KRÖNIKA. Civilsamhällets roll är större än att bara vidareförmedla medel. Ett starkt civilsamhälle, fritt från statlig styrning, är en grundbult i demokratin. Det skriver Emelie Muntrakis med anledning av att Sida i förtid säger upp avtalen med sina strategiska partnerorganisationer.
Detta är en krönika. De åsikter som uttrycks är författarens egna.
Nästa år blir jag troligtvis arbetslös. Tyvärr är detta det minsta problemet i sammanhanget. Min och hundratals andras förmodade uppsägning är bara en liten konsekvens av ett reformarbete som hotar vårt samhälles demokrati.
Nyligen kom beskedet att Sveriges biståndsmyndighet Sida säger upp samtliga avtal med strategiska partnerorganisationer inom civilsamhället från och med januari 2025. Det handlar om 17 organisationersom idag kanaliserar svenska biståndspengar till totalt cirka 2 000 organisationer runtom om i världen. De arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, fackliga rättigheter, klimaträttvisa och jämställdhet.
Hur det här arbetet ska fortsätta utan det svenska civilsamhället är ännu oklart. Sedan början av mars utreder Sida på uppdrag av regeringen hur stödet till civilsamhället kan ändras och om Sida skulle kunna ta över civilsamhällets roll. Nu kommer alltså beskedet redan innan utredningen är klar. Vi som har följt frågan de senaste åren är vid det här laget vana vid att nedmonteringen av biståndet går i rekordfart.
Det bistånd som vi känner till idag har byggts upp i över ett halvt sekel och gjort att Sverige gång på gång toppat listan av länder med mest effektivt och generöst bistånd. Biståndet har också blivit en viktig del i Sveriges utrikespolitik och bidragit till det goda anseende och det oproportionerligt stora inflytande Sverige har haft i världen. Nu raseras det på nolltid. Från att ha varit ett land att räkna med har Sverige blivit ett land som motarbetar mänskliga rättigheter vilket inte minst blivit tydligt i arbetet med att ta fram en EU-lag om företagsansvar.
Regeringen vill reformera biståndet i grunden med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Men hur ska Sida någonsin kunna ha den insyn i mottagarorganisationerna som det svenska civilsamhället har? De svenska civilsamhällesorganisationerna har var och en ett tätt och långsiktigt samarbete med ett begränsat antal mottagarorganisationer som de känner på djupet och jobbar med varje dag. Sida kan omöjligen bygga upp och upprätthålla en sådan kontakt om de tar över förmedlingen till de totalt ca 2 000 organisationerna.
Civilsamhället roll är så otroligt mycket större än att bara förmedla pengar. Orsakerna till de orättvisor biståndet ska bekämpa har ofta sin grund i vår del av världen. En viktig del av civilsamhällesorganisationernas arbete är just att synliggöra det; hur mönstren från kolonialismen lever kvar när företag och ekonomier växer genom rovdrift av naturresurser som leder till att människor i andra delar av världen tvångsförflyttas, förlorar sin försörjning och blir sjuka av miljöföroreningar. Det går inte att uppnå en jämlik värld utan att synliggöra strukturerna bakom. Någon behöver trycka på för rättvisa handelsavtal och stärkt skydd för naturen och de mänskliga rättigheterna i relation till företagens intressen. Civilsamhällets roll är att förmedla de röster som annars inte hörs. Den rollen kan och bör inte axlas av en myndighet.
Ett starkt civilsamhälle, fritt från statlig styrning, är en grundbult i demokratin. Det är en arena för människor att organisera sig och agera tillsammans i gemensamma intressen. Historien har visat att ett livskraftigt civilsamhälle är en förutsättning för demokrati. Införandet av kvinnlig rösträtt och kampen mot apartheid är exempel på det. Att totalitära regimer begränsar utrymmet för civilsamhället är därför inte konstigt.
Cyniskt nog erkänner regeringen i reformagendan för biståndet att ”ett livskraftigt, pluralistiskt och självständigt civilsamhälle, är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle”. De vill värna och stärka civilsamhälle i andra länder. Men i Sverige sker det motsatta. Inte bara vad gäller biståndet, utan även med stoppat stöd till fredsrörelsen.
De nu i förtid uppsagda avtalen har föregåtts av indragna medel för civilsamhällets informations- och kommunikationsarbete. Medlen har använts för att förmedla kunskap om utvecklingsfrågor och granska det svenska biståndet och Sveriges roll i världen. Historiskt har det också varit viktigt för att bygga upp biståndsviljan. Att börja med att ta bort det är strategiskt. Det märks inte minst nu när nedmonteringen sker närmast i det tysta.
Det är det krympande demokratiska utrymmet som oroar mig allra mest. De strategiska partnerorganisationerna samlar tusentals människor, tillhandahåller forum för engagemang och människor ger av sin tid och energi för att tillsammans förändra världen till det bättre. Sammanhangen för engagemang, utbyte av idéer och visioner för en schysstare värld riskerar nu att försvinna och det kan få allvarliga konsekvenser för det livskraftiga civilsamhället och därmed demokratin. I skuggan av det, känns oron för att själv eventuellt bli av med jobbet som en bagatell. I stället gnager frågan: är det här bara början i att tysta kritiska röster?
* Förtydligande: Sida har hittills informerat sina strategiska partnerorganisationer muntligt och några avtal har ännu inte sagts upp. Det har heller inte varslats om uppsägning som en följd av Sidas senaste besked.
Emelie Muntrakis
Skribent som under flera år arbetat för organisationer med Sida-finansiering
Fotnot: Sida har när detta publiceras 28/3 2024 ännu inte formellt sagt upp några avtal.
Läs också
