DEBATT. Istället för samarbete ser vi nu ett kaos när ambassader och andra internationella aktörer lämnar Afghanistan. Bristen på samordning hotar alla kvinnliga aktivister som riskerar sina liv för fred och frihet. Nu måste FN:s säkerhetsråd agera och Sverige måste ta en ledande roll för att mobilisera det internationella samfundet.
Det skriver Tove Ivergård från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Inte många kan ha undgått att våldet i Afghanistan dagligen eskalerar. Intresset från svensk media är stort, inte minst med anledning av det svenska försvarets militära närvaro i Afghanistan de senaste 20 åren. En insats som nu dragits tillbaka. Fokus just nu måste vara att få till ett akut stopp av de fruktansvärda människorättsbrott som begås, jämte fokus på hållbara och fredliga lösningar. Det är därför av största vikt att fredsförhandlingarna återupptas och att de sker i linje med FN:s säkerhetsråds agenda för kvinnor, fred och säkerhet. En agenda som alla medlemsländer åtagit sig att implementera. Det är nu över 20 år sedan FN:s medlemsländer enades om vikten av att kvinnor deltar i alla delar och på alla nivåer av en fredsprocess för att upprätthålla och främja internationell fred och säkerhet. Sedan dess har erfarenheter och studier fortsatt att bekräfta detta faktum.
Afghanistan genomgår en av de svåraste tiderna i sin historia, med en massiv humanitär kris som resultat av eskalerande konflikt runt om i landet, men också på grund av den tredje vågen av Covid-19, samt utbredd torka. Kvinnor och flickor har påverkats oproportionerligt hårt av de mångfasetterade kriserna. Enligt Världshälsoorganisationen WHO är minst 18,4 miljoner afghaner i behov av humanitärt bistånd. Antalet journalister, regeringsanställda, medlemmar av civilsamhället och kvinnorättsaktivister som mördats av talibanerna ökar dagligen, då talibanerna genom våld, hot och förföljelse fortsätter att ta kontroll över nya territorier. Hundratals familjer från Kunduz, Badakhshan, Takhar, Zabul och Helmand är på flykt. Många kvinnor försöker nu tillsammans med sina barn ta sig till Kabul, i hopp om att få tillgång till någon form av säkerhet. Afghanistan är i desperat behov av eldupphör och det behövs flera humanitära insatser för att rädda liv.
Istället för samstämmighet uppstår kaos när olika bilaterala initiativ sätts in samtidigt som ambassader och andra internationella aktörer lämnar landet. Den bristande sammanhållningen och koordineringen bland internationella aktörer riskerar att motarbeta det som vi kvinnliga aktivister och fredsbyggare jobbat för, på plats, i den här extremt farliga miljön. Civilsamhället splittras när kampen för att skaffa pengar och visum för sig själv och sin familj för att försöka fly landet överskuggar andra initiativ och engagemang. En sammanhängande strategi behövs för att hitta tillbaka till ett starkt och stabilt politiskt och humanitärt arbete där lokala civilsamhällesorganisationer och internationella aktörer arbetar i symbios. Sverige, med sin långa tradition av stöd till det afghanska civilsamhället och arbete för kvinnors rättigheter, behöver ta en ledande roll i att driva på multilaterala processer, och säkerställa att de baseras på erfarenheter och röster från kvinnor inom det afghanska civilsamhället.
Vi kräver att FN:s säkerhetsråd, som det organ som anförtrotts att upprätthålla fred och säkerhet, fullgör sina skyldigheter och säkerställer att kvinnor, fred och säkerhetsagendan implementeras. Vi uppmanar FN:s säkerhetsråd att prioritera ett landsbesök i Afghanistan för att utvärdera säkerhetsläget ur ett humanitärt perspektiv och därmed få förståelse för hur allvarlig situationen i regionen är. Målen bör vara att:
1. Samordna staters initiativ som rör Afghanistan
2. Stödja och använda politiskt, ekonomiskt, religiöst och annat inflytande för att få till en vapenvila
3. Ge liv åt fredsprocessen, genom att garantera stöd från medlemmar av FN:s säkerhetsråd
4. Se till att resolutionerna avseende kvinnor, fred och säkerhet är fullt integrerade och implementerade genom hela processen
5. Utveckla en samordnad plan med internationella aktörer som redan är engagerade i Afghanistan för skydd och stöd av civila, genom att stärka samordningsrollen för FN:s biståndsmission till Afghanistan (UNAMA)
6. Gå igenom förnyandet av UNAMA:s mandat och se till att det innehåller specifikt språk som hänvisar till FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet
Som FN-medlemsstat bör Sverige kräva att säkerhetsrådet vidtar de åtgärder som anges ovan och därmed uppfyller de skyldigheter, i enlighet med internationell rätt, som anges i resolutionerna som FN:s säkerhetsråd själv har utfärdat.
Vi är elva stycken afghanska kvinnorättsaktivister som blivit inbjudna till den fredskonferens som inom kort kommer att äga rum i Doha. I vanlig ordning verkar det dock som om det kommer ske en parallell CSO-konferens, medan politiska förhandlingar mellan talibaner och regeringsrepresentanter sker bakom stängda dörrar.
Afghanska kvinnor idag är inte kvinnorna för 30 eller 40 år sedan. Vi känner till våra rättigheter. Rättigheter som vår tro och Afghanistans konstitution står bakom. Rättigheter som en rad internationella konventioner och resolutioner erkänner, vilka ratificerats av Afghanistan. Det internationella samfundet måste stå med oss i detta avgörande ögonblick och se till att ett fredsavtal nås utan att våra rättigheter äventyras.
Tove Ivergård
Ansvarig för internationellt samarbete, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Sverige (IKFF Sverige)
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
