Trots att det gått en månad sedan vapenvilan i Gaza trädde i kraft vägrar de israeliska myndigheterna att släppa sitt grepp om det humanitära arbetet. Internationella biståndsorganisationer förbjuds föra in varor och för Gazas invånare är varje dag en kamp för överlevnad.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.
Drygt en månad efter vapenvilan i Gazaremsan är den humanitära insatsen i ett kaotiskt tillstånd mitt i intensiva internationella politiska stridigheter om enklavens framtid och extrem osäkerhet om vad som kommer att hända härnäst.
En amerikansk plan som godkändes av FN:s säkerhetsråd den 17 november överlämnar tillsynen av humanitärt bistånd – och Gazas styrning i stort – till en nyinrättad fredskommitté under ledning av USA:s president Donald Trump.
Men de israeliska myndigheterna har hittills vägrat att släppa sitt grepp om det humanitära arbetet och har fortsatt att begränsa tillträdet för bistånd och sätta etablerade organisationer åt sidan – bland annat genom att använda nya regler för registrering av organisationer för att avslå nästan alla ansökningar från etablerade, internationella organisationer om att föra in varor och personal till Gaza.
Inne i Gaza säger palestinierna att det finns lite mer mat tillgängligt, men situationen har inte förbättrats i närheten av så mycket som de hade hoppats sedan vapenvilan den 10 oktober.
Zohoor Abu Kalloub, en 25-årig trebarnsmor som bor i ett litet tält i ett flyktingläger i Gaza City, berättar att den begränsade mängd hjälp som Israel tillåter fortfarande inte når hennes familj.
– Vi väntar på morgonen på ett paket bröd. Vi breder det med za’atar. Det är vår frukost och lunch, säger Zohoor Abu Kalloub. Till middag öppnar familjen en burk bönor eller kikärter som de har lagrat.
Samtidigt är det fortfarande oklart vilken form de ständigt skiftande amerikanska och israeliska planerna för Gazas framtid slutligen kommer att ta. Under den senaste månaden har många planer lagts fram, med två genomgående teman – idén om att dela upp Gaza och någon form av plan för att flytta eller tvångsförflytta palestinier till nybyggda samhällen.
Båda visionerna skulle bryta mot internationell rätt och ytterligare komplicera de redan oerhört svåra humanitära insatserna, enligt hjälparbetare och juridiska experter.
Medan den politiska kampen om Gazas framtid pågår har de israeliska styrkorna inte slutat döda människor i Gaza. Antalet dagliga attacker har minskat avsevärt, men sedan vapenvilan trädde i kraft har israeliska styrkor dödat minst 312 palestinier och skadat 760 andra, enligt lokala hälsomyndigheter per den 20 november.
Flera hjälparbetare uttryckte sin oro över att de upprepade brott mot vapenvilan kommer att bli status quo – en ”vapenvila endast till namnet”, som en av dem uttryckte det – precis som i Libanon, där israeliska styrkor har fortsatt att regelbundet genomföra attacker, trots ett avtal som trädde i kraft för nästan ett år sedan.
The New Humanitarian har talat med sju erfarna hjälparbetare för denna artikel, och nästan alla har begärt anonymitet för att kunna diskutera känslig information och på grund av oro för att israeliska myndigheter skulle vidta repressalier mot deras organisationer.
Förutom att attackerna har minskat rapporterar hjälparbetarna att det inte har skett några större förändringar under den senaste månaden sedan vapenvilan trädde i kraft. Israels obstruktion fortsätter, vilket gör det omöjligt att göra mycket mer än det absolut nödvändiga för att hålla människor vid liv. Eller som en biståndsarbetare uttryckte det:
– Det kommer in några fler lastbilar, plundringen har minskat – men människor är fortfarande på flykt, de bor fortfarande utomhus. Det är några färre attacker, men de har inte upphört. För hjälporganisationerna har det inte förändrats mycket, och på plats har det inte heller förändrats särskilt mycket.
