Nu kommer allt fler vittnesmål från massakern i El Fasher i Darfur i Sudan. En av dem är Ibrahim. När Rapid Support Forces intog staden förra veckan befann han sig plötsligt fångad i ett dödens fält.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.
När Ibrahim försökte fly körde RSF-fordon igenom folkmassorna, välte människor och körde över kroppar. Ibrahim fångades sedan tillsammans med hundratals andra och fördes till en närliggande reservoar. Han sa att de flesta avrättades under de följande dagarna.
Ibrahims berättelse är en av nästan ett dussin som The New Humanitarian har samlat in från överlevande som under de senaste dagarna har flykt från El Fasher, en av de största städerna i Sudans västra Darfur-region, som nu erövrats av en brutal milis.
En flod av videoklipp – de flesta publicerade av RSF-krigare med tillgång till internet – ger en skrämmande inblick i vad som hände när staden föll den 26 oktober. De avslöjade massmord som är bland de värsta som setts under Sudans två och ett halvt år långa krig.
Och ändå visar intervjuer med överlevande som Ibrahim (inte hans riktiga namn) att videoklippen bara avslöjar en del av skräcken: Otaliga mord har inte dokumenterats, samtidigt som kidnappningar och lösenkrav från flyktingar har ökat kraftigt i takt med att RSF tjänar pengar på sin brutalitet.
– Min man dödades i början av kriget, och nu har min äldste son kidnappats av RSF, säger en kvinna som flydde från El Fasher förra veckan. Hon berättade att sonen – hennes viktigaste stöd i kampen mot njursjukdomen – fördes bort när de flydde.
Humanitära organisationer har varnat för att endast en bråkdel av de uppskattningsvis 260 000 människor som befann sig i El Fasher när staden föll har hittills lyckats fly, vilket väcker djup oro för vad som händer med dem mitt i en nästan total kommunikationsblackout.
Källor med begränsad information från staden uppger att RSF – som sedan konfliktens början har fått stöd av Förenade Arabemiraten (UAE) – har rensat bort kroppar för att utplåna bevis på massmord och sannolikt hindrar invånarna från att lämna staden.
Gruppen har släppt propagandavideor som visar hur den delar ut hjälp och medicin till invånarna, men interna källor inom RSF antyder att övergreppen fortsätter och säger att manliga invånare i staden systematiskt genomsöks och separeras från sina familjer.
–Vi har inte sett många människor lämna staden, och det är vår största oro just nu, säger Arjan Hehenkamp, ansvarig för Darfur-krisen vid organisationen International Rescue Committee (IRC).
– En strid ström av människor kommer hit och där, men det är allt, fortsätter han.
Massavrättningar
RSF:s massakrer följde på en mer än 500 dagar lång belägring för att driva bort den nationella armén och allierade grupper från El Fasher, den sista större staden i Darfur som den inte hade erövrat av RSF sedan den började bekämpa militären 2023.
När hundratusentals flydde från staden och de omgivande lägren under belägringen stämplade RSF dem som stannade kvar som kollaboratörer med sina fiender, trots att de flesta levde under svältförhållanden och inte hade råd eller möjlighet att resa därifrån.
RSF:s historia av grymheter sedan kriget började gjorde massakern förutsägbar, men varningarna ignorerades och gruppens beskyddare – Förenade Arabemiraten – möttes av begränsad kritik när de försåg gruppen med vapen, inklusive sådana som de fått från västländer.
Videoklippen från de försa dagarna i november 2025 visade hur ett stort antal människor avrättades i en universitetsbyggnad och hur dussintals fler dödades i buskmark och i en skyttegrav som RSF grävt för att omringa El Fasher. Världshälsoorganisationen rapporterade om ytterligare nästan 500 dödsfall på ett sjukhus.
Ibrahim sa att de mord han bevittnade inte fanns med bland de som laddats upp på internet, men att bevisen skulle finnas där om utredarna kunde ta sig till vattenreservoaren och den närliggande skyttegrav där morden ägde rum.
Han berättade vidare att när hans grupp på åtta personer anlände till El Fasher avrättades de som påträffades med förnödenheter i händerna omedelbart av RSF. Kvinnor och barn som försökte fly från staden kördes medvetet över av RSF-förare.
Ibrahim sa att han sedan fördes till ett interneringscenter, där människor drack urin av extrem törst och hundratals avrättades under tre dagar. Han sa att han överlevde enbart därför att en RSF-soldat kände igen honom – de hade studerat tillsammans i Khartoum.
– Vi är bara civila, sa Ibrahim till The New Humanitarian, fortfarande djupt traumatiserad av det han hade upplevt. Han beskrev de brott som begicks av RSF som ”omänskliga”.
