Med undantag för Etiopien och Eritrea är nog Rwanda det land i Afrika som mest engagerar – både för och emot. Rwanda påminner på många sätt också om Israel: ett land som genomgått fruktansvärda saker och som av det skälet skaffat sig en särställning i debatten om moral och rätt, konstaterar David Isaksson.
Jag minns en gång hur jag stod i den rwandiska staden Gisenyi och såg ut över staden Goma där på andra sidan gränsen i Kongo (DRK). Ett cykellopp hade precis ägt rum, men i övrigt var allt lugnt och stilla. Ordningen vid gränsen var exemplarisk, som jag minns det: inga försäljare, inga fixare, inga ”suspekta typer” man behövde hålla koll på.
Där på andra sidan gränsen var allt som ett myllrande kaos, precis det kaos som folk som inte varit i Afrika tänker sig att Afrika ska vara. Och som inte så sällan också är verkligheten.
Det här var några år sedan, min mobil hade ingen roaming och när jag tog en taxi ned på stan frågade taxichauffören om han skulle hämta upp mig, i så fall var det bara att ringa. ”Det blir lite svårt, sa jag, min telefon fungerar inte”. ”Inga problem, sa taxichauffören, du kan låna en av mig”, och så plockade han fram en extra telefon.
Den där historien har jag burit med mig sen dess och tänkt att samma sak nog möjligtvis skulle kunna hända i Japan, men knappast någon annanstans i världen.
För som de flesta andra besökare kunde jag inte undgå att imponeras av hur fantastiskt och välfungerande allt var.
Vi har i ett antal artiklar, inte minst av flera kunniga personer som verkat i Rwanda, skildrat landet. Vi har också rapporterat om märkliga dödsfall bland oberoende journalister och hur Rwanda styr M23-rebellerna som drivit 1,7 miljoner människor på flykt just där på andra sidan gränsen i DRK. Vi har också i ett antal artiklar (och fler kommer!) skildrat den stora korruptionsskandalen där närmare 35 miljoner kronor försvunnit i just DRK och den där provinsen precis på andra sidan gränsen.
Frågan om Rwanda är intressant för den sätter fingret på frågan om vad som egentligen är utveckling: Vad är viktigast – demokrati eller trygghet? Frihet eller ekonomisk utveckling? Under lång tid trodde vi på tesen att ekonomisk utveckling skulle leda till ökad demokrati. Utvecklingen i bland annat Kina visar att denna tes var minst sagt optimistisk.
I Afrika har Rwanda och (tidigare även Etiopien) hyllats som ett föredöme och Kagame som en välvillig diktator i ett land vi gärna ger bistånd till.
Just den där myten om den välvillige diktatorn har Nic Cheeseman, statsvetare och professor i demokrati och utvecklingsfrågor vid University of Birmingham, skrivit om i en intressant essä som vi publicerade 2021.
Han menar i korthet att de flesta studier visat att demokratiska regeringar presterar bättre när det gäller att tillhandahålla offentliga tjänster eller ekonomisk tillväxt än auktoritära regimer.
Frågan är också om vi ser Rwanda genom andra glasögon, jämfört med andra auktoritära stater i Afrika: har Rwanda carte blanche på grund av sin historia och vår skuld?
Här påminner Rwanda och Israel inte så lite om varandra. I båda fallen styrs länderna av människor med erfarenhet av folkmord och förintelse och som av det skälet skaffat sig en särställning i debatten om moral och rätt. Och precis som Israel har Rwanda sina hängivna försvarare och starka kritiker.
Med detta sagt så fortsätter vi djupare in i sommaren. Vi fortsätter att publicera artiklar varje dag och det blir ett – vissa veckor kanske två – nyhetsbrev, allt beroende på vad som händer och hur många vi är som jobbar.
Och om du inte redan prenumererar – så hoppas jag att du vill göra det. Då kan du fortsätta läsa samtliga våra artiklar under resten av sommaren.
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