Israel kontrollerar hjälpen
Enligt amerikanska planer ska ett nytt civil-militärt samordningscenter (CMCC), lett av den amerikanska militären, ta över samordningen med hjälporganisationerna från COGAT, den israeliska militära myndighet som för närvarande har den rollen.
CMCC inrättades efter att vapenvilan trädde i kraft för att samordna och övervaka dess genomförande. Det bedriver sin verksamhet från ett stort lager i södra Israel, cirka 20 kilometer från gränsen till Gaza. Militär, underrättelsetjänst och politisk personal från USA, Israel, arabiska och europeiska länder och andra platser utarbetar efterkrigsplaner för Gaza och övervakar humanitära hjälpinsatser. Och det saknas en officiell palestinsk närvaro vid CMCC.
Amerikanska tjänstemän har meddelat hjälporganisationerna att övergången till CMCC som ledande hjälporganisation skulle ske den 7 november, men hittills har det inte skett några praktiska förändringar på plats, enligt flera hjälparbetare som The New Humanitarian har talat med. Israeliska tjänstemän har också offentligt insisterat på att de kommer att behålla den slutgiltiga makten över fördelningen av hjälpen.
Vissa hjälparbetare uttryckte inledningsvis försiktig optimism om att CMCC, om det genomfördes som avsett, skulle kunna ha vissa användbara inslag – främst eftersom det har tillfört amerikansk och annan utländsk militär och civil personal till deras samtal med israeliska myndigheter, där de direkt kan bevittna hur dessa myndigheter hindrar leveransen av hjälp.
Även om detta har skett har det hittills inte gjort någon praktisk skillnad: israeliska tjänstemän fortsätter att bestämma i CMCC och har inte på något meningsfullt sätt minskat några av hindren för humanitärt arbete i Gaza, enligt flera hjälparbetare.
– Det har inte skett någon förändring alls när det gäller engagemanget. Den senaste vapenvilan (från januari till mars 2025) medförde många lättnader av restriktionerna – nu måste vi förhandla om varje liten sak, säger en erfaren biståndsarbetare och fortsätter:
– De israeliska myndigheterna behandlar humanitära organisationer som kriminella aktörer.
Samma myndigheter verkar inte ha några problem med att släppa in varor från den privata sektorn i Gaza utan någon som helst övervakning eller ansvarsskyldighet, konstaterar samma hjälparbetare.
På plats beskrev hjälparbetarna de inledande mötena mellan COGAT och amerikanska tjänstemän som besvärliga, där israeliska tjänstemän var fast beslutna att inte låta sina amerikanska kollegor ta över.
Hur kan en stat som möjliggör folkmord faktiskt vara den som ska främja fred?
De amerikanska soldaterna som leder CMCC:s insatser tror – enligt de intervjuade – på de narrativ som den israeliska regeringen har spridit, där man skyller på FN, etablerade frivilligorganisationer och Hamas för problemen med att leverera hjälp till Gaza under de senaste två åren,
Tre hjälparbetare sa att de amerikanska soldaterna tycks ha kommit fram till att Israels obstruktion är det huvudsakliga problemet efter att ha deltagit i möten med de oböjliga COGAT-tjänstemännen. – Jag är lika förvånad som alla andra över att säga detta: den amerikanska militären har mycket snabbt visat förståelse för vad vi har sagt. De har verkligen mycket snabbt förstått att problemet inte är logistiskt, utan politiskt, säger en erfaren hjälparbetare.
Amerikansk personal vid CMCC försöker fortfarande genomföra lösningar som bygger på sunt förnuft för att hantera ’logistiska’ hinder och stöter gång på gång på det faktum att det handlar om politiska beslut konstaterar personer vi pratat med:
– De har varit här i en månad och ingenting har förändrats. Biståndet hindras fortfarande medvetet, och varor nekas slumpmässigt genom ett system som utnyttjar osäkerheten för att förhindra hållbara lösningar, säger en hjälparbetare.
Alla förbättringar beror på om det finns tillräcklig politisk vilja och påtryckningar för att tvinga israeliska tjänstemän att släppa sitt grepp om tillgången till och samordningen av biståndet, sade biståndsarbetarna. ”Hur skrämmande det än är, beror det helt och hållet på hur mycket Trump är villig att fortsätta driva på i denna fråga”, tillade den första biståndsarbetaren.
En annan hjälparbetare ifrågasatte hur USA kan betraktas som en trovärdig medlare i fråga om bistånd eller något annat i regionen, med tanke på landets relation till Israel. USA har under de senaste två åren stöttat Israels krigsinsatser – som av en FN-utredningskommission och många experter har betecknats som folkmord – med både politiskt stöd och mer än 21,7 miljarder dollar i militärt bistånd.
”Hur kan en stat som möjliggör folkmord faktiskt vara den som ska främja fred?”, frågade den andra hjälparbetaren.
Medan kampen om kontrollen över biståndet fortsätter är den mängd bistånd som israeliska myndigheter tillåter in i Gaza långt ifrån vad som överenskommits i vapenvilan i oktober.
Avtalet innebar att 600 lastbilar med humanitärt bistånd per dag skulle få köra in i Gaza. Den amerikanska regeringen har hävdat att 700 lastbilar per dag kommer in, men FN:s uppgifter anger att antalet är drygt 100 per dag. Den övervägande delen av lasten som kommer in är livsmedel, medan nödvändiga varor som tält och medicinsk utrustning fortfarande nekas, eller drabbas av betydande förseningar.
I november rapporterade ungefär hälften av hushållen i Gaza att de hade bättre tillgång till livsmedel, och i genomsnitt uppgav människor att de åt två måltider per dag, jämfört med bara en i juli. Den totala tillgången till mat har dock förblivit ungefär densamma för många och är fortfarande otillräcklig i hela området, enligt Världslivsmedelsprogrammet.
I stället för bistånd prioriterar de israeliska myndigheterna kommersiella lastbilar. Men den ojämna försörjningen är tung på kolhydrater, förpackade livsmedel och sötsaker och lätt på näring. Marknader som har återuppstått bland ruinerna av förstörda hem och mellan tält är fyllda med produkter som bönor, pasta, söta kolsyrade drycker, snabbkaffe och chokladkakor.
Cappuccino-pulver men inga ägg
Färsk frukt och grönsaker är sällsynta och dyra. Baljväxter finns att tillgå, men mejeriprodukter, ägg och andra proteinkällor är sällsynta. De israeliska myndigheterna fortsätter att hindra hjälporganisationer från att föra in kött – som de har sagt ”faller utanför ramen för humanitär hjälp”, enligt rapporter från FN:s samordningsorgan för nödhjälp – så kött finns endast att tillgå genom kommersiell import. Ett kilo fryst kyckling kostar cirka 80 shekel, eller 25 dollar – långt över vad de flesta har råd med i Gazas förstörda ekonomi.
Som ett resultat av detta kan de som har pengar i Gaza lättare köpa choklad än ägg, och pulveriserad cappuccino, lättare än mjölk.
För många är gemensamma soppkök fortfarande den främsta källan till mat och vatten. Måltiderna består mestadels av ris, linser och pasta, och vissa kök lägger nu till små mängder grönsaker som blomkål och gröna bönor.
Försöker överleva
Familjer som talade med The New Humanitarian beskrev dagar som fortfarande kretsar kring att skaffa mat och vatten.
När invånarna i Gaza City som fördrivits av Israels offensiv i augusti-oktober började återvända efter vapenvilan beskrev många en känsla av chock. Staden de lämnat fanns inte längre. Mycket av det som fortfarande stod kvar före den senaste offensiven, som redan var svårt skadat, hade nu jämnats med marken.
De vars hus fortfarande var delvis intakta återvände och satte upp tält i skadade rum eller på gårdarna. Andra återvände till söder eftersom de inte hade någonstans att bo eller eftersom tillgången till vatten är extremt begränsad.
– Jag kan inte ta med min son ut. Han ser mat i stånden och ber om det. Jag kan inte köpa det åt honom. Det krossar mig.
I Sheikh Radwan, nordväst om Gaza Citys centrum, har Alaa, 28, och Zainab Shakshak, 27, och deras tre barn – fyra, två och sju månader gamla – packat ihop sin familj i ett tält som de slagit upp utanför sitt skadade hem, där ett enda rum är intakt. Deras måltider är i stort sett desamma varje dag, säger de: frukosten består av bröd med smältost eller lite za’atar. Lunch är pasta. Det finns inget kött, inga ägg och nästan inga grönsaker.
Alaa går en halvtimme genom spillrorna för att nå en provisorisk brunn nära en rondell där invånarna grävde tills de nådde grundvattnet. Han brukade ta med sig sina barn på dessa promenader eller till marknaden för att handla mat, men har nu börjat lämna dem hemma. – Jag kan inte ta med min son ut. Han ser maten i stånden och ber om den. Jag kan inte köpa det åt honom. Det gör mig förkrossad, säger Alaa.
Deras sju månader gamla dotter Safaa, som fått sitt namn efter sin moster som dödades i kriget, ammas inte längre, men Zainab har inte råd med modersmjölksersättning, något som israeliska myndigheter blockerat från att föras in i Gaza under större delen av de senaste två åren. Så Zainab har matat barnet med semolina blandat med socker. Safaa diagnostiserades med måttlig akut undernäring förra månaden och har inte gått upp i vikt på flera månader.
Att bara försöka överleva tar all Zainabs och Alaas tid i anspråk.
– Jag går ut för att hämta vatten. Jag går ut för att köpa bröd. Om det kommer vatten till hushållen måste någon stå och fylla alla flaskor. Det är därför jag aldrig har tid för något annat, säger Zainab.
Campusområdet för Islamiska universitetet i Gaza, som förstördes av israeliska styrkor, där vissa palestinier har satt upp ett provisoriskt läger efter att ha tvingats fly från sina hem.
Fortsatta restriktioner
Det faktum att Israel endast har öppnat två gränsövergångar till Gaza under större delen av vapenvilan är en av anledningarna till att tillgången på förnödenheter fortfarande är så begränsad, men det är inte den enda anledningen. Båda gränsövergångarna ligger i söder, vilket innebär att hjälptransporterna har tvingats ta omvägar på svårt skadade vägar för att nå människorna i norr.
Den 12 november gick de israeliska myndigheterna äntligen med på att åter öppna en tredje gränsövergång till norra Gaza. Men i slutet av oktober stängde de också den viktigaste nord-sydliga hjälpkorridoren längs Salah al-Din Road, vilket tvingade trafiken att ta mindre, mer trafikerade vägar där lastbilarna måste köra långsamt och är mer utsatta för plundringsrisk, både av beväpnade gäng och desperata människor som försöker ta vad de kan på grund av den allmänna bristen på förnödenheter.
Minst 17 organisationer, varav många har arbetat i Gaza i årtionden, har fått sina hjälpsändningar blockerade, eftersom de har vägrat att underteckna de nya registreringsregler som Israel införde tidigare i år. De flesta etablerade organisationer ser reglerna som ett sätt för Israel att hävda sin kontroll över hjälporganisationerna och tysta deras opinionsbildning.
UNRWA, den största biståndsgivaren i regionen och en pelare i insatserna, har inte kunnat föra in varor till Gaza sedan det förbjöds av israeliska myndigheter i januari, men fortsätter trots detta att verka inom Gaza.
Ett parallellt biståndssystem som uppstod tidigare under kriget och som kringgår de traditionella FN-ledda insatserna verkar också ges företräde, där mat och vissa tält levereras direkt till människor i Gaza från tredjeländer – framför allt Egypten och Förenade Arabemiraten. Israel har under de senaste två åren konsekvent försökt att kringgå det FN-ledda systemet till förmån för hjälpinsatser som man lättare kan kontrollera och som tjänar landets egna intressen.
För att få mat och annan hjälp genom detta system som Israel kontrollerar lämnar familjerna ID-nummer och uppgifter om familjen till lokala ledare, som skickar listor till kommittéer som samarbetar med dessa länder.
Efter att ha begränsat införseln av tält och skyddsutrustning till Gaza i flera månader har de israeliska myndigheterna tillåtit dessa länder att leverera betydligt fler tält än organisationer som arbetar genom det FN-koordinerade systemet.
I nuläget är i princip allt som kommer in i Gaza till hjälp, säger hjälparbetare.
– Vi befinner oss i en desperat situation, där vintern närmar sig och människor behöver skydd, säger en hjälparbetare.
Samtidigt uttryckte vissa oro över de ökande leveranserna av bistånd genom ett parallellt system som, enligt dem, i stort sett är ogenomskinligt för FN och andra biståndsorganisationer och saknar ett tydligt engagemang för humanitära principer.
– För mig är det en trend som visar på den fortsatta marginaliseringen av FN och internationella organisationer som arbetar inom FN:s samordningssystem. Verkligheten är att varken den egyptiska eller den emiratiska regeringen är kända för att vara särskilt frispråkiga när det gäller israeliska överträdelser, säger en av de personer vi pratat med.
Mer än matpaket och vinterkläder
Trots bristen och hindren säger hjälparbetarna att de har lyckats öka tillgången till basvaror och viktiga tjänster – inklusive vatten, hälso- och sjukvård och bagerier – i vissa områden.
Men enligt UNICEF:s talesperson Rosalia Bollen kan man inte hitta så många lösningar när grundläggande artiklar som flaskor för modersmjölksersättning, utrustning för att reparera vattenledningar och bekämpningsmedel för att bekämpa gnagare alla blockeras.
Sprutor och kylskåp som behövs för en vaccinationskampanj för barn blockeras också, enligt UNICEF. COGAT har förnekat detta, men myndigheten lämnar rutinmässigt vilseledande information om tillgången till bistånd.
– De flesta varor som rör utbildning och psykisk hälsa blockeras också. Israeliska myndigheter har betecknat dessa varor som ”icke-humanitära”, säger Rosalia Bollen på UNICEF.
Som ett resultat har UNICEF tagit till att omvandla hjälppallar till skolbänkar och stolar – kreativa lösningar på helt påhittade problem.
– Vi har allt material som är klart utanför och som givarna redan har betalat för. Det finns ingen anledning att det inte ska få komma in, konstaterar Rosalia Bollen.
Den hjälp som släpps in – vissa medicinska förnödenheter, näringsprodukter, dunkar för att hämta vatten, filtar och vinterkläder – gynnar snabba lösningar framför långsiktiga reparationer, menar flera hjälparbetare.
– Familjerna i Gaza behöver så mycket mer än ett gäng humanitära hjälparbetare som delar ut matpaket och vinterkläder. Hela systemet är fortfarande extremt bräckligt, tillade hon: ”Det är som en kran som kan stängas av och slås på, fortsätter Bollen.
Över allt hänger den djupa osäkerheten och förvirringen kring Gazas framtid mellan en ny form av internationellt förmyndarskap under överinseende av USA och nu med stöd av en FN-resolution, planer på någon form av delning och återuppbyggnad, och Israels absoluta vägran att acceptera existensen av en suverän palestinsk stat.
Eller som en hjälparbetare uttrycker det:
– Alla hoppar på chansen att avgöra Gazas öde, och de som saknas i diskussionen är de människor som har fått sina liv förstörda och överlevt ett folkmord.
Ghada Abdulfattah
Journalist, berättare och multimediaproducent baserad i Gaza.
Riley Sparks
Kanadensisk journalist som bevakar migration och mänskliga rättigheter.
Redigering: Eric Reidy.
Översättning och bearbetning: David Isaksson.
The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen.
The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
