumentärfilmen Marcher sur l’Eau (Gå på vattnet) handlade om boskapsskötande peulbefolkning i Niger, om hur bristen på vatten för människor och boskap blev att svårare och hur man försökte lösa problemet. Till sist lyckades man få myndigheterna att skicka lastbil med djupborrning efer vatten. Vilken glädje när vattnet började spruta och alla barn badade.
Hans Eriksson
Gammal Burkinakännare och afrikansk filmälskare
|
Uppläsning av artikel
|
