Den chilenska musikvärlden har fått mer liv när kvinnliga artister har tagit plats, gjort väsen och gett utrymme att skapa och andas. Men det finns också en lågmäld sida, något som kom till uttryck när producenten och DJ:n Natisú, tilldelades utmärkelsen för bästa producent vid den chilenska musikgalan Premios Pulsar.
Global Magazine har tidigare skrivit om hur kvinnliga artister leder den nya chilenska musikvågen. Och det fortsätter att hända saker. På årets utdelning av Premio Pulsar, den nationella grammisgalan, blev utvecklingen extra tydlig. Artister som Cami, Mon Laferte, Ana Tijoux och Francisca Valenzuela brukar vara bland de mest prisbelönade artisterna. Men i år var första gången någonsin som en kvinna, DJ Natisú, tilldelades utmärkelsen för bästa producent. Samtidigt gick kategorin årets rockartist till Frank´s White Canvas, en grupp unga tjejer som sjunger på engelska.
Natisú började för ett tiotal år sedan som en lo fi-artist innan hon tog plats i studion. Nu har hon på allvar etablerat sig.
För fem år sedan tröttnade den chilenska artisten Francisca Valenzuela på obalansen och diskrimineringen inom musikindustrin i Latinamerika. Hon startade rörelsen Ruidosa, som stödjer artister, DJs och producenter att ta mer plats, att göra mer väsen.
På Ruidosas Instagram har vi sedan tidigare kunnat följa samtal mellan olika artister och DJ Natisú, om musikproduktion, om hur en tar plats i studion, vågar följa sina övertygelser, tro på sina erfarenheter och våga ”killgissa” om hur musiken ska tas emot utanför.
De tar även höjd på ledningsnivå med sitt koncept Wo-Man-A-Ger, med samtal om framgång, utmaningar och samarbeten.
Sänk rösten …
Det här arbetet får effekt. Den chilenska musiken låter annorlunda när fler börjar släppa på konservativa förväntningar om hur kvinnliga artister ska låta. Javiera Mena är en världsartist idag, men hon mötte mycket motstånd i början på grund av sin röst. Även om Mena är en kompositör av elektronisk pop, såg alltför många att de kunde dissa en röst som inte levde upp till förväntningarna. Idag är det annorlunda. Mena är en självklar förebild och pionjär inom den mer introverta chilenska vågen som har blivit upphöjd i tidningar som Rolling Stone.
… håll avståndet
Chini.jpg, María José Ayarza, och hennes Chini and the Technicians är ytterligare ett exempel på hur det går att ta plats utan att höja rösten. Med sitt debutalbum Arriba es Abajo fick de respons hos en publik som tidigare påverkats av Riot Grrrl-band som Bikini Kill, Le Tigre och Breeders. Låten Espacios förklarar läget tydligt.
¿Hay algo más lindo que un presentimiento?
Compras un espacio por poco tiempo
¿Algo más lindo que un velador?
El espacio entre la cama (y el cajón)
¿Hay algo más lindo que un presentimiento?
El espacio que se da entre los pensamientos
¿Algo más lindo que tu forma de amar?
Los espacios que te dejo visitar
Här i en video från Patricio Alfaros program La Vitrola, som gjorde en Sverige-turné under hösten innan pandemin.
Låten handlar om hur lite mer avstånd, lite mer utrymme, ger tankarna och känslorna plats. Det här är grundläggande när vi pratar om respekt och samlevnad.
Och männen då?
Sedan starten har organisationen Ruidosa gjort flera studier av balansen mellan kvinnliga och manliga artister på festivaler runt om i Latinamerika. Eller om obalansen rättare sagt. Det är inte så stor skillnad jämfört med Europa, men ändå nedslående. Det finns festivaler som sticker ut och rättar upp siffrorna, som Matria fest, men det står ändå ganska still totalt sett.
För att den här balansen ska uppstå måste männen också göra sitt jobb. Vi har sett en utveckling hos manliga chilenska artister, som Gepe, Moral Distraída och Alex Anwandter, där de börjar slänga bort machismon och ta fram en mer lekfull, ödmjuk och positiv sida. Här blir samarbeten mellan kvinnor och män också bättre och starkare.
1990, för drygt trettio år sedan släppte Los Prisioneros sitt fjärde album Corazones. Albumet hade en ny ton där Jorge Gonzalez sjöng om kvinnor och män på ett helt nytt sätt, ett sätt som faktiskt är relevant. Många av dagens artister, som Javiera Mena, nämner Corazones som en inspirationskälla för sitt musikskapande:
– Jorge González har varit min främsta inspirationskälla, när jag var nio år och lyssnade på honom på kassetten Corazones. Texterna som Corazones rojos väckte min feminism.
Marcus Nilsson
Musikskribent som driver bloggen 30 minutos i Chiles huvudstad Santiago
Lo Fi Chile! Lyssna på Marcus Nilssons spellista