Andra som talade med The New Humanitarian beskrev hur de hölls fångna av RSF i en by vid namn Garni, strax nordväst om El Fasher, där män och pojkar undersöktes och förhördes.
Många beskrev hur RSF gick igenom människors telefoner, letade efter foton på armén eller allierade väpnade grupper och ifrågasatte varför de inte hade lämnat staden tidigare – och antydde felaktigt att de som stannade kvar var kollaboratörer.
Kvinnan med njursvikt vars son fördes bort berättade att hon hade bett RSF i Garni att släppa sonen, men att hon inte hade fått några nyheter om vad som hänt honom:
– Han är den enda försörjningskällan och den som skaffar maten till vår familj, tillade hon.
Ett läger för flyktingar utanför staden Tawila, som har blivit en samlingspunkt för människor som flyr från RSF:s attacker i västra Darfur. Allmän samordning av flyktingar och fördrivna personer i Darfur
Ett läger för flyktingar utanför staden Tawila, som har blivit en samlingspunkt för människor som flyr från RSF-attacker i västra Darfur-regionen.
En kock som hade arbetat på ett sjukhus i El Fasher – ”arbetat och offrat sig för landet”, som hon uttryckte det – rapporterade att hennes bror och svåger också hade förts bort i Garni, och att hon inte visste om de levde eller var döda.
Under resan berättade hon att hon blev bestulen på sin telefon och sina pengar, och att hon blev slagen och kallad ”smutsig”. Hennes syster blev också kroppsvisiterad framför henne.
– Vi lämnade allt. Till och med vatten och mat kastades på marken, sa hon.
Andra beskrev hur de kallades slavar och utsattes för etniska förolämpningar av RSF-soldater, varav de flesta tillhör arabiska grupper i Darfur: RSF härstammar från Janjaweed-milisen som begick folkmordsbrott mot icke-araber i Darfur under 2000-talet.
De flesta av de kvarvarande invånarna i El Fasher tillhör icke-arabiska grupper, liksom milisen och de folkliga motståndsstyrkorna som hjälpte armén att behålla kontrollen över staden. Många fruktade att RSF skulle ägna sig åt etniskt riktade repressalier när de väl tagit kontrollen.
Organiserade kidnappningar
The New Humanitarian talade också med flera personer som hade hållits fångna utanför El Fasher i syfte att kräva lösen. El Fashers fall till RSF cementerar Sudans de facto-delning mellan paramilitära områden i väster och armékontrollerade områden i centrum och öster.
Källorna uppgav att deras familjer tvingades betala tusentals – och i vissa fall tiotusentals – dollar för att RSF skulle släppa dem och transportera dem till säkrare områden.
Vissa källor delade ljudinspelningar och WhatsApp-meddelanden från kidnapparna – vars namn och ansikten dokumenterades – som ursprungligen hade skickats till deras familjemedlemmar.
RSF:s nätverk för lösen och människohandel har varit verksamma längs flyktvägarna från El Fasher under en tid – ett av många sätt på vilka gruppen och allierade miliser tjänar pengar på civilbefolkningens lidande – men verksamheten har blivit en enorm affär de senaste dagarna.
En man i 25-årsåldern berättade att hans familj delade på sig i olika riktningar när de lämnade El Fasher i hopp om att maximera chansen att åtminstone en skulle överleva, men att de alla kidnappades på olika platser av RSF och grupper anslutna till milisen.
Mannen berättade att hans familj betalade nästan 1 500 dollar för hans frigivning och att mer än 40 andra personer hölls kvar vid samma kontrollstation, alla hotade med döden om lösen inte betalades. Efter frigivningen kördes han till en närliggande stad, skakad och trött.
Mannens farbror, som också fängslades, sa att kidnapparna krävde mer än 3 000 dollar. Han sa att han först blev slagen och förnedrad tills de fick veta att hans familj skulle betala.
Mannen berättade hur han hölls fången tillsammans med 12 andra, däribland unga pojkar, medan en separat grupp kvinnor och flickor hölls fångna i närheten. De som inte kunde betala fördes bort – han vet inte om de överlevde.
En tredje person, som försökte fly via en annan väg, sa att tre medlemmar av hans grupp fördes bort efter att RSF stoppat dem. Han sa att han hörde skottlossning och aldrig såg dem igen.
RSF anklagade de kvarvarande fångarna för att spionera för armén och allierade väpnade grupper och förhörde dem om varför de stannat kvar i El Fasher. Källan sa att han släpptes först efter att ha betalat tusentals dollar.
En kvinna berättade att hon kidnappats flera gånger för lösen längs vägen från El Fasher till Tawila, den största staden där människor från staden och omgivande flyktingläger sökt skydd under de senaste månaderna.
