DEBATT. Valet till nationalförsamlingen i Venezuela på söndag är en fortsättning på den statskupp i slow motion som Nicolás Maduro och hans företrädare Hugo Chavez genomfört sedan två decennier. Därför bör EU och Sverige inte acceptera valet, utan fortsätta se den nationalförsamling som valdes 2015 som landets demokratiskt legitima representant. Det skriver Erik Jennische, Programchef för Latinamerika på Civil Rights Defenders.
Den venezolanska människorättsorganisationen Foro Penal har registrerat 15 668 godtyckliga gripanden i samband med de stora protesterna som inleddes i januari 2014 och sammanlagt 3 549 personer har tillbringat tid i venezolanska fängelser som politiska fångar. Just nu sitter 365 personer i fängelse för sina politiska åsikters skull.
I september publicerade FN:s råd för mänskliga rättigheter en rapport om Venezuela som förklarade att Nicolás Maduro och hans regering är ansvarig för ”oerhörda kränkningar” som utomrättsliga avrättningar och tortyr, att kränkningarna och brotten är koordinerade under statens politik, och att de ”når upp till brott mot mänskligheten”.
Bara den allmänna människorättssituationen gör det med andra ord det omöjligt att hålla fria och demokratiska val i landet. Men utöver detta beslutade Högsta domstolen i somras att ge kontrollen över de tre största demokratiska partierna till personer lojala med regeringen, så att dessa personer – och inte partierna själva – skulle kunna utse kandidater till valet och därmed också använda partiernas loggor på valsedlarna. Dessutom utsåg Högsta domstolen regeringstrogna personer till den valkommission som är ansvarig för att genomföra valet. De demokratiska partierna kan därmed inte delta i valet.
Att demokratin har närmat sig noll i Venezuela sedan Hugo Chavez kom till makten efter valet 1998, är tydligt om man använder data om demokrati i världen från institutet Varieties of Democracy, V-Dem, vid Göteborgs universitet. Tillbakagången är kraftig i alla de index V-Dem använder.
Regimens ambition att med odemokratiska medel ta kontroll över nationalförsamlingen beror på att en bred koalition av demokratiska partier vann en jordskredsseger i valet 2015. För att slippa lämna över den lagstiftande makten till oppositionen, såg Nicolás Maduro då först till att packa Högsta domstolen med lojala representanter, och sedan låta Högsta domstolen avslå varje initiativ som den nya nationalförsamlingen tog.
År 2018 genomfördes det senaste presidentvalet. Inga av de framstående oppositionspolitikerna fick dock delta, och valet har inte accepterats som demokratiskt av i princip några demokratier i regionen. När Högsta domstolen, i strid mot konstitutionen, i januari 2019 ändå svor in Nicolás Maduro som president för en andra mandatperiod, förklarade nationalförsamlingen att det inte längre fanns en demokratiskt legitim president i landet och utsåg i enlighet med konstitutionen Juan Guaidó, talman i nationalförsamlingen, till interimspresident. Sedan dess har Juan Guaidó och nationalförsamlingen accepterats som landets enda legitima representanter av mer än 50 länder.
Valet till nationalförsamlingen på söndag är Nicolás Maduros försök att avskaffa den sista nationella institutionen med demokratisk legitimitet i landet. Det bör EU och Sverige inte acceptera, utan fortsätta se nationalförsamlingen som valdes 2015 som landets demokratiskt legitima representant.
För att omvärlden ska kunna sätta tryck bakom krav på nya och demokratiska val till presidentposten och nationalförsamlingen i förhandlingar med Nicolás Maduros regeringen, behövs det en annan aktör i landet som kan vara en part i den processen. Det finns ingen annan som kan ta på sig den rollen än den nationalförsamling som valdes 2015.
Erik Jennische
Programchef för Latinamerika på Civil Rights Defenders.
