Trots att israeliska bosättningar på ockuperad mark strider mot internationell humanitär rätt fortsätter expansionen på Västbanken. E1-projektet, öster om Jerusalem, är det tydligaste exemplet på hur politiken gör en palestinsk stat omöjlig.
– Vi växte upp med det här, berättar Haitham, en ung man från Hebron. När man ser en lång rad av bilar vet man direkt, att det är en checkpoint. Det har blivit en del av vårt dagliga liv. Men det lägger bara till mer lidande och stress.
Haitham från Hebron passerar Container-checkpointen flera gånger i veckan. Den ligger några kilometer nordost om Betlehem och är en av de viktigaste knutpunkterna mellan norra och södra Västbanken. Checkpoints är en del av den infrastruktur som möjliggör ockupationen i praktiken: ett system av kontrollpunkter, vägar och tillstånd som reglerar palestiniers rörelser.
– Ibland tar resan trettio minuter. Ibland tre timmar. Ibland kommer du inte fram alls.
Enligt Fjärde Genèvekonventionen är en ockupationsmakt förbjuden att överföra sin civilbefolkning till ockuperat territorium. Ändå driver Israel vidare planerna i E1, som skulle knyta samman Jerusalem med bosättningen Ma’ale Adumim. Projektet – som nu officiellt godkänts – har motiveras av den israeliska regeringen som en säkerhetsåtgärd, men barriären kommer ipraktiken isolera byar, begränsa tillgången till jordbruksmark och fördjupa fragmentering av territoriet. Detta skulle dela Västbanken i en nordlig och en sydlig del och slå undan förutsättningarna för palestinskt självbestämmande.
Haitham berättar att han utvecklat magproblem av stressen:
– Jag vet aldrig vad som kan hända. Varje resa känns som en risk.
Checkpoints folkrättsbrott
Checkpoints är ett tydligt exempel på hur folkrättsbrott materialiseras i vardagen. För den som reser mellan palestinska städer och byar finns inga fungerande alternativa vägar. Den rörelsefrihet som enligt internationell rätt ska garantera civilbefolkningen under ockupation ersätts här av godtycke: israeliska soldater avgör vem som får passera, när och hur länge.
– Ibland sitter du bara där i bilen. Uttråkad, arg, stressad. Du måste vara tyst, för det är en riskfylld plats. Du börjarfråga dig själv varför just vi måste leva så här. Och du vet att du inte kommer få något svar, säger en man från Tulkarem.
Efter den 7 oktober 2023 har rörelsefriheten inskränkts ytterligare. Nya checkpoints har tillkommit, öppettiderna harblivit mer oförutsägbara och restiderna längre. Samtidigt har
transportkostnaderna ökat kraftigt. Resan mellan Hebron och Ramallah kostar nu över 45 shekel, en ökning med omkring 65 procent på ett år.
– Det är ohållbart, särskilt när ekonomin redan är i fritt fall, fortsätter Haitham.
Bosättningspolitiken förstärker denna utveckling. De nya bosättningarna placeras strategiskt för att knyta samman existerande israeliska bosättningsblock, säkra kontroll över vägnätet och isolera palestinska samhällen från varandra. Denna territoriella uppdelning strider mot ockupationsrättens grundprinciper, som förbjuder permanenta förändringarav det ockuperade territoriets demografi och geografi.
För palestinier handlar detta inte bara om kartor och gränser, utan om sociala relationer som bryts sönder. Arbetsmarknader fragmenteras, familjer separeras och tillgången till utbildning och vård begränsas när rörelsefriheten blir villkorad.
– Norra och södra Västbanken känns som två olika världar, säger mannen från Tulkarem. Till och med att hälsa på släktingar kräver planering. Ofta stannar man bara hemma.
Checkpoints är också en plats för intensifierad övervakning. Palestinier vittnar om hur ID-handlingar och registreringsskyltar fotograferas och kopplas till digitala databaser som registrerar rörelsemönster i realtid. Denna typ av massövervakning sker utan rättssäkerhet eller möjlighet till insyn, ytterligare ett avsteg från de skyldigheter en ockupationsmakt har gentemot civilbefolkningen.
– Förr skrev de ner våra uppgifter. Nu räcker det med en bild. Allt finns redan i systemet, säger Haitham.
När Israels regering nu driver bosättningspolitiken till en ny nivå med 69 nya bosättningar på några få år, fördjupas en redan rättsligt ifrågasatt ordning. På politiska kartor handlar det om zonindelningar och bygglov. I människors liv handlar det om förlorad tid, permanent osäkerhet och ett samhälle som successivt görs omöjligt att leva samman i.
Josephine Forthmann
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
