DEBATT. Trots att Sverige befinner sig i den kanske mest omvälvande säkerhetspolitiska situationen på decennier får utrikespolitiken litet utrymme i valrörelsen. Men om vi inte själva är med och formar den plats Sverige ska ta i världen kommer andra att göra det åt oss, skriver Clara Fröman från tankesmedjan Fores.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Skola, vård, kriminalitet, jobb och ekonomi är viktiga frågor och självklara delar av en valrörelse. Men medan vi diskuterar Sverige tycks vi ha glömt världen utanför, och den förändras i snabb takt.
Sverige är inte en isolerad ö. Ändå skulle man kunna tro det om man bara följde partiernas politiska kampanjer och valbudskap med löften om en bättre vård, en starkare ekonomi och en mer ambitiös skolpolitik. Ingen pratar om Europa, euro eller vårt närområde. Men framför allt får utrikespolitiken förvånansvärt lite utrymme trots att Sverige befinner sig i den kanske mest omvälvande säkerhetspolitiska situationen på decennier.
Trots det fortsätter valrörelsen nästan uteslutande att handla om Sverige.
Som nybliven medlem i Nato har Sveriges utrikespolitiska roll förändrats. Vi har lämnat den militära alliansfriheten bakom oss och förväntas nu bidra med både ekonomiska och materiella resurser till den gemensamma försvarsalliansen. Det kostar, och det innebär nya risker. Men det innebär också en säkerhet och en möjlighet att stärka Sveriges och andra länders ställning i en allt mer osäker omvärld där nya blockallianser växer fram.
Ta BRICS. Organisationen av länder med Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika i spetsen växer och samlar några av världens största ekonomier. Tillsammans utgör koalitionen 45 procent av världens befolkning och 35 procent av världens ekonomi. BRICS och dess medlemsländer vill stärka sitt inflytande över världsekonomin och de internationella institutionerna. De bygger alternativa finansieringsstrukturer, önskar upprätta en gemensam valuta och fördjupar sina ekonomiska relationer.
Samtidigt förändras den globala utvecklingspolitiken. När väst minskar biståndet och drar sig tillbaka kan andra aktörer flytta fram sina positioner.
Kina har redan etablerat sig som en stor långivare till utvecklingsländer, bland annat genom finansiering av infrastruktur, energi och gruvdrift. Genom den så kallade Sidenvägen ”Belt and Road Initiative”, har Kina under det senaste decenniet byggt ut sina ekonomiska och politiska relationer med länder i framför allt Asien, Afrika och Europa genom omfattande investeringar och lån. Lån som ofta innefattar dolda villkor, brist på transparens och riskerar att skapa skuldfällor för länder som redan har finansiella utmaningar.
Ryssland använder andra verktyg. Genom militära och säkerhetspolitiska samarbeten har Moskva byggt ett betydande inflytande i delar av Afrika. Wagner-gruppen har ersatts av den mer statligt kontrollerade Africa Corps, samtidigt som Ryssland fördjupar sina relationer med regimer som står långt från väst. Parallellt som de förlänger sitt militära engagemang i det globala syd strider de aggressivt mot Ukraina.
När den globala maktbalansen förändras får det konsekvenser även för Sverige, vars välstånd är tätt sammanlänkat med omvärlden. Sverige är en liten och exportberoende ekonomi. Våra företag är beroende av att kunna sälja sina varor och tjänster på internationella marknader, samtidigt som svensk produktion är beroende av råvaror och produkter från andra länder.
Detsamma gäller vår säkerhet. Den avgörs inte av vad som händer innanför våra gränser, utan påverkas i hög grad av krig och konflikter i vår omvärld. Här är vi beroende av internationellt samarbete. Det pågående kriget i Ukraina visar tydligt att Europas säkerhet inte kan tas för given. Ändå behandlas utrikespolitiken som om den vore en specialfråga för utrikesministern.
Så medan vi diskuterar vem som ska lova mest till svenska väljare borde någon också ställa den större frågan: Vilken plats ska Sverige och Europa ha i den värld som håller på att växa fram?
Om vi inte själva är med och formar den, kommer någon annan att göra det åt oss.
Clara Fröman
Projektledare Fores biståndsprogram
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
