Över, nej där! Strax nedanför eller snarare längs med, löper horisonten, min synnervs riktlinje och följeslagare. Jag orienterar mig och tar stöd mot horisonten. Tecknar i luften, med utsträckt arm, den imaginära linje som skiljer luften från marken. LAND-SKAP.
Det handlar om seende. Om perspektiv, inblick och insikt. Jag söker utvinna mening lagrad i textil, i darriga streck och lösa trådar. I repetitionerna och i journalernas utsikter, prognoser och utsagor. Mitt synfält minskar långsamt. Det handlar om förändringar i tryck. Som stängda gränser i karantän. Ett provisorium av övergående natur? Bomull eller polyester?
Nålen är vass. Tråden är ovanligt blå och fortfarande dammig, den jag köpte på en marknad i Kreuzberg den varmaste dagen. Den slinkiga, glittriga är från sybehörsaffären i Jerevan där butiksinnehavaren skrev med krulliga siffror. Den neonorangea som fortfarande lyser är från Tokyo Hands, varuhuset som sa sig ha allt. GOLDAFIL Qualitätsnähgarn i 100 procent polyester, 200 meter.
Jag kisar och trär tråden från Kupan i Mariestad genom nålens öga. Jag blickar inåt, tar spjärn mot horisontlinjen och syr mina stygn.
I uppförstorat och i digitaltryckt form blir det lilla stygnet överraskande stort. Blir till en stig att vandra på.Här går jag in. Jag vrider till en struktur i datorn och lägger den som olja på vattnet. Jag skärper kontrasten och ett broderat gytter byter färg strax innan det skyms av rinnande lågor. När jag reser är jag både skapare och observatör. Och räddare.
Sara Casten Carlberg längtar till Bryssel där äldste sonen bor.
Sara Casten Carlberg, är konstnär utbildad på Konstfack. I sitt konstnärskap arbetar hon undersökande med måleriska tekniker, främst mot textil.
