Volontärsresor har blivit ett populärt sätt att upptäcka världen bortanför turistorterna. Följ med till Costa Rica och träffa volontärer som valt att jobba ideellt med havssköldpaddor, som hotas av tjuvjägare och exploatering av stränderna.
Eva Maria Künzi har just vaknat. Nattens arbetspass slutade klockan ett och hon är fortfarande yrvaken.
– Jag behöver kaffe, säger hon och lutar sig över frukosten som består av pannkakor och banan.
Resultatet av nattarbetet: tre bon med sköldpaddsägg har flyttats. Det betyder att äggen samlats ihop och grävts ner i nya hål i sanden för att tjuvjägare inte ska hitta dem.
– Det är ett ganska hårt jobb. Du går omkring i sanden i fem timmar och jobbar och gräver, berättar Eva Maria.
I vanliga fall arbetar hon som grafisk designer i Zürich. För att ”göra något annat” har hon kommit till Costa Rica som volontär för organisationen Kuemar, som jobbar för att bevara havssköldpaddor på Stilla havskusten ett par timmar söder om gränsen till Nicaragua.
Havssköldpaddorna hotas bland annat av tjuvjägare som vill åt äggen. De säljer dem till lokala restauranger med sköldpaddsägg på menyn. Där kostar ett ägg ungefär 20 kronor och äts rått med chilisås.
Nattpatrullen är den viktigaste delen av vårt jobb. Vi räddar många sköldpaddor bara genom att flytta äggen.
Ramona Schöll
– Nattpatrullen är den viktigaste delen av vårt jobb. Vi räddar många sköldpaddor bara genom att flytta äggen, berättar Ramona Schöll, som nyligen avslutat sina studier hemma i Tyskland.
En spartansk tillvaro
Eva Maria och Ramona är två av många européer som rest till Costa Rica för att jobba som volontärer för ett av landets många sköldpaddsprojekt. Nu bor de på organisationen Kuemars gård – Eva Maria i sex veckor och Ramona en vecka – och ägnar i stort sett all tid åt ideellt arbete.
Gården är en lätt nedgången och grönmålad fastighet långt ifrån annan bebyggelse ett par kilometer från havet. Här finns tre sovrum och en lägenhet för volontärerna samt bostad för personalen, kök, badrum och ett samlingsrum. Det är lantligt och stillsamt. Kycklingar springer omkring fritt på innergården.
– Det är väldigt enkelt, det finns ingen luftkonditionering och du kan inte åka in till stan hur som helst. Men det är rent och lugnt, säger Eva Maria.
Ramona instämmer.
– För mig är det perfekt. Jag trivs inte med lyx och är inte van vid fina hotell, det här är bättre.
Frukosten äts i det gemensamma samlingsrummet, som egentligen inte är ett rum utan en halvt öppen yta under plåttak. Bakom dem hänger tvätt på tork. Morgonluften är fortfarande frisk, temperaturen ligger runt 28 grader. Dagen börjar långsamt.
– Vi väntar på bilen som är på verkstaden, om den blir lagad i tid så åker vi ner till stranden i eftermiddag, säger biologen Randall Ureña, en av Kuemars anställda.
Stort intresse för volontärresor
Volontärsresor har blivit något av en industri. Globalt sett finns idag en lång rad företag och organisationer som helt specialiserat sig på resor för den som vill jobba som volontär – i bland annat Costa Rica.
– Jag valde att boka genom en organisation, som hjälpte mig att komma hit, berättar Eva Maria.
Organisationen som hon rest med heter Costa Rica Abroad Service och erbjuder bland annat volontärsresor för att skydda sköldpaddor och andra vilda djur.
En två veckors volontärsresa till en organisation som Kuemar kostar 640 euro. Då ingår boende, mat och planering av hela resan, samt övrigt stöd. Andra företag i branschen är International Volunteer HQ, Go Abroad, Global Vision International, Volunteer Forever med flera.
Professorn i biologi Roldán Valverde, som följt utvecklingen för havssköldpaddor i Costa Rica under många år, tycker att projekten med internationella volontärer fyller en viktig funktion.
– På Stillahavssidan kan de här gruppernas verksamhet utgöra ett skydd mot den kraftiga tjuvjakten på ägg och generellt sett är det bra.
Det affärsmässiga inslaget i volontärsresorna ser han lite grann som ett nödvändigt ont:
– Jag skulle föredra att det inte behövdes, men det är en dröm, eftersom många av projekten inte skulle överleva utan den här inkomsten. Det är inte nödvändigtvis en dålig modell så länge de använder vettiga metoder och tekniker, och det jag har sett är i allmänhet okej. Alla dessa projekt har goda avsikter, säger Roldán Valverde.
För organisationen Kuemar, som tar emot volontärer, är de internationella besökarna en viktig del av verksamheten.
De är väldigt viktiga för oss. Inte bara för att de bidrar ekonomiskt, utan också för att de jobbar med oss på stränderna.
Randall Ureñal, Kuemar.
