Samtidigt som Sveriges regering fördömer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina och Belarus ser man mellan fingrarna på exporten av svensk övervakningsteknik. Nu måste exportkraven skärpas. En människorättsanalys måste inkluderas vid export av övervakningsprodukter, skriver Ulrika Sandberg på Amnesty Sverige.
Övervakningsindustrin blomstrar och EU-länder dominerar exportmarknaden. Även om det är positivt att svenska företag ligger i framkant med utveckling av digitala och tekniska produkter, så innebär den snabba tekniska utvecklingen också ett ökat behov av tydliga och effektiva lagar och regler som ska säkerställa respekten för och skyddet av mänskliga rättigheter, inklusive den personliga integriteten och yttrandefriheten. Övervakningsprodukter är just sådana produkter.
Över hela Kina sjösätts ständigt nya projekt för massövervakning för att hålla människor under konstant övervakning. I en ny rapport ‘Out of Control: Failing EU Laws for Digital Surveillance Export’, kunde Amnesty bland annat visa hur det svenska företaget Axis Communications bidrar till expansionen av övervakning i landet, där landets statliga säkerhetstjänster är nyckelaktörer. Axis är ett företag som utvecklar och marknadsför nätverkskameror som är specialiserade på säkerhetsövervakning och fjärrövervakning och har bland annat levererat teknik till ett projekt i Guilin i södra Kina. Detta i ett projekt för att uppgradera stadens Skynet-övervakningsprogram då ett nätverk på 8 000 tidigare installerade kameror utökades till 30 000 kameror. Kamerorna har en 360-graders vinkel och en räckvidd på upp till 400 meter, vilket gör det möjligt att spåra mål från alla håll.
Sverige har i nuläget inte några lagkrav på att företag måste genomföra en så kallad konsekvensanalys för eventuell negativ påverkan på mänskliga rättigheter, eller human rights due diligence (HRDD). Inte ens för de företag som säljer övervakningsprodukter, vilka per definition torde klassas som högriskprodukter. Gör företag i branschen då HRDD analyser frivilligt? Nja, ganska osannolikt och förmodligen ganska ovanligt. Svenska Axis har till exempel inte kunnat ge ett tydligt svar till Amnesty på vilken konsekvensanalys man gjort i samband med exporten av övervakningskameror till Kina. Och det kan säkerligen delvis förklaras med avsaknaden av lagkrav. Och om dessa analyser inte görs är ju risken stor att faktisk negativ påverkan kan ske.
Axis är bara ett men tyvärr inte det enda exemplet på svenska teknikföretag vars produkter förekommer i länder som är kända för omfattande och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter.
Nyligen kritiserades det svensk-relaterade IT-företaget Sandvine, som anklagades för att sälja teknik som hjälpt belarusiska myndigheter att censurera internet. Företaget bekräftade själva att en internutredning dragit slutsatsen att dess teknik använts för att ”stoppa fritt informationsflöde i samband med valet i Belarus” och har aviserat att de kommer sluta sälja produkter i landet. Men skadan har förmodligen redan skett. Hade det funnits en lag som krävt att företaget gjort en HRDD analys så skulle de troligen aldrig sålt tekniken till Belarus. Och om de trots allt valt att ändå göra detta så hade lagen tvingat dem att gottgöra för den negativa påverkan på mänskliga rättigheter som man kan ha bidragit till. Men i och med att en sådan lag ännu inte införts finns det idag inget som hindrar att Sandvine och andra svenska bolag fortsätter att bortse från mänskliga rättigheter.
Ännu ett exempel är det franska bolaget Qosmos, som sedan 2016 ägs av svenska Enea. De har anklagats för att dess övervakningsprodukter ska ha använts för att möjliggöra människorättskränkningar i den syriska regeringens övervakning av oliktänkande och människorättsförsvarare. Qosmos ingår i en pågående utredning ledd av en fransk specialdomstol (High Court of Paris) med mandat att utreda brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Utredningen inleddes 2012 och fokuserar på allvarliga människorättskränkningar i Syrien, inklusive tortyr. Amnesty kontaktade Enea för att fråga om företaget gjorde en riskanalys som inkluderade mänskliga rättigheter inför köpet av Qosmos, det vill säga när den franska utredningen redan var påbörjad och anklagelserna var kända. Enea svarade att det innan uppköpet gjort en noggrann analys – de benämner det som en due diligence– av hela Qosmos och dess verksamhet och att den pågående franska utredningen ingick i denna, samt att det handlar om en affär som avslutades 2011. Enea meddelade Amnesty att det inte kunde dela med sig av due diligence-materialet på grund av att det går under sekretess, så frågan om hur och om mänskliga rättigheter analyserats kvarstår.
Dessa är bara ett axplock av företag som det har rapporterats om i media, men hur många svenska företag går under radarn och riskerar att bidra till andra staters kränkningar av mänskliga rättigheter utan vår vetskap? Svenska företag inom övervakningsindustrin agerar på en global marknad och behöver en tydligare lagstiftning som hjälper dem att navigera och förhindra att deras produkter bidrar till människorättövergrepp utanför Sveriges gränser.
Är det inte ironiskt att EU-domstolen nu i veckan meddelat att det inte är tillåtet för EU:s medlemsstater att massövervaka dess medborgare genom insamling av stora mängder med mobil- och internetdata, men att EU å andra sidan låter det vara mer eller mindre fritt fram att exportera övervakningsteknik till stater som begår allvarliga kränkningar genom att använda tekniken?
Den 22 september hölls ett avgörande möte i Bryssel för att besluta om eventuell skärpning av EU:s regler för export av övervakningsteknik, det vill säga hur man ska revidera det som kallas The Dual Use Regulation. Sverige har tidigare fått kritik för att ha intagit en restriktiv hållning inom dessa diskussioner om att skärpa reglerna. Men nu har regeringen möjlighet att tydliggöra vikten av människorättsöverväganden i den här exporten.
Det är dags för Sverige att se till att människorättsanalys inkluderas vid export av övervakningsprodukter! Om Sverige på allvar vill vara en humanitär stormakt är det dags att agera för en hårdare reglering i EU av övervakningsbranschens export och införa lagkrav på human rights due diligenceför företag i branschen.
Ulrika Sandberg
Sakkunnig inom ämnet företag och mänskliga rättigheter på Amnesty International i Sverige
