DEBATT. I december kommer hovrättsdomen mot Hamid Noury som anklagas för delaktighet i mordet på 30 000 oppositionella i Iran och som dömdes till livstids fängelse i tingsrätten. En fällande dom blir ett viktigt internationellt prejudikat som sätter strålkastarljuset på den iranska regimens omfattande övergrepp. Det skriver den norsk-iranske juristen Elahe Frouzandeh.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Iran hade 2022 det högsta antalet avrättningar per capita i världen och är utöver Kina det land med flest avrättningar. Trots det har en dramatisk ökning av avrättningarna ägt rum under 2023. I själva verket genomför Iran avrättningar ”i en alarmerande takt”, vilket dödade minst 419 personer under årets första sju månader, enligt en ny FN-rapport. Det är en ökning med 30 procent jämfört med samma period 2022.
Ändå har den iranska regimens ledare åtnjutit straffrihet under de senaste tre decennierna.
Många tror att straffriheten går tillbaka till 1988.
Sommaren 1988, under en fatwa från Ruhollah Khomeini, grundaren av landets styrande teokrati, avrättades uppskattningsvis 30 000 politiska fångar systematiskt. Detta brutala tillslag riktade sig mot medlemmar av oppositionsgrupper, med cirka 90 procent av offren identifierade som medlemmar av den främsta iranska oppositionsrörelsen, People’s Mojahedin Organization of Iran, även känd som MEK. Massavrättningarna sträckte sig över 100 fängelser i Iran och genomfördes i sådan snabb takt att offren i begravdes i massgravar i lönndom.
Denna bistra period i Irans historia var en av de djupaste grymheterna mot mänskligheten sedan slutet av andra världskriget, vilket beskrivs av dussintals framstående internationella jurister.
Ebrahim Raisi, den nuvarande presidenten för Irans regim, var vid den tiden biträdande åklagare i Teheran. Högst anmärkningsvärt var hans deltagande i Teherans ”dödskommission”, ökänd för sin roll i att sanktionera avrättningarna. Hans direkta inblandning i detta illdåd har uppmärksammats och fördömts.
I kölvattnet av dessa händelser har uppmaningen till ansvarsskyldighet ekat i det internationella rättssamfundet, med många jurister som kräver att iranska tjänstemän, särskilt Ebrahim Raisi, ska ställas inför rätta för sitt deltagande i massakern 1988. Denna uppmaning till rättvisa understryker det globala samfundets engagemang för att säkerställa att sådana allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter varken glöms bort eller avfärdas.
Visst har det betydelse för Sverige som ansvarsfull stat och nation i världssamfundet. Men kopplingen är även mer direkt.
Hamid Noury, som tjänstgjorde som assistent till biträdande åklagaren vid Gohardasht-fängelset i Karaj, väster om Teheran under massakern 1988, fängslades på Arlanda flygplats i Stockholm den 9 november 2019, då han anlände till Sverige. De svenska myndigheterna arresterade Noury baserat på principen om ”universell jurisdiktion”, med hänvisning till hans påstådda inblandning i massavrättningen 1988.
Under den första rättegången, som inleddes den 10 augusti 2021 och sträckte sig över 92 sessioner, dömdes Noury slutligen till livstids fängelse den 14 juli 2022, efter att rätten har funnit honom skyldig. Hans inblandning i dessa händelser har fört honom i fokus för internationella rättsliga förfaranden, vilket återspeglar de pågående ansträngningarna att ta itu med tidigare grymheter. Detta markerade ett historiskt prejudikat eftersom det var första gången en iransk regimtjänsteman hölls juridiskt ansvarig för massakern 1988.
Noury överklagande domen och en rättsprocess avslutades den åttonde november i hovrätten i Stockholm.
Under alla dessa år agerade den iranska regimen som om massakern aldrig ägde rum. Och, när de tvingades att kännas vid händelsen internationellt, spred de ett narrativ om att detta var ett fall i en internationell väpnad konflikt, nämligen kriget mellan Iran och Irak som pågick från 1980 till mitten av 1988.
Måndagen den 6 november, under överklaganderättegången mot Noury, kastades nytt ljus över den långvariga interna konflikten i Iran. Bevis som presenterades under förfarandet visade att det har pågått en kamp mellan oppositionen och den styrande teokratin sedan 1981.
Kenneth Lewis, advokat som representerar flera målsägande i överklagandeprocessen mot Noury, hävdade att konfrontationen mellan MEK och den iranska regimen inte utgör en internationell väpnad konflikt. Han framhöll att Noury borde ställas inför rätta för brott som begåtts under en icke-internationell väpnad konflikt. Lewis betonade att denna interna strid mellan MEK och de iranska myndigheterna började den 20 juni 1981, med att fredliga protester slogs ned med omfattande internerings- och massavrättningar utförda av regimen som följd. Enligt uttalanden från Teheran-tjänstemän kvarstår konflikten till denna dag.
Lewis betonade i sina juridiska argument att den långvariga konflikten mellan det iranska motståndet och den iranska regimen började 1981, med fokus på frågor om demokrati och de iranska medborgarnas mänskliga rättigheter. Han hävdade att detta var en intern, icke-internationell konflikt, som pågår än idag. Dessutom tillbakavisade Lewis anklagelserna om att MEK:s nationella befrielsearmé i Iran hade fått hjälp från den irakiska armén i sina operationer mot iranska styrkor, och avfärdade sådana påståenden som propaganda som spridits av den iranska regimen.
Lewis påpekade att den iranska regimens narrativ där MEK framställs som mottagare av stöd från den irakiska armén i deras operationer, vidmakthålls av individer som presenterar sig själva som experter med anknytning till Teheran. En sådan individ är Rouzbeh Parsi, som nyligen avslöjades av amerikanska medier som en del av ”Iranian Experts Initiative” och som har haft aktiv kommunikation med det iranska utrikesministeriet. Parsi har inte förnekat dessa kopplingar.
För att ytterligare utmana Teherans propaganda citerade Lewis ett skriftligt uttalande av ambassadör Lincoln Bloomfield, tidigare amerikansk biträdande utrikesminister, som vittnade inför den amerikanska kongressen 2011. Lincoln Bloomfields uttalande angav otvetydigt att det inte vid något tillfälle under Iran-Irak kriget, inklusive under operationen ”Eternal Light” utförd av National Liberation Army of Iran (NLA), ingick några irakiska militära styrkor i operationer, med eller tillsammans med MEK-styrkorna.
I sin presentation för domstolen lade Lewis fram ett stort antal bevis som syftade till att fastställa MEK:s oberoende från irakiskt inflytande och förstärka argumentet att den interna väpnade konflikten i Iran fortsatte efter 1988.
Lewis, som fungerar som juridisk rådgivare för flera MEK-medlemmar som överlevde massakern 1988 och som nu bor i Ashraf 3 – en enklav i Albanien som hyser tusentals MEK-medlemmar – lade fram dokument för att fastställa MEK:s ekonomiska självständighet, särskilt under tiden dess medlemmar var baserade i Irak.
Teheranregimens känslighet för denna rättegång visar att den är av vikt för Teherans ayatollah. Fallet med Noury och hans dom har väckt stor uppmärksamhet och framkallat diskussioner på högsta regeringsnivå. Detta inkluderar dialog mellan Irans utrikesminister och högre tjänstemän från Sverige, inklusive den svenska utrikesministern, som visar fallets diplomatiska betydelse och dess potentiella implikationer för internationella relationer.
Det är ett viktigt rättsfall, men också en ögonöppnare angående historien som Teherans ayatollor har drivit på under året för att rättfärdiga sina brott och förlänga omotiverad straffrihet. Det är dags att de hålls till svars.
Elahe Frouzandeh
Norsk-iransk jurist och människorättsförsvarare.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
