”De senaste 48 timmarna är de längsta jag varit med om i mitt liv. Det galna bombandet pågår oavbrutet. De förstör våra hus, våra minnen, våra drömmar.” Meddelandena från min tidigare arbetskamrat Lubna Beseisso strömmar in till min mobil. Hon bor i Gaza City. Och nu är hon rädd. Livrädd.
Det är onsdag, den andra riktigt varma vårdagen i Stockholmstrakten. Regeringen har just meddelat att de kommer att lätta på Coronarestriktionerna den 1 juni om inte smittspridningen ökar. Så bra! Så fruktansvärt jobbig coronaperioden har varit för oss alla! Inte har vi kunnat gå ut, träffa vänner, gå på krogen.
Då plingar det till i min mobil. Det är Lubna som skickar ljudmeddelanden. Jag har mailat henne för att höra om hon är ok och om hon orkar berätta om hur hon har det. Vi jobbade tillsammans för några år sedan när jag gjorde ett längre uppdrag för den palestinska vattenmyndigheten, PWA. Lubna är utbildad arkitekt, men har mest jobbat som projektledare och tolk i olika biståndsprojekt. Hon är snabbtänkt, rolig, påläst, världsvan och kunnig och talar amerikansk engelska som en infödd. Men lämna den smala, sandiga, heta och nu livsfarliga Gazaremsan får hon inte göra om hon nu skulle vilja det: det får inga Gazabor utan skäl som israelerna godtar – och skälen är ytterst få. De som följer Palestinarapporteringen i Global Bar Magazine kommer kanske ihåg att hon har intervjuats tidigare.
Världen vänds plötsligt upp och ner.
Så osannolikt bra vi har det här i vår del av världen, med eller utan corona, och så fasansfullt livet är på den smala landremsa, bara 80 kilometer från storstadsmetropolen Tel Aviv, där Gazaborna nu försöker gömma sig undan bomber och raketer. Gazaremsan är 365 kvadratkilometer – ungefär lika stort som ön Orust på Västkusten. Eller, en annan jämförelse – ungefär en tiondel av Gotland. Här bor nära två miljoner människor, och av dem drygt 550 000 i huvudstaden Gaza City som nu bombas.
Det fortsätter att plinga i min mobil, jag får sammanlagt 13 korta ljudfiler. Lubnas röst är svag och trött, hon har inte sovit de senaste dygnen och fortfarande dånar det omkring henne av bomber, hus som rasar samman, människor som ropar av skräck, gråter, vrålar av smärta.
”De stora medierna – tidningar, radio och TV – är inte ärliga när de skildrar det lidande som bombningarna innebär för Gazaborna. De beskriver det alltid situationen till Israels fördel och utifrån deras perspektiv. Som tur det är så är annorlunda med sociala medier. Jag är så glad att vi palestinier har fått stöd där från hela världen, USA, Arabvärlden och så vidare. Det är från människor som förstår vår situation, hur vi har det.”
”Vi är verkligen instängda i våra hem nu. Vi vet inte riktigt vad som pågår här omkring, vi lyssnar på nyheter när det går och hör explosioner överallt. När vi såg bilderna efter bombningarna av Gaza City var det fruktansvärt, dessa byggnader, dessa gator som nu är förstörda var inte bara betong och sten för oss, det var våra minnen, våra mötesplatser, våra drömmar. De går inte att ersätta.”
”De senaste 48 timmarna är de längsta jag någonsin varit med om. Israel har en fruktansvärd militär styrka, flyganfallen höll på hela dagen och natten. I morse trodde jag att jag skulle kunna få lite vila och jag lyckades stänga ögonen en liten stund. Men så började detta galna bombande igen, varje minut. Vi var instängda i våra hem medan vi hörde explosionerna utanför. Mitt hjärta bokstavligen föll till marken. Det var fasansfullt.”
”De (israelerna) utrycker inte ens längre oro för oss som är vanliga invånare i Gaza längre när de bombar mitt i Gaza City. De struntar i vårt lidande och vår utsatta situation. Det vi möter är en total ignorans för vår situation, som om vi inte ens är människor.”
