KRÖNIKA. Ett stolt Armenien har som första före detta sovjetland bjudit in till ett av världens viktigaste miljöförhandlingar: COP17 – den 17:e FN-konferensen om biologisk mångfald. Förväntningarna är höga och konferensen öppnades med utsagor om att konferensen i Armenien måste bli en vändpunkt, skriver Kristina Henschen från huvudstaden Jerevan.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Den milda hösten får det anrika Armenien att glittra, lagom till att delegater från världens alla hörn anlänt för att slutförhandla nästa steg för planetens överlevnad under slogan ”Taking action for nature”. En utrotningshotad kaukasisk leopard har till och med skymtats söderöver och spär på exalteringen om framgång. Ett lycksaligt förebud, månne? I parkerna klär barnen ut sig till allehanda sagodjur. Många armenier tar sig till konferensens öppna del, den såkallade gröna zonen, ihop med sina barn för att visa dem framtiden. ”En unik möjlighet”, konstaterar min vän Nver som själv började föra ett lokalt påverkansarbete för vattenkvaliteten i sitt kvarter då det började komma grodor och maskar ur kranen för några år sedan. Han lyckades med sin vattenkamp, och vill inspirera sina två söner genom ett besök på COP17.
Det lilla kaukasiska landet, som motsvarar Småland i storlek, utgör den kristna civilisationens vagga. Armenien bär fortfarande sitt historiska ok i spåren av den armeniska folkmordet. Över huvudstaden Jerevan vakar bergmassivet Ararat, även om den nya demokratiska regeringen signalerar att de vill tona ned nationalsymbolen som armenisk då berget traumatiskt nog ligger på den turkiska sidan gränsen. Den bördiga dalen nedanför fortsätter att levera kulinariska läckerheter även om säsongen går mot sitt slut.
Det råder en skör vapenvila med grannlandet Azerbajdzjan där den plågsamma och utdragna konflikten över enklaven Nagorno-Karabach strategiskt understötts från ryskt håll i mer än tre årtionden. Ett försiktig hopp kan dock skönjas efter den oväntade vändningen med den amerikanske presidenten Trump som självutnämnd fredsmäklare. En verklig fred kan innebära att gränserna äntligen öppnas till omvärlden, särskilt Turkiet, även om oro finns för att ett mer konkurrenskraftigt jordbruk kan slå ut det relativt outvecklade armeniska. Men de hinder som finns på vägen innan något sker är många, inte minst det parlamentariska motståendet till en förändring i konstitutionen.
Stora ekologiska utmaningar
Samtidigt har befolkningen det tufft där två tredjedelar av invånarna räknas som fattig och ojämlikheten är stor, enligt Världsbanken. Priserna i landet har rakat i höjden, inte minst i samband med det stora antal välbeställda ryssar som vällt in då de försöker undvika mobiliseringen hemmavid, i det ryska anfallskriget mot Ukraina.
Konferensens baksida utgörs också av ett värdland med stora ekologiska utmaningar. Halvtidsuppföljningen inför COP17 visar Armeniens plågsamma (närapå) bottenoteringar i måluppfyllelse för bland annat farligt avfall och förorenat vatten. Strax innan konferensen öppnades invigdes dessutom ett katastrofalt förorenande dagbrott i sökandet av ädelmetaller, främst guld, och väckt lokal ilska och protester. Men det som står på spel med COP17 är naturligtvis större än Armeniens misslyckanden, och delvis lyckade satsningar tex på sopsortering och lagstiftning mot plasthantering, miljöskydd och skogsåterställning, vilket bidraget till att de tilldelats det prestigefyllda värdskapet för COP17. Uppföljningen inför COP17 visar att i stort sett alla världens länder förvisso har levererat ambitiösa planer i enlighet med ramverket, men att färre klarat av att följa upp dem och ens rapportera in. Inte minst på grund av utebliven eller bristande finansiering. Mellan skål och vägg viskas det i korridorerna om polariserade förhandlingar som gått i stå kring institutionella kriterier och hur smågrupper försöker lösa upp dessa motsättningar. Vi får om några dagar se om det lyckas.
Världen befinner sig i en era av biologiskt massdöende, av experter till och med kallad den sjätte biologiska massutrotningen, vilket befaras få enorma konsekvenser bland annat för världens matsäkerhet framöver. Hittills har inga av de målsättningar som sattes i samband med Rio-konferensen 1992 uppfyllts, och den senaste konferensen om biologisk mångfald misslyckades i Colombia, Cali (COP16).
En central del av den bristande måluppfyllelsen för COP17 gäller civilsamhällets svaga inkludering och jämställdhet från länders officiella implementering. Inne i konferensens öppna mässdel möter jag unga aktivister från Green Horizon, de pratar entusiastiskt om behovet av ett ändrat ’mindset’. Feministiska organisationer som arbetar mot könsbaserat våld belyser vikten av en bred inkludering, i sin monter fylld med peppande affischer med slogans som ”She Protects”. Ingen av de jag pratar med har dock insikt i själva förhandlingar för COP17 och hur det fortlöper.
”Vi får frågan vad vi egentligen gör här på en konferens om biologisk mångfald,” säger Nare, som bland annat arbetat länge med Sida-finansiering och säger hur mycket hon älskar Sverige. ”Men för oss hänger allting samman. Kvinnors deltagande utgör grunden. Vi kan och vill bidra till framgång.”
Kristina Henschen
Avgående generalsekreterare för Radiohjälpen och har tjänstgjort för FN i Armenien 2002-2005. Kristina betraktar konferensen utifrån allmänhetens blick och är inte en officiell COP17-delegat.
Varför är det så många COP-möten?
FN håller tre stora miljömöten under 2026. Alla kallas COP, som betyder partsmöte, men de hör till olika konventioner och har därför var sin numrering.
COP17 om ökenspridning hölls i Ulaanbaatar i Mongoliet den 17–28 augusti. Mötet handlade om att motverka markförstöring och ökenspridning, återställa utarmade marker och stärka motståndskraften mot torka.
COP17 om biologisk mångfald hålls i Jerevan i Armenien den 19–30 oktober. Här står skyddet av arter och ekosystem i centrum. Länderna granskar hur arbetet går med det globala naturavtalet från 2022 och förhandlar om hur målen ska nås och finansieras.
COP31 om klimatet hålls i Antalya i Turkiet den 9–20 november. Det är FN klimatmöte, där länderna förhandlar om minskade utsläpp, anpassning till klimatförändringarna och finansiering av klimatarbetet.
Mötena behandlar alltså mark, biologisk mångfald respektive klimat – tre områden som påverkar varandra, men som hanteras inom skilda internationella avtal.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
