Kommentarerna från det svenska civilsamhället är överlag positiva till den slutversion av strategin för samarbete med civilsamhället som regeringen antagit. De oroas däremot av vad översynen av systemet för strategiska partnerskap (SPO) kan leda till.
Erik Lysén, Act Svenska kyrkan:
– Det är bra att regeringen har lyssnat på de inspel som vi har gjort. Det är fortfarande en något oklar text kring eventuella geografiska begränsningar, men vi väljer att tolka det positivt. Kyrkornas och övriga svenska organisationers räckvidd och stöd till demokrati, MR- och miljöförsvarare, kyrkor, kvinno- och barnrättsorganisationer utanför Sidas bilaterala samarbetsländer är ett effektivt sätt att stödja det lokala civilsamhället i länder där utvecklingen går åt fel håll. Här tror jag att regeringen och UD har tagit intryck.
– Man har också lyssnat på utmaningarna med en snabb ökning av egeninsatsen, som skulle drabba många mindre organisationer hårt och har valt att gå fram mer försiktigt.
– Målskrivningarna om stödet till det lokala civilsamhället i utvecklingsländerna delar vi, och jag menar att SPO-systemet är ett effektivt sätt för att nå ut till så många olika lokala civilsamhällesaktörer som möjligt. Det hindrar inte att man ger möjlighet för andra organisationer, som också täcker in regeringens nya prioriteringar, att ansöka om att bli behöriga som strategiska partner. Sida har en rigorös och bra beredningsprocess för detta.
– Det som väcker flest frågor är att strategin bara är ettårig, vilket kopplar till översynen av SPO systemet. Det skapar stor oklarhet i förhållande till avtalsskrivandet med samarbetspartner och även i relation till de SPO-avtal vi har idag med Sida. Men bollen är nu hos Sida hur detta ska uttolkas. Strategin är skriven som om den de facto är en femårsstrategi.
– Vi vet också att våra samarbetspartner ger uttryck för att partnerskapet med svenska civilsamhällesorganisationer har ett mervärde för dem eftersom det ger arenor för gemensamma erfarenhetsutbyten, kapacitetsstärkning, regionalt och nationellt påverkansarbete samt kunskapsfördjupning om gemensamma utvecklingsutmaningar, som ex inom jämställdhet och kvinnors rättigheter Det mervärdet finns inte med i strategin, men det kommer vi att trycka på i den fortsatta dialogen med UD och Sida.
Anna Sundström, Palmecentret:
– I en tid av krympande utrymme för demokratin och det civila samhället är det positivt att Sveriges inriktning på att stödja civilsamhällets kapacitet och möjligheter att verka ligger fast. Ett starkt och oberoende civilsamhälle och kritiska röster är helt avgörande för att kunna möta den akuta demokratikris vi befinner oss i just nu. Strategin gäller dock endast under elva månader, och jag konstaterar att det fortfarande kvarstår stor osäkerhet kring formerna för genomförandet. Både för oss svenska organisationer och för våra samarbetsorganisationer. Det påverkar negativt både verksamheten och bilden av Sverige utomlands. Det finns också en särskild osäkerhet rörande regeringens syn på det svenska civilsamhällets roll i det framtida arbetet och uppenbar brist på förståelse för både verksamhetens mervärde och dess betydelse för svenska folkets kunskap om och insyn i biståndet. Ser framemot fortsatt dialog med regeringen om detta.”
Josephine Sundqvist, Läkarmissionen:
– Läkarmissionen ser positivt på att utkastet till strategin lyfter civilsamhällets förändringskraft i konfliktmiljöer och fragila stater och ämnar bryta ”silos” vad det gäller insatser i gränslandet mellan utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och fred och konflikt. Vi hoppas att strategin ska komma att möjliggöra ett bredare arbetssätt med högre grad av samverkan.
– Vi välkomnar att ökat krav på egeninsats kommer att ske stegvis. I tillägg tror vi att diversifierad finansiering bland civilsamhällesaktörer kan främja ett mer pluralistiskt civilsamhälle och komma att minska dess sårbarhet mot en enskild finansiär och därav öka dess oberoende. Likaså ser vi positivt på att strategin möjliggör stöd till utsatta, svaga och/eller informella civilsamhällesaktörer samt särskilt innovativa insatser, och att Sida ombeds införa förenklade redovisningskrav för små organisationer som får bidrag under 250 000 SEK.
– Det finns dock flera punkter i utkastet vilka kräver förtydliganden och konkreta tillvägagångssätt. Vi efterfrågar tillexempel tydligare formuleringar om stärkandet av det lokala ägandeskapet i utvecklingsländer och ser framemot konkreta lösningar på de utmaningar som finns inom Nexus-insatser.
Charlotta Norrby, Svenska missionsrådet (SMR):
– Jag tycker det finns flera bra skrivningar om civilsamhällets viktiga roll i biståndet, för att stärka demokratin och driva positiv förändring. Jag är glad att skydd av minoriteter, inklusive religiösa minoriteter nämns och det är också positivt att de internationella principerna om bistånds- och utvecklingseffektivitet lyfts fram, eftersom Sverige var drivande i att DAC-rekommendationen kring civilsamhället kom till. Det finns däremot ett antal punkter jag ser som problematiska, till exempel skrivningar om svenska intressen och förväntningar på att Sida så långt som möjligt ska styra mot regeringens prioriteringar. Det är otydligt vad detta får för konsekvenser i praktiken. Det kan föra med sig en ökad politisk detaljstyrning vilket inte är positivt för det långsiktiga utvecklingsarbete som civilsamhället jobbar med i utvecklingsländer. Jag vill också påpeka att höjningen av egeninsatsen redan på tio procent innebär en fördubbling för SMR:s medlemmar mot vad de har idag och 15 procent nästa år blir en tredubbling.
Magnus Walan, Diakonia:
– Det är glädjande att Kristdemokraterna lyckats få till viktiga ändringar på flera punkter jämfört med det utkast vi fick se läckte och att regeringen därmed skjutit på direkta försämringar. Sen tycker vi att det finns ett generellt problem med att regeringen inte ser vad det civilsamhället är. Och det handla inte bara om att vara en leverantör av tjänster, utan vi arbetar också med biståndspolitik i samverkan med partners i syd. Genom det kan vi påverka och skapa förändringar som alla regeringar kanske inte gillar, men som har stor betydelse för den demokratiska utvecklingen.
– Den positiva utveckling vi ser i Guatemala är just ett uttryck av denna samverkan. Och vi hade inte haft ett demokratiskt Sydafrika om det inte funnits en samverkan på detta sätt mellan nord och syd.
Martin Nihlgård, Individuell människohjälp IM
– Regeringen har med reformagendan en vilja att förändra biståndspolitiken i linje med sin ideologi och har nu enats som en strategi också för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället. Civilsamhället är en central del i ett demokratiskt samhälle, det pekar också regeringen på, vilket är mycket bra. Den nya strategin andas också en vilja att stärka det lokala ägarskapet, vilket vi är helt överens om. Liksom att biståndet ska vara så effektivt som möjligt. Ett fokus på kvinnor och unga är också en bra grund. Det som starkt oroar oss i den nya strategin är fokus på synergier mellan bistånd och migrationspolitik. Med den synen på migration som nu råder finns en klar risk att rätten att söka asyl helt tappas bort och biståndet kan aldrig ha till syfte att motarbeta den rätten. Det finns med andra ord en del bra i den nya strategin, men också mycket som fortfarande är oklart. Utöver risken för asylrätten är vår största invändning annars processen i sig. Kanske beror det på väldigt olika utgångspunkter i Tidöpartierna. Sverigedemokraterna skulle nog helst se det de kallar ”det så kallade civilsamhället” försvinna helt eller i alla fall tyst rätta in sig i ledet. Den synen står väldigt långt ifrån till exempel liberaler och kristdemokrater som har en tydlig förankring i civilsamhället. Oavsett förklaringen till att man haft en bristande dialog, att man är väldigt sent ute och bara lyckas formulera en strategi för ett år så är det i sig ett misslyckande. Att arbeta genom civilsamhället kräver både dialog, framförhållning och långsiktighet. Motsatsen är varken transparent eller effektivt. Där finns väldigt stor förbättringspotential.
Redaktionen
Läs mer
|
Uppläsning av artikel
|
