DEBATT. Den 15 maj har Dawit Isaak suttit fängslad i 9 000 dagar. Nu måste den svenska regeringen redovisa sitt agerande, skriver Susanne Berger och Caroline Edelstam.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Den svenske journalisten Dawit Isaak har varit fängslad i Eritrea i nästan 25 år, utan åtal eller rättegång. Den senaste bekräftade kontakten med honom var 2005.
För åtta månader sen, den 25 september 2025, träffade Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard Eritreas utrikesminister Osman Saleh för att kräva hans omedelbara frigivning på humanitära grunder.
Hittills har Eritrea, föga förvånande, vägrat att tillmötesgå Sveriges begäran.
Det är inte känt om president Isaias Afwerki har beordrat några åtgärder, vilket vore att vänta sig om en frigivning faktiskt var nära förestående. Sådana steg skulle innebära att lämna ett tydligt livstecken; möjliggöra direktkontakt med Dawit Isaak; arrangera en oberoende medicinsk undersökning; samt förbereda hans skyndsamma återförande till Sverige.
USA har viktig roll
Enligt en nyligen publicerad rapport i The Wall Street Journal överväger den amerikanska regeringen att ge sanktionslättnader till den eritreanska regeringen i syfte att normalisera relationerna, med hänvisning till geostrategiska överväganden i det instabila området på Afrikas horn. Om så är fallet har den svenska regeringen ett viktigt tillfälle att driva frågan om Dawit Isaaks frigivning.
Som NATO-allierade har Sverige och USA under senare år utvecklat ett flertal bilaterala högnivåsamarbeten, särskilt inom rymdteknologi och AI-utveckling. Detta innebär att svenska tjänstemän har direkt tillgång till ledande amerikanska beslutsfattare, inklusive president Donald J. Trump.
Flera amerikanska medborgare är också för närvarande försvunna och frihetsberövade i Eritrea. Den svenska regeringen befinner sig därför i en unik position att tydliggöra för sina amerikanska motparter att ett sanktionslyft mot en av världens mest repressiva regimer bör vara villkorat av att president Isaias Afwerki beviljar viktiga eftergifter, däribland frigivningen av Dawit Isaak och andra långvarigt fängslade politiska fångar.
Ombud begär lägesbesked
Efter sitt besök i Eritrea i december förra året uppgav utrikesminister Maria Malmer Stenergard att hon är övertygad om att Dawit Isaak fortfarande är vid liv. Varken hon eller den eritreanska regeringen har sedan dess kommenterat hans fall i någon närmare detalj.
Sammantaget får man intrycket att båda parter är mer intresserade av att hantera problemet än att faktiskt lösa det.
Med tanke på Dawit Isaaks stigande ålder (han fyller 62 år i oktober) och de hårda förhållandena under hans fängslande, samt avsaknaden av någon som helst kontakt med omvärlden, måste den svenska regeringen skyndsamt ge en uppdatering om hans status.
Om de eritreanska myndigheterna inte har lämnat något direkt livstecken och inte heller medgett konsulärt tillträde, vore det avgörande att få ta del av Eritreas officiella förklaring till detta.
I detta syfte skickade Irwin Cotler, Dawit Isaaks internationella juridiska ombud, i april en formell förfrågan till Sveriges utrikesdepartement. Cotler har tidigare varit Kanadas justitieminister och Attorney General. Han är också grundare och internationell ordförande för Raoul Wallenberg Centre for Human Rights (RWCHR).
Dawit Isaaks fall kompliceras av att hans arrestering 2001 kopplades till en grupp på mer än två dussin andra journalister och tidigare regeringsföreträdare som kritiserade president Isaias Afwerkis vägran att genomföra demokratiska reformer. Isaaks frigivning skulle utan tvekan rikta uppmärksamheten mot ödet för dessa andra långtidsfångar, något den eritreanska regimen tydligt vill undvika. Svenska tjänstemän har aldrig klargjort hur de avser att hantera detta dilemma.
Osäkert hälsotillstånd
På samma sätt är det relevant att fråga om de eritreanska myndigheterna har gett tydliga indikationer på att de avser att frige Dawit Isaak och, i så fall, vilken konkret tidsplan som har angetts för hans frigivning. Den 24 maj markerar Eritreas självständighetsdag, då regeringen traditionellt beviljar nåd åt politiska fångar. Förhoppningarna kvarstår om att han kan vara en av dem som Eritrea planerar att släppa fri denna dag.
Dawit Isaak är känd för att lida av flera potentiellt allvarliga hälsoproblem, däribland diabetes. Det måste fastställas om den eritreanska regeringens vägran att frige honom omedelbart beror på några akuta hälsoproblem som kräver behandling och som inte tillåter att han flyttas.
Rätt till sanningen
Det är fortfarande oklart vilka åtgärder de svenska myndigheterna är beredda att vidta om Eritrea fortsätter att vägra Sveriges begäran om att släppa Dawit Isaak fri eller lämna konkret information om hans status. Åtgärderna skulle kunna sträcka sig från att Sverige och Europeiska unionen (EU) inför riktade sanktioner, såsom rese- och visumrestriktioner samt frysning av tillgångar, till att väcka åtal mot medlemmar av den eritreanska ledningen.
Nyligen sedan utfärdade Internationella juriskommissionen (ICJ), tillsammans med dussintals andra internationella människorättsorganisationer, en brådskande vädjan till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) att stärka ansvarsutkrävandet för Eritreas allvarliga människorättsbrott.
Dawit Isaak har nu tillbringat mer än en tredjedel av sitt liv i fängelse. Hans familj har rätt till sanningen om hans öde. EU har i flera år avstått från att direkt utmana Eritrea i frågor om mänskliga rättigheter och har i stället förlitat sig på fortsatt engagemang och en ”fördjupad dialog” med regimen.
De magra resultaten av detta tillvägagångssätt tyder starkt på att Sverige och dess europeiska partners behöver ändra kurs i grunden. Om Dawit Isaak ska kunna räddas måste de göra räddningen av sin egen medborgare till högsta prioritet.
Sverige och EU står inför ett avgörande vägskäl. Antingen agerar de med den beslutsamhet och det fokus som Dawit Isaaks situation kräver för att få honom fri, eller så låter de Eritrea fortsätta att dra ut på processen och därmed upprätthålla både ovissheten och de övergrepp som begås mot honom.
Efter 9 000 dagar av smärtsam väntan förtjänar Dawit Isaak och hans familj att få veta vilket av alternativen det blir.
Susanne Berger
Seniorforskare vid Raoul Wallenberg Centre for Human Rights och grundare av The Raoul Wallenberg Research Initiative (RWI-70).
Caroline Edelstam
Ordförande för Stiftelsen Harald Edelstam för mänskliga rättigheter.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