”Inget mer att vänta. Bara ett tillstånd, vara tyst. I morse, jag möte så mycket sorg. Vi var lämnade traumatiserade, efter vad som hänt.”
”Mer än 50 människor har dött. Och – de är inte bara siffror. En av dem var en liten flicka som besökte Gaza City med sin mamma, de skulle köpa en ny klänning som flickan skulle ha till Eid-firandet som ju kommer snart. Flickan dödades i ett flyganfall. Samtidigt dödades en man som just samma dag hade blivit pappa för första gången. Jag såg ett annat barn, en pojke på 9 år, som var med på sin pappas begravning. Han dog i ett bombanfall och pojken var så förtvivlad, mitt hjärta nästan brast”.
”Alla i husen häromkring har förlorat någon anhörig, någon de älskar, de här dagarna. En mamma dog i ett bombanfall tillsammans med sina barn. Hon försökte skydda barnen genom att hålla om dem, trycka dem till sitt hjärta. Men de dog, allihop. Kan du föreställa dig något sådant?”
”Vi vet också att efter all denna förstörelse, efter alla som dödats, så kommer det att bli ännu värre – men det kommer inte media berätta om. Vi i Gaza kommer fortsätta leva under blockad i vår sönderbombade stad, ockupationen kommer att fortsätta, folk i Jerusalem kommer möta våld från bosättare och riskera att förlora sina hem när som helst. Men det kommer att vara tyst om detta. Så är det. Vi har levt på detta sätt så länge, och det blir ingen förändring.”
”Alla världsledare vet exakt vad som händer här i Palestina och i Sheik Jarrah i östra Jerusalem där allt började denna gång, och vad som händer i Gaza. Allt våld som används från israelernas sida mot palestinier, sådant pågår överallt och alltid i Palestina. Men de tittar bort. Tyvärr är det så. De blundar för palestiniernas mänskliga rättigheter och värdighet medan man försvarar israels agerande.”
”Men – mitt i allt detta händer något vackert. Våra palestinska röster hörs på sociala medier och vi får stöd från alla världens hörn. Det gör att vi orkar leva.”
Sen är det tyst, tyst i min telefon. Bomberna faller på nytt över Gaza.
Agneta Carleson
Fotnot: Samtidigt som Israel bombat Gaza har Hamas attackerat samhällen i Israel med raketer vilket lett till sex dödsfall, däribland två barn, enligt rapporter i The Guardian.
Fakta: Svenskt bistånd till Gaza
Förrödelse i Gaza. Foto: Islamic Relief Worldwide
.I Sidas verktyg Open Aid finns ingen separat redovisning för bistånert till Gaza, men totalt gick dryg 532 miljoner kronor till Palestina under 2020 https://openaid.se/activities/overview?recipient=PS&year=2020
En av de organisationer som bedriver verksamhet i Gaza är Islamic Relief. Under 2020 nådde organisationens program i Gaza nästan 400,000 människor med nödvändig hälsovård, tillgång till utbildning och försörjning för arbetslösa ungdomar.
Med Sida-finansiering implementerar Islamic Relief sedan flera år tillbaka projekt som adresserar matosäkerheten i Gaza riktat mot utsatta och marginaliserade hushåll och individer, inklusive ungdomar. För att svara upp mot den rådande akuta situationen förbereder Islamic Relief nu betydande insatser för att tillgodose behovet av akut sjukvård, mat och andra förnödenheter.
Vad händer nu? Islamic Relief skriver följande till oss:
“Islamic Relief has already been supporting people living in Gaza, especially supplying medical supplies to tackle the Covid pandemic. We are in the process of scaling our response to support a hospitals that are already struggling under some of the most difficult circumstances. In the short term, we urge world leaders to actively step up mediation efforts to prevent any further escalation of violence, and address its root causes by demanding an end to the blockade and the wider occupation along with the adherence to international humanitarian law and internationally recognised treaties.”
|
Uppläsning av artikel
|
