I det lilla samhället La Marina i Colombia tränar supportklubben Bajen Fans unga killar och tjejer på planen – men också för ett liv bortom våld, konflikter och fattigdom.
– Vårt mål är inte att skapa fotbollsproffs, utan att skapa goda människor som är bra medborgare i samhället, säger eldsjälen och den tidigare Hammarbyspelaren Sebastian Bojassen.
Det långa, svarta håret fladdrar i vinddraget. Iklädd sin gröna spelardräkt tacklar 13-åriga Ashly hårt och en av de betydligt kortare killarna i motståndarlaget landar med ett plask i leran. Det skrattas rejält på planen, och ingen verkar bli direkt arg när spelet fortsätter.
Det är träningsmatch mellan Bajen Fans och det lokala laget Corban i det lilla colombianska samhället La Marina, knappt två timmars väg från storstaden Cali i västra Colombia.
Foto: David Isaksson.
Fotbollsplanen ligger gudomligt vackert med de höga bergen i bakgrunden och små kaffeplantager och hus, utspridda i den intensiva grönskan. Planen är också stor: det gäller bara att få bort hästarna som också gillar att hålla till där. Och så har det regnat de senaste dagarna. Rejält. Det klafsar om fotbollsskorna och att undvika leran är omöjligt.
La Marina är en av många orter som präglats av åren av krig i Colombia. Och även om FARC-gerillan formellt lagt ned vapnen så finns det fortfarande utbrytargrupper som tillsammans med kriminella kontrollerar narkotikahandeln från sina läger högt upp i bergen.
Men La Marina är också något annat. Här har nämligen Hammarbys supporterklubb Bajen Fans startat ett helt unikt fotbollsprojekt. Allt började för 13 år sedan då Sebastian Bojassen – som vid den tiden spelade i Hammarbys A-lag – snubblade över ett berg av prylar som skulle slängas efter att Hammarby bytt sponsor. Sebastian bestämde sig – grejerna skulle inte slängas utan skickas till Colombia – hans föräldrars gamla hemland. Därmed var ett nytt engagemang fött.
– Ja, så var det faktiskt, där föddes något i mig. Det gick att göra skillnad!
Skadorna tvingade så småningom Sebastian att sluta med fotbollen. Han började plugga, men funderingarna kring Colombia och hur han själv skulle kunna stödja andra unga med hjälp av erfarenheten från fotbollen ville inte släppa.
– 2017 åkte jag på nytt till Colombia, träffade personer här som ville samma sak och så gick vi ned på fotbollsplanen och började snacka med ungdomarna. Så startade allt!
Efter ett års pendlande fram och tillbaka hörde Sebastian av sig till Bajen Fans. Kunde de tänka sig vara sponsorer till en klubb på andra sidan jordklotet som han och de andra precis startat? Svaret blev ja. Så uppstod Bajen Fans Colombia.
– Det var som vår dåvarande sportchef sa: ”Vi är tillräckligt galna för att ha ett projekt i Colombia, det är så Bajen är!” fortsätter Sebastian och skrattar. Sen blir han allvarlig igen:
– Vi vill ge ungdomar en bättre framtid – med fotbollen som verktyg. Fotboll kräver ordning och disciplin, regelbundna tider och att man lär sig samarbeta och att anpassa sig till laget. Allt det är saker som du har nytta av i livet i övrigt, konstaterar Sebastian som nu börjat plocka fram koner och bollar inför dagens träning.
Det har vi det här laget hunnit bli sen eftermiddag och ungdomarna kommer insläntrande – men i tid! Ur den stora bagen gräver de fram fotbollsskor i rätt storlek, skakar bort leran och tar på sig benskydd och de än så länge vita strumporna.
Där ute på planen börjar tjejerna värma upp. En bit bort spelar ett gäng killar från klubben. Idag har Bajen Fans ett 60-tal unga spelare. Chansen att nå en roll som professionell fotbollsspelare i Colombia är mindre än minimal för de allra flesta, men drömmen finns där.
– Vi vill inte ta ifrån någon deras drömmar. Tvärtom – drömmar bra, men man måste veta hur man ska ta sig dit. Och om du inte blir fotbollsproffs, vad vill du bli då? Genom fotbollen så stärker vi ungdomarna. De får lära sig komma i tid, organisera träning och samverka i grupp, fortsätter Sebastian.
Arbetet i La Marina handlar inte bara om fotbollen. Minst lika viktigt är att stödja ungdomarna och deras familjer. Jaqueline Valderana är socialarbetare och en av dem som är engagerade i projektet.
– En viktig sak för oss är att följa upp med barnen hur det går i skolan och stödja dem där. De flesta fattar hur viktigt det är med skolan, men om det är någon som är på väg att hoppa av så tar vi direkt ett snack med föräldrarna, berättar hon.
Marcela Gonzales är psykolog och även hon knuten till projektet:
– Många av barnen som spelar har en trasslig bakgrund. Flera har också varit utsatta för våldet och allt det som följt av inbördeskriget. Allt det här tar sig inte sällan uttryck i ilska och bråk, både hemma och med andra, konstaterar hon.
Att spela fotboll i Colombia är inte gratis. Allt, från kläder till resor och ersättning till tränare och domare, förväntas föräldrarna bidra med. I Bajen Fans är allt gratis för barnen och deras föräldrar. Men det ställs också tuffa krav. Alla som vill spela måste också satsa på skolan, och ta ansvar för sina liv, också utanför planen.
– Vi säger: Kom med, spela, var med i laget! Du får skor och chansen att göra det du älskar, men det finns ett krav. Du måste studera och du måste vara med på våra workshops där vi snackar känslor, där du får stöd för att planera och se framåt, så att du sen ska kunna ta dig vidare.
– Det räcker inte heller med att jag och andra pratar: Vi måste också visa vägen, ge ungdomarna strukturen, hjälpa till att bryta ned den dröm de har till en fungerande plan för framtiden. Det är något som ingen i deras omgivning tidigare gjort. Hemma har de och deras föräldrar alltid fått lära sig att de inte duger till något, att de är fattiga, att det här är deras lott i livet. Men genom fotbollen och allt som hänger ihop med den kan vi bryta den negativa syn som präglar deras liv, fortsätter Sebastian.
Ashly Chenoa fyller snart fjorton och är anfallare. Hon tillhör den andra generationen fotbollstjejer i klubben och har vid det här laget spelat i tre-fyra månader.
– Varför jag spelar fotboll? För att jag gillar det så klart, fattar du väl! Det är min passion – jag är en fotbollstjej! säger hon.
Ashly bor med sin mamma, syskon och mammans nya man i ett hus en bit upp i bergen, närmare en timmes väg till fots från själva La Marina. Men de dagar det blir sent har hon en kusin som hon kan sova över hos nere i samhället.
– Jag tränar tre gånger i veckan, ja det är verkligen kul! Mamma gillar också att jag spelar. Nu längtar jag bara efter att vi får börjar spela matcher mot andra lag, fortsätter Ashly allt medan hon snörar på sig skorna och stoppar in benskydden innanför de vita strumporna.
Men att få i gång tjejfotbollen tog emot. Machotraditionen är stark och svår att bryta och många föräldrar tyckte absolut inte att deras döttrar skulle spela fotboll – det var definitivt inte tillräckligt kvinnligt.
Att få tjejerna att fungera tillsammans på planet var inte heller helt enkelt:
– Faktum är att tjejerna ofta är de som har mest konflikter och är mest utlevande. De är dubbelt utsatta och aggressionen är ett sätt för dem att skydda sig. Det är bara bland tjejerna det hänt att de börjar slåss på spelplanen, konstaterar Sebastian.
Så närmar sig eftermiddagen sitt slut. Solen är på väg ned, konerna är insamlade och därhemma väntar handtvätt för de allt annat än rena fotbollsstrumporna. På en bänk utanför planen väntar mamma och morfar.
Och snart är det match igen!
David Isaksson
Lyssna också på podden med Sebastian Bojassen
