Israels annekteringsplan är apartheid i repris


Foto: Wikipedia

Den israeliska annekteringen av Västbanken innebär en cementering av en apartheidregim över palestinierna. Kartan påminner bara alltför väl om bantustanerna som vi minns från apartheideran i Sydafrika. Vi som levt under apartheid kan inte förbli likgiltiga när samma sak nu sker, skriver Barbara Hogan tidigare hälsominister i Sydafrika och Andrew Feinstein, tidigare kongressledamot (ANC) och den som var först med att lägga fram en motion för minnet av förintelsen i Sydafrika.

Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu är på väg att annektera mark på Västbanken, en process som skulle inledas 1 juli, men som nu istället förväntas ske stegvis under en lägre tid. Även om de exakta detaljerna förblir oklara, är en faktor påfallande tydlig – att Israel kommer att cementera en apartheidregim över palestinierna. Efter att ha levt igenom vår egen apartheidverklighet under 1900-talet, kan vi inte förbli likgiltiga inför denna motsvarighet under 2000-talet.

Syftet med den planerade israeliska annekteringen är att fragmentisera Västbanken och ge Israel så mycket av den palestinska marken som möjligt, med så få palestinier som möjligt. Samtidigt blir det omöjligt att skapa en livskraftig suverän palestinsk stat som kan existera vid sidan av Israel. 

Med utgångspunkt från Trump-administrationens plan, den så kallade ”Visionen för fred och välstånd” och med USAs godkännandestämpeln, kan Israel mycket väl börja med att ansluta en mindre mängd territorium, inklusive stora bosättningar nära den gröna linjen, som del av Israel. Det råder ingen tvekan om att ambitionen är att detta kommer att skalas upp. Ett system som behandlar israeler och palestinier som separata och ojämlika permanentas därmed i lag. 

För oss är det är omöjligt att titta på kartan – som ser ut som en skärgård på ett sjökort – och som ingår i Trumps plan, eller någon av de kartor som Netanyahus tidigare föreslagit för annektering, och inte tänka på bantustanerna som vi minns från apartheideran i Sydafrika. 

Så kallade bantustaner, eller ”hemländer”, som var isolerade territorier inrättades av apartheidregeringen för att begränsa och dela upp svarta människor i tio ras- och etniskt homogena zoner. De var ett försök av en rasistisk minoritet att kontrollera sitt ”demografiska problem” genom intensiv geografisk segregering och fragmentering.

Som en del av Bantu Homelands Citizenship Act från 1970 förlorade svarta sydafrikaner sitt sydafrikanska medborgarskap och fick istället medborgarskap i bantustans. Genom att förklara bantustanerna ”autonoma” försökte den sydafrikanska regeringen undvika ansvar från landets invånare när det gäller grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter.

Vi var som medlemmar i ANC, den Afrikanska National kongressen, aktiva i den sydafrikanska befrielsekampen och involverade i att mobilisera andra i omvärlden för att delta i kampen mot detta rasistiska system. Med den erfarenheten är det inte svårt för oss att se likheterna mellan apartheids bantustaner och de kartor som Benjamin Netanyahu och Donald Trump föreslagit för Palestina. Ett Palestina, som liksom Bantustan-systemet i Sydafrika, begränsar palestinierna territorium till små öar av land, som inte hänger ihop och där människorna inte har politiska rättigheter eller utan kontroll över vitala naturresurser, än mindre kontroll över luftrum eller gränser.

Likheten med planerna för Palestina är påfallande

Trots dessa iögonfallande likheter mellan bantustanerna i apartheid Sydafrika och de palestinska zonerna som Trump föreslagit, finns det också en viktig skillnad som är värd att notera: under anti-apartheidkampen samlades det internationella samfundet och avvisade apartheidregimens modell som en bluff. 

När Sydafrika sökte internationellt erkännande för bantustanerna som ”autonoma stater”, sa världen nej. 1976 fattade FN: s generalförsamling en resolution som ”avvisade bantusaans som ”oberoende” https://undocs.org/en/A/RES/31/6. Samma år antog FN:s säkerhetsråd en liknande resolution som ”uppmanar alla regeringar att förneka någon form av erkännande” till bantustanerna. http://unscr.com/en/resolutions/doc/402

Faktum är att Sydafrika var det enda landet i världen som någonsin erkände bantustanerna som stater. Resten av världen förstod att dessa gytter av små öar av land, där medborgare förlorade sitt medborgarskap och sina rättigheter i Sydafrika, inte kunde kallas för ”stater”. Ett erkännande skulle bara ge legitimitet till ett system av diskriminering och förtryck.

Trumps vision för en framtida relation

Det är uppenbart att Netanyahu kommer att försöka sälja in dessa öar av territorier – som inte kommer ingå i Israel – som en form av ”palestinsk autonomi”, precis som Trumps plan, med hänvisningar till ”staten Palestina ”. Tricket är detsamma som det Sydafrika försökte utföra. Det finns dock inget i planerna om ett självständigt och livskraftigt Palestina i Netanyahus eller Trumps vision. Istället har båda ledarna gjort klart att palestinskt territorium även i framtiden ska kontrolleras av Israel. 

En sådan situation ger inte en autonom stat, utan en kuliss där Netanyahu kan cementera sin vision om en permanent ockupation och en ensidig annektering. Därför får vi inte låta Trump och Netanyahu skaffa sig en godännande-stämpel från det internationella samfundet för en Apartheid-liknande vision, med hjälp av en bedräglig användning av ordet ”autonomi.” Det fungerade inte i Sydafrika, och vi kan inte låta det fungera idag i Israel/Palestina.

VI måste nu samlas och enas om att förhindra det försök att skapa den typ av moraliskt korrupta regim som vi minns från Sydafrika. Vi måste vara beredda att använda de fredliga verktyg som hjälpte oss att vinna kampen i Sydafrika. Från den vet vi att regimer som bygger på diskriminering och rasism sannolikt inte kommer att förändras, om de inte vet att det finns ett högt pris att betala för status quo. Från vårt eget arbete i Sydafrika vet vi att sanktioner är ett avgörande medel för att avskaffa den rasistiska regimen. 

Världen måste därför vara beredd att vidta ekonomiska åtgärder för att avskräcka Israel från den katastrofala vägen den går mot. Endast på detta sätt kan vi förändra den nuvarande verkligheten av diskriminering och förtryck och förhindra annekteringens än värre konsekvenser. Istället måste vi arbeta för en framtid där både israeler och palestinier har civila och politiska rättigheter, och möjligheten att leva liv av jämlikhet och värdighet i två säkra och verkligen suveräna stater, sida vid sida.

Barbara Hogan, tidigare hälsominister och därefter näringslivsminister i Sydafrika.

Andrew Feinstein, tidigare kongressledamot (ANC) och den parlamentsledamot som var först med att lägga fram en motion för minnet av förintelsen i Sydafrika.

 

Previous Macron – förnyaren?
Next Global Podd 17/2020: Bistånd – en bransch för vita?