Debatt: Använd svensk expertis för att bygga rättsstaten

DEBATT. För att andra biståndsinsatser ska få långsiktig effekt krävs en välfungerande rättsstat. Fores senaste rapport visar att Sverige har god expertis inom rättsstat och offentlig förvaltning, men att detta inte alltid tas tillvara i biståndspolitiken, skriver Clara Fröman, Fores, och Richard Sannerholm, Södertörns högskola. 

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.

När det talas om bistånd nämns ofta insatser som handlar om hälsa, utbildning eller klimatanpassning. Detta är viktiga biståndsområden. Men för att dessa insatser ska få långsiktig effekt krävs en grundläggande förutsättning – en välfungerande rättsstat. Avsaknaden av en fungerande rättsstat gör det svårt för stater att upprätthålla kvalitet och rättssäkerhet i sin förvaltning vilket även ökar riskerna för diskriminering och korruption. För en god sjukvård, skola och miljö är rättsstaten en nödvändighet. 

I tankesmedjan Fores senaste rapport Demokrati på export: utmaningar och möjligheter med svenskt rättsstatsbiståndredogör forskaren Richard Sannerholm för Sveriges rättsstatsbistånd med en tydlig tes: Sverige har god expertis inom rättsstat och offentlig förvaltning, men är inte alltid bra på att ta tillvara den i biståndspolitiken.

Sett ur ett rättsstatsperspektiv är Sverige ett föregångsland – statsförvaltningen är pålitlig, vi har låg korruptionsgrad och en hög rättssäkerhet. Sverige är dessutom en trovärdig aktör inom biståndet. Sverige har därför goda förutsättningar för att kunna erbjuda ett väl utvecklat rättsstatsbistånd där kärnan utgörs av erfarenheter från den svenska förvaltningstraditionen. 

Men det svenska rättsstatsbiståndet har sina brister. Framför allt är det vagt formulerat och saknar tydliga mål. Rättsstatsbiståndet lyckas inte heller nyttja den kompetens och erfarenhet som finns inom svensk förvaltning. 

Därför behöver svenskt rättsstatbistånd framåt fokusera på tre huvudsakliga reformer: 

1. Formulera en tydligare målbild av rättsstaten och tydligare målbild av rättsstatsbiståndet. Rättsstaten beskrivs som nyttig lite varstans i biståndspolitikens styrdokument: för fattigdomsbekämpning, frihet från förtryck, jämställdhet och demokratifrämjande. Det vittnar om en andefattig förståelse av rättsstaten som begrepp. Rättsstaten handlar framför allt om institutioner och maktens normbundenhet. Rättsstatsbistånd gör bäst nytta när det riktas mot länders offentliga förvaltning på central eller lokal nivå. Trots detta saknar många projekt och program en tydlig förankring till offentlig förvaltning. Ett policyområde med lösa konturer och tvetydigt innehåll är inte enkelt för biståndets aktörer att navigera efter. Utrikesdepartementet behöver se över styrdokumenten för att öka tydligheten och vägledningen för genomförare av det svenska rättsstatsbiståndet.  
2. Arbeta med tråkiga rättsstatsfrågor. Det är enkelt att förklä det rättsstatliga arbetet med stora ord och institutioner: mänskliga rättigheter, konstitutionsdomstolar, författningsreformer. Men det verkligt avgörande arbetet sker en tisdag eftermiddag i den vardagliga förvaltningen. Rättsstaten bärs upp av handläggare, utredare och administrativa chefer inom socialförvaltning, lantmäteri, tillsynsmyndigheter, skolförvaltning och en myriad andra mindre uppmärksammade delar av offentlig sektor. Det är genom upprätthållandet av regler som tillit skapas till staten. 
3. Använd den svenska erfarenhetsbasen. Den svenska erfarenheten av bistånd är bred och kompetensstark. Här bör det skiljas mellan ”specialister” och ”generalister”. Biståndet domineras till stor del av den senare. Dessa har ofta mycket god kunskap om projektgenomförande, landkunskap och förmåga att navigera det komplexa biståndslandskapet. Men de är inte experter på hur man organiserar en domstol, utformar arkiv eller sköter ärendehantering. Det är dock en kunskap vi har gott om i Sverige – myndighetsexpertis – men den utnyttjas sällan inom biståndet. Utrikesdepartementet tillsammans med Sida behöver undersöka hur den svenska myndighetsexpertisen kan användas på ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt. Här kan även myndigheter behöva arbeta mer tvärfunktionellt för att dra nytta av hela kretsloppet. 

Som en viktig aktör inom internationellt bistånd har Sverige en mycket god möjlighet att lyckas väl med sina insatser inom rättsstatsbistånd. En välfungerande rättsstat innebär förutsebarhet, trygghet och likabehandling och är en förutsättning för en välfungerande demokrati och andra viktiga biståndsmål.

Sverige behöver visa att de vill ta ledningen i att stärka rättsstatsarbete internationellt och våga arbeta mer med de tråkiga vardagliga rättsstatsfrågorna – hur myndigheter organiseras eller grunderna till god ärendehantering och tillsynsverksamhet. Här har Sverige en unik position i det internationella biståndslandskapet, men för att det ska fungera behöver svenska myndigheter stöd så de kan medverka i biståndsinsatser.

Clara Fröman
Projektledare Fores biståndsprogram 

Richard Sannerholm
Docent och lektor i offentlig rätt vid Södertörns högskola 

Läs också

Debatt: Inga partistiftelser ska garanteras pengar

  

Uppläsning av artikel