– På en plats tog de vår radio och 500 000 sudanesiska pund (800 dollar) och på en annan tog de 100 000 (170 dollar) och frågade oss: ’Är ni i armén? Varför lämnade ni inte?, berättade hon.
– Vi svarade att vi är civila, vi har inga pengar och att vi litar på Gud.
En annan man sa att han gjorde samma resa från El Fasher till Tawila utan att bli rånad, men bara genom att resa till fots på natten. Längs vägen, som tog honom tre dagar att fullfölja, sa han att han passerade grupper av kvinnor och barn som var för utmattade för att fortsätta.
Situationen är katastrofal
Medan situationen inne i El Fasher fortfarande är i stort sett okänd, pågår för närvarande en propagandakampanj från RSF, där medlemmar i gruppen filmar sig själva när de delar ut hjälp och talar med invånarna för att ge intryck av lugn och kontroll.
Vissa anhöriga med familjemedlemmar inne i El Fasher berättade för The New Humanitarian att de har sett sina anhöriga dyka upp i videor producerade av RSF, där de förklarar att de är i säkerhet och att situationen är normal.
En RSF-källa inne i staden sa att minröjningsspecialister hade kallats in och att civila försågs med mat, medicin och andra förnödenheter, och tillade att ”det finns ingen anledning för dem att fly”.
Samma källa beskrev försök att separera civila från stridande vid en av stadens huvudsakliga flyktingläger, vilket tyder på att förhör och övergrepp fortsätter.
FN:s samordningsorgan för nödhjälp, OCHA, uppgav att hjälporganisationer fortfarande hindras från att komma in i staden, trots att den RSF-styrda administrationen i Darfur har uppmanat hjälporganisationer att påskynda biståndet.
Vissa hjälparbetare som talade med The New Humanitarian sa att de var misstänksamma mot RSF:s uppmaningar till humanitära organisationer, och påpekade att gruppen hade nekat civila hjälp under mer än 500 dagar.
Organisationerna fruktar att RSF nu försöker använda internationell hjälp som ett verktyg för att hålla civila på plats och ge sig själv en skenbar legitimitet – både lokalt och utomlands – när dess rykte försämras ytterligare.
De flyktingar har lyckats nå Tawila befinner sig också i en desperat situation. Mer än 650 000 människor har redan sökt skydd där – de flesta är flyktingar från tidigare vågor från El Fasher och omgivande läger.
De huvudsakliga områdena där människor söker skydd utanför staden sträcker sig nu många kilometer över lokal jordbruksmark, vilket skapar spänningar och förvärrar livsmedelsbristen bland en annars generös värdbefolkning.
Den internationella humanitära insatsen har varit svag: ett resultat av massiva nedskärningar i finansieringen från USA och andra regeringar, samt restriktioner som införts av den militärledda de facto-myndigheten som kraftigt begränsar FN:s verksamhet i RSF-kontrollerade områden.
Arjan Hehenkamp från organisationen IRC berättar att hjälporganisationer har kämpat för att få in borrutrustning för att öka tillgången till vatten, vilket har gjort att människor är beroende av befintliga brunnar som aldrig var avsedda att försörja det stora antalet människor som nu befinner sig i området. Han konstaterade att planerna på att utöka den humanitära insatsen i Tawila misslyckats:
– Det som kommer in är långt ifrån vad som behövs för att täcka ens de mest grundläggande akuta behoven, sa han.
Adam Mohammed Adam, medlem i Tawilas krisberedskapsrum – namnet på det nätverk av ömsesidiga hjälporganisationer som har inrättats över hela landet – beskrev situationen i staden som totalt katastrofal. Han berättade att 450 personer hade tagits in på sjukhuset i Tawila sedan förra veckan, däribland överlevare av sexuellt våld, personer med skottskador och andra med svår undernäring.
– De behöver mat omedelbart, eftersom de har förlorat allt och lever i svält, konstaterade han.
Kocken som arbetade på sjukhuset i El Fasher innan han flydde förra veckan sade att de som överlevt RSF:s skottlossning kanske inte överlever hunger och törst.
– Vi har förlorat så mycket: liv, jobb, yrken – allt. Vi hoppas på bättre dagar, sa hon.
Ahmed Gouja, Philip Kleinfeld, och en lokal journalist i Tawila*
Redigerat av Andrew Gully. Ahmed Gouja rapporterade från Nairobi och Philip Kleinfeld från London. *Namnet på journalisten som rapporterade från Tawila hålls hemligt av säkerhetsskäl.
Översättning och bearbetning: Ida Thunborg.
The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen.
The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