– De är väldigt viktiga för oss. Inte bara för att de bidrar ekonomiskt, utan också för att de jobbar med oss på stränderna.
Problemet, förklarar Randall Ureñal, är att hitta folk. Marknadsföring kostar pengar.
– Vi behöver volontärer, men saknar själva resurser för att nå dem som vill komma hit.
Han poängterar att de lokala samhällena är beroende av att havssköldpaddorna bevaras. Guider får inkomster från turister som vill se djuren. Språkskolor kan erbjuda sina studenter något extra attraktivt. Restauranger och biluthyrare gynnas av att forskare kommer hit. Souvenirbutiker tjänar pengar på halsband och annat med havssköldpaddor.
– Havssköldpaddorna är en viktig symbol för hela Costa Rica.
Mycket talar för att antalet har ökat de senaste åren. Nu hotas de inte bara av tjuvjägare, utan också av exploatering och turismen på Costa Ricas stränder.
Äggen räknas för hand
Kuemars skåpbil är tillbaka från verkstaden. Volontärerna Eva Maria och Ramona ger sig av mot Playa Nombre de Jesús tillsammans med Randall och ett par forskningsassistenter. Grusvägen är slingrig och gropig. Att ta sig fram går långsamt, som det mesta här.
Klockan har passerat fyra på eftermiddagen. På schemat står utgrävning av sköldpaddornas bon.
– Vi vill veta hur många av äggen som har kläckts, förklarar Randall.
Detta är ett viktigt led i forskningen som Kuemar bedriver, att kartlägga havssköldpaddornas närvaro och återväxt.
Den U-formade stranden är en knapp kilometer lång och stilla. Andra besökare hittar sällan hit, om de inte har en guide, eller om de är tjuvjägare. Det är lugnt och vykortsvackert. Det enda som hörs är bruset från havet och vågorna som slår mot stranden.
Längs trädgränsen står tjocka pålar, som används för att lokalisera havssköldpaddornas bon. Randall tar fram två långa måttband och mäter på marken. Snart sitter han på knä och gräver med handen.
– Här har vi boet, utbrister han.
Havssköldpaddorna, i det här fallet en Olive Ridley, som heter så på grund av den olivgröna färgen på skölden, lägger mer än 50 ägg i varje bo. Efter ett par månader kläcks äggen och ungarna kravlar sig upp genom sanden och hittar själva ner till havet.
Randall gräver fram resterna av äggen och lägger skalen i sanden. Alla ska räknas. Totalt har den här honan lagt 90 ägg. Av dem har 82 överlevt och lämnat boet.
– Det är bra, överlevnaden brukar ligga på 75 till 80 procent.
Han hittar även fyra små levande sköldpaddor, mindre än en handflata i storlek. Det är ungar som blivit kvar, kanske fastnat i sanden och inte kunnat eller orkat gräva sig upp.
Släpps ut i havet
En bit bort, vid ett annat bo, sitter Ramona på knä i sanden och gräver upp äggskal. Hon pekar på en korg med flera levande ungar som hon själv varit med och hittat.
– Det här är fantastiskt att få uppleva, jag är glad att jag bestämde mig för att stanna en extra dag, säger hon.
Ett tiotal små sköldpaddsungar ska nu släppas ut i havet. Men över gruppen cirkulerar en gam som fått korn på ungarna.
– Vi får vänta tills det blir mörkare, säger Randall.
Gruppen sätter sig i sanden och väntar.
– Om man ska åka hit måste man vara beredd på att det är väldigt lugnt. Man kan inte direkt gå ut att festa. Men om man söker något annorlunda så är det verkligen bra, säger Eva Maria.
Mörkret har lagt sig över stranden, gamen är borta. Sköldpaddsungarna släpps fria och söker sig instinktivt mot havet. En efter en fångas de av vågorna i vattenbrynet.
David Hulth Wallgren
Volontärresor – Bra eller dåligt?
Det finns flera aktörer i Sverige och internationellt som anordnar olika former volontärresor. I de flesta fall betalar resenärerna en avgift för att åka på resan. För 18 000 kronor kan man till exempel få arbeta två veckor på ett barnhem i Kambodja genom organisationen Project Abroad.
Pengarna stannar vanligtvis hos den som organiserar resan (ofta ingår försäkring och annat i resan) medan organisationen som tar emot volontären får en engagerad person som hjälper till i verksamheten under en period – och kanske också en framtida ambassadör för organisationen.
Men vilka risker och problem finns det med denna typ av turism? Tidvis har kritiken varit hårt mot volontärresor, särskilt när de fokuserat på barnhem. Kritikerna har lyft fram risken för övergrepp mot barnen och det faktum att om ett stort antal vuxna verkar på barnhemmet för att sedan försvinna och aldrig mer komma tillbaka så riskerar det att leda till större otrygghet för barnen. Många av de organisationer som är kritiska menar också volontärindustrin bidrar till att permanenta barnhemmen – något som i sig är skadligt menar kritikerna.
Läs mer om kritiken på webbsidan Barnhemskollen.
Läs fler reportage
