KOMMENTAR. När alla trodde att ”reformerna” av biståndet var mer eller mindre klara lägger Moderaterna i en ännu högre växel. Frågan är – hinner de lägga ned Sida före valet?
Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.
Det har inte direkt saknats turbulens på Sida under de senaste månaderna: myndigheten har stoppat Islamic Relief från framtida stöd, drastiskt kortat ned utfasningstiden av Palmecentret och fortfarande har man inte klarat av att svara flera av de organisationer i civilsamhället som sedan flera månader tillbaka väntar på besked om de får avtal eller inte.
Ovanpå det kommer en JO-anmälan och ständiga bråk i styrelsen. Men kanske är allt enligt planen. Moderaterna har tidigare aviserat att de vill Sida med en utvecklingsbank som ska ta över huvuddelen av ansvaret. Idén har luftats i omgångar, senast i en debattartikel i Dagens Industri (september 2025) och då skadar det väl knappast om Sida framstår som en illa fungerande verksamhet?
Att Moderaterna inte gillar Sida är nu ingen hemlig. När jag intervjuade Gunilla Carlsson för Global Podd en tid efter att hon avgått som biståndsminister (2013) berättade Gunilla Carlsson att redan när hon tillträdde så ville hon lägga ned Sida, men fick nej av dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.
I stället blev det en turbulent tid med omfattande konflikter och där Gunilla Carlsson först tillsatt en Sida-chef (efter att inte ha gett jobbet permanent till Göran Holmqvist som var tillförordnad chef 2007-2008), och senare sparkade den GD som hon själv utsett.
Det här var en skakig tid på Sida, men så här i efterhand framstår den mest av allt som en västanfläkt jämfört med vad vi ser idag. Att Sida nu helt styrs av Moderaterna (biståndsministern, Sidas tillförordnade GD och Sidas styrelseordförande) förstärker bara känslan hos dem som tror att Moderaterna planerar att lägga ned Sida redan före valet.
Om det är möjligt återstår att se. Först ska en ny Sida-chef rekryteras, även om det kan gå fort. För varför skulle inte Hanna Hellqvist vilja vara kvar permanent när hon nu tagit jobbet som tillfällig Sida-chef?
En annan fråga är hur Sida nu ska klara av allt annat som myndigheten är ålagd att göra i de ständigt ändrade regleringsbreven. Under måndagen den 2 mars hålls ett personalmöte som lär bli stormigt, vi får säkert anledning att återkomma med mer information om vad som sas där.
För en sak är säker: turbulensen på Sida är långt ifrån över och frågan om ministerstyre kommer Konstitutionsutskottet att få hantera flera gånger om denna vår.
Varför skriver vi då just nu så mycket om det som händer på Sida, kanske någon undrar. Och varför skriver ni om Kuba, om Ryssland, om Gaza – men ingenting om Iran? Svaret på den frågan är ganska enkelt: Vi har tidigare publicerat mycket om Iran när andra varit tysta, men just nu finns det andra redaktioner med mångdubbelt större resurser och kunskap som bättre än vi kan skildra det som händer i och kring Iran. Men den dag det blir tyst om Iran i de stora medierna lovar vi – om inte förr – att återkomma.
Att se vad som händer i på Västbanken, Ukraina och på flera andra ställen i världen i skuggan av kriget är också det viktigt. I Ukraina känner de flesta (även jag som bara gjort korta besök i landet) alltför väl igen det mopedliknande ljudet av de iranska Shahed-drönarna. 57 000 iranska drönare ska enligt Ukrainas president ha avfyrats mot landet. Frågan är om attackerna mot Ukraina kommer att mattas när allt fokus ligger på Mellanöstern. Det kan också bli tvärtom.
David Isaksson
Chefredaktör
PS. just nu får vi många nya prenumeranter – tack till alla er som läser och följer oss! Vi fortsätter att granska och rapportera så mycket vi bara kan. Och tipsa gärna andra om vårt nyhetsbrev som är helt gratis.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
