Traditionella sanktioner drabbar framför allt civilbefolkningen. Men nu ökar det internationella stödet för smarta sanktioner som riktar sig mot ledande personer som får reseförbud och sina tillgångar utomlands frysta.
I somras sanktionerade USA:s senat företag, inklusive banker, och personer som stödjer kinesiska åtgärder som utgör en fara för Hongkongs självständighet. Detta skedde som en reaktion på att Kina utställde en ny nationell säkerhetslag i Hongkong. Även den Europeiska Unionen har de senaste sexton-sjutton åren använt sig av smarta sanktioner, även om det som i fallet med sanktioner mot Lukasjenka och andra personer i hans närhet går väldigt långsamt för EU att komma fram till ett beslut. Som ett resultat har civilbefolkningen i krisdrabbade länder undgått kollektiv bestraffning och orättfärdigt lidande.
Så kallade smarta sanktioner, eller riktade sanktioner, har under det senaste dryga decenniet fått starkt gehör bland globala ledare. Det som började som en akademisk-ledd process initierad av bland andra professor Peter Wallensteen vid Uppsala universitet har i hög grad kommit att prägla internationella politiska skeenden. Professor Wallensteen och andra världsledande akademiker var långt före sin tid med att inse behovet att rikta internationella sanktioner direkt mot de ansvariga för att undvika att civilbefolkningen drabbas som i t ex fallet Irak på 1990-talet. Och FN:s säkerhetsråd var snabbt med att anamma denna tankegång och omvandla den till en världspolitisk realitet. I dessa dagar åser vi hur smarta sanktioner utfärdas mot ett antal länder inklusive Ryssland vars styrande skikt får sina ekonomiska tillgångar i utlandet frysta och drabbas av reseförbud som en konsekvens av den förda ryska politiken gentemot omvärlden. Två relativt nyliga beslut exemplifierar användandet av smarta sanktioner i världspolitiken.
I december förra året kungjorde FN:s säkerhetsråd i Resolution 2501 att alla stater ska fortsätta att frysa tillgångar, förbjuda resor och förebygga vapentillförsel till talibanerna och deras associerade, som de utsågs i en sanktionslista från 1988. Resolution 2500 från samma månad innebär att Rådet förnyade bemyndiganden givna till stater och regionala organisationer som samarbetar med Somaliska myndigheter i bekämpandet av sjöröveri och väpnade rån till havs utanför Somalias kust.
Dessa exempel indikerar smarta sanktioners stora användbarhet. Exemplet Irak visade på faran med traditionella sanktioner då de skadade civila och barn. Och tidigare var internationella sanktioner generella samt riktade enbart mot stater, vanligtvis som vapen- eller handelsembargon. Smarta sanktioner tillkom som en reaktion på internationella sanktioners oförmåga att träffa de ansvariga politikerna och är inriktade på regimföreträdare. De förskonar civilbefolkningen och påverkar de ansvariga för den förda politiken.
Tomas Nordberg
