Klimatkrisen är vår tids stora ödesfråga och yngre generationer är de som kommer att leva längst med konsekvenserna. Om vi ska klara de utmaningar vi står inför måste därför skolan bli det nav där barn och ungdomar får kunskap, verktyg och kraft att klara av den nödvändiga omställningen. Världens makthavare måste också ta deras röster på allvar och gå från ord till handling – NU. Det skriver företrädare för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer och Plan International Sverige.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Den alarmerande rapporten från FN:s klimatpanel har gett debatten en välbehövlig skjuts. Detta efter att pandemin närmast knuffat bort frågan från den politiska och mediala dagordningen. Verkligheten visar dock att klimatkrisen knappast tagit paus. Tvärtom.
Effekterna av extrema väderhändelser är redan tydliga, oavsett om vi pratar om översvämningar i Tyskland och Gävle, tropiska stormar i Karibien eller torka på Afrikas horn. Världen står inför enorma utmaningar; tillsammans måste vi snabbt ställa om och samtidigt både minska utsläppen och anpassa våra samhällen. Bland det viktigaste är att utbilda barn och unga så att de är rustade att möta det förändrade klimatet.
Skolan har en oerhört viktig roll att spela. Pandemin har dock medfört en global utbildningskris där hundratals miljoner barn och unga lämnats utan utbildning. Detta kan få förödande konsekvenser under lång tid framåt. Inte bara för de elever som missar sin skolgång utan också för vår gemensamma möjlighet att klara av klimatkrisen. Utbildade och medvetna medborgare kan sätta press på makthavare och därmed ge det folkliga stöd som klimatomställningen kräver medan bristande kunskap i stället riskerar leda till handlingsförlamning.
När Plan International nyligen frågade drygt 1 800 ungdomar från 37 länder om deras syn på klimatkrisen visade det sig att nästan tre fjärdedelar, 74 procent, kände sig mycket eller extremt oroliga för sin framtid. En av fem ungdomar klassade också skolans klimatutbildning som dålig eller mycket dålig. Flertalet tycker sig inte ha tillräcklig kunskap om hur klimatet förändras, vilka hot vi gemensamt står inför och vilka potentiella lösningar som finns. Exempelvis hade de flesta fått information om källsortering och återvinning medan knappast någon kände till de politiska processerna eller hur man gör sin röst hörd.
Läroplanen bör utgå från en tydlig och realistisk vision om vad som krävs av det fossilfria samhället och vilka kunskaper som kommer att behövas. Inte minst eftersom de vuxna hittills inte agerat tillräckligt kraftfullt mot klimatkrisen. Det innebär att omställningen behöver ske under det yrkesliv som dagens unga nu utbildas för. Därför måste utbildningen anpassas – NU.
Barn och unga påverkas redan i dag både fysiskt och psykiskt av klimatkrisen. I Sverige är det främst den psykiska hälsan och framtidstron som påverkas medan klimatkrisen i många låginkomstländer leder till mer påtagliga effekter för deras vardag. Beräkningar visar exempelvis att nära 10 miljoner barn och unga tvingades lämna sina hem på grund av klimatrelaterade händelser förra året.
På grund av rådande köns- och sociala normer är flickor ofta mer drabbade än pojkar. De löper större risk att utsättas för människohandel och könsbaserat våld samtidigt som de – vid avbrott i utbildningen – riskerar bli bortgifta eller gravida. Det här innebär att klimatkrisen också medför ett bakslag vad gäller jämställdhet och social rättvisa, samtidigt som flickor i många länder lämnas mindre rustade att hantera dess effekter.
Hur grundläggande utbildning än är vill vi dock vara tydliga med att den inte kan ses som den enda lösningen – vi vet att vi lever i en klimatkris och att mer behöver göras. Vad som saknas är inte bara information, utan politisk handling. Att rusta barn och unga att kunna hantera klimatkrisen är ett viktigt steg.
I höst hålls FN:s klimatkonferens (COP26). Vi vill att Sveriges regering – nationellt och som en del i COP-förhandlingarna – driver på för att:
- Investera i klimatutbildning och säkerställa att den blir en självklar del i nationella klimatstrategier – vilket inte är fallet i dag. Strategierna måste ta hänsyn till existerande strukturella orättvisor och inkludera kunskap om politiska processer och meningsfullt samhällsengagemang. Barn och unga – inte minst flickor och unga kvinnor – måste vara med i framtagandet av dessa strategier.
- Göra klimatutbildning till en central del av läroplanen på samtliga nivåer, från förskolan till gymnasiet. Det räcker inte med att behandla klimatfrågan inom de naturvenskapliga ämnena, alla ämnen måste integrera klimatet då även ekonomiska och sociala aspekter måste belysas. Ska vi klara omställningen krävs ett klimatkunskapslyft – både för elever och lärare – i Sverige och globalt.
- Öka investeringar i stärkt motståndskraft hos skolor och utbildningssystem för att undvika att framtida kriser – som vi vet kommer att komma – slår lika hårt. Skolbyggnader måste kunna stå emot extremväder men det handlar också om att rusta eleverna inför kommande klimatkatastrofer. Man måste också fortsätta utveckla metoder för att snabbt kunna skifta mellan undervisning på plats och på distans, samt säkerställa att distansundervisningen är tillgänglig för alla.
Fredrika Andersson
Sveriges ungdomsdelegat till FN:s klimattoppmöte COP26, representant för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Amanda Björksell
Sveriges ungdomsdelegat till FN:s klimattoppmöte COP26, representant för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Mariann Eriksson
Generalsekreterare, Plan International Sverige
Sara Törnros
Klimatrådgivare, Plan International Sverige
Läs också
