KOMMENTAR. Statens extrema hyreshöjningar hotar två av våra viktigaste museer i Stockholm i en tid då mjuk makt och kulturell diplomati är viktigare än kanske någonsin. Varför agerar Sverige så otroligt korkat? Förstår vi inte vårt eget bästa?
Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.
För några veckor sedan pratade jag om Indien och varför mediebevakningen av landet är så dålig (Indien är ju trots allt världens folkrikaste land) tillsammans med Malin Mendel, SvT:s kunnige korrespondent. Samtalet skedde på nyrenoverade Östasiatiska museet i dess fantastiska hörsal med vackra böcker bakom skåp med glasväggar.
Igår, den 25 oktober, var jag där igen. I en fullsatt sal såg vi den starka, koreanska dokumentären Seoul Guardians, som den dramatiska händelserna när Sydkoreas dåvarande president 2024 utlyste undantagstillstånd och beordrade militären att ta kontroll över parlamentet och släpa ut parlamentsledamöterna. Med hjälp av en mängd klipp från privatpersoner och flera filmteam följer filmen de dramatiska händelserna. Seoul Guardians är en dokumentär i ordets riktiga bemärkelse, inte en film där en gäng trötta tyckare sitter i fåtöljer och pratar om en (oftast) död person. Dessutom är det en dokumentär med ett lyckligt slut – demokratin försvarades och räddades Långa fängelsestraff väntar nu kuppmakarna.
Om en dryg vecka är det dags för nästa museisamtal. Då ordnar Global Bar Magazine tillsammans med UNHCR och Läkare utan Gränser ett samtal på Medelhavsmuseet om flyktingsituationen i världen, med utgångspunkt från FN:s flyktingkonvention som nu fyller 75 år. Samtalet, som äger rum den 4/11 är sedan länge fullbokat (håll utkik efter eventuella avbokningar) – något som visar det stora behov som denna typ av mötesplatser fyller.
Museerna behövs
Ja, museer behövs, inte minst i tider som dessa. Där kopplas historien till nutiden, där finns kunskap och där uppstår mötesplatser. Museer – och kulturen i stort – är också en del i den mjuka makten. Detta är något som inte minst Sydkorea insett. Därför satsar landet stort på att sprida allt från filmer som Parasit till unga K-Popartister – något som förstås också gynnar exportnäring och landets diplomati i stort. Ett annat land som förstått hur viktig kulturen är – inte bara den egna – är Ukraina där mitt under brinnande krig kan möte både inhemska och internationella konstnärer på fantastiska Pinchuk Art Centre i Kyjiv som jag alltid försöker besöka när jag är i staden. Museerna och deras samlingar är också viktiga pusselbitar i diplomatin där utlåning (och i en del fall återlämnanden) av föremål kan få stor politisk betydelse.
Vad gör då Sverige?
Jo, genom Statens fastighetsverk har staten aviserat 57 procents hyreshöjning för Etnografiska Museet från 2027. 57 procent!? Alla förstår att detta inte är rimligt. Vem av oss skulle klara en hyreshöjning i den digniteten? Dessutom handlar det om att staten vill få in pengarna – från staten! Nu riskerar Världskulturmuseerna att behöva lägga ned just Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet för att klara verksamheten i stort. Flera andra museer som Armémuseum är också i farozonen.
Drygt hälften av världens befolkning bor i södra och östra Asien. Medelhavet är centralt för migrations- och flyktingfrågan. men också som vagga för hela vår europeiska kultur. Både museerna har stora samlingar som går tillbaka i tiden och ingår i internationella nätverk och forskarutbyten.
Att förstå det som händer där är centralt för oss om vi ska förstå den värld vi lever i. Intresset för Japan är rekordstort och intresset för Indien är jag övertyg om kommer växa. Mjuk makt och vår bild av världen handlar också om att kunna ta del av kulturen. Sverige vill göra affärer med Asien. Att vi då ska behöva lägga ned två museer för några futtiga miljoner som varken gör till eller från statskassan är faktiskt absurt.
I boken Biståndsmassakern skriver jag bland annat om de geopolitiska konsekvenserna när biståndet skärs ned. Kanske borde vi också tala om en kultur- eller Museimassaker.
Det hoppfulla är att det finns en insikt hos politiker tvärs över partigränserna om hur viktiga museerna. Därför hoppas jag att riksdagsmajoriteten och den kommande regeringen – vilken den än blir – tar Statens fastighetsverk i örat och ger våra fantastiska museer möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet.
Kulturförståelse är något vi alla behöver i dessa turbulenta tider – avsett vad vi i övrigt har för politiska åsikter.
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
