KRÖNIKA. En kväll på Cirkus i Stockholm i regi av Amnesty tar mig 40 år tillbaka i tiden – till en liknande gala i Buenos Aires. Och kanske är själ och hjärta verkligen på väg tillbaka som Lars Winnerbäck sjunger på Cirkus, skriver Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
Detta är en krönika, de åsikter som framförs är författarens egna.
Den 15 oktober 1988 befann jag mig tillsammans mned 70 000 andra på Estadio Rio de La Plata i Buenos Aires för att se och skriva om avskedskonserten för Amnesty Internationals turné ”Human Rights Now!”
Då firade vi 40-årsdagen av deklarationen om de mänskliga rättigheterna med Sting, Bruce Springsteen, Peter Gabriel, Tracy Chapman och Youssou N’Dour som huvudartister. Vi firade också att militärjuntan i Chile till slut lämnat plats för en långsam återgång till demokratin.
Ett år senare skulle också Berlinmuren falla, men det visste vi förstås inte den kvällen.
Den 15 september 2025 på Cirkus i Stockholm har det gått nästan ytterligare 40 år gått konserten i Buenos Aires och situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i världen är återigen så illa som den var då.
Och precis som då behöver vi musiken. Och skrattet.
När Amnesty Sverige för andra året genomför sin stora artistgala var det ändå inte utan att jag undrade om de skulle kunna upprepa succén. Efter den inledande låten med kvällens husband – Soundtrack of Our Lives – var det dock ingen tvekan om att galan konstnärligt var minst lika bra – om inte bättre – än förra året.
Som en sträng, men välvillig överstepräst tronade Ebbot Lundberg över scenen, alltmedan de många unga gästartisterna (varav flera jag aldrig tidigare hört talas om) kom och gick – uppbackade av tunga Soundtrack of Our Lives.
Det blev en kväll med roliga, men också föredömligt korta mellansnack av kvällens konferencierer Ahmed Berhanoch Ika Johannesson. Att blanda humor och allvar är en svår konst. När den lyckas blir det något utöver det vanliga.
Så var det dags för kvällens största stjärna och det var – förklarade Ahmed Berhan – varken Ebbot, The Tallest Man on Earth eller Lars Winnerbäck – utan Jan Eliasson.
Och han var vass, vassare än vad jag hört honom på mycket länge. En kväll som denna fick hans saklighet en extra tyngd.
– Vi lever i en trasig värld, konstaterade Jan Eliasson och fortsatte: Men vi får aldrig glömma världen som den borde vara, en värld där man samtalar med varandra, där diplomati och inte krig styr.
Under kvällen presenterades också Amnesty Sveriges pristagare – årets Noicemaker – ett pris som gick till Isra Barham, arkitektstudenten bakom Chalmers Social Justice – en studentgrupp som lyfter frågor om mänskliga rättigheter, särskilt kopplat till det pågående folkmordet i Gaza.
Bakgrunden är den infekterade striden på Chalmers i Göteborg om yttrandefrihet och universitetets samarbeten med Israel. Isra Barham polisanmäldes efter en fredlig demonstration. Trots att anmälan lades ner, har Migrationsverket använt den som grund för att neka henne svenskt medborgarskap.
Ett provocerande pris skulle en del kanske säga. Men som pristagaren själv uttryckte det så här:
– Det är inte vi som stör. Det är världen som är störd.
Tidigare under samma dag utsågs en annan pristagare när Tilde Addenbrooke fick ta emot regeringens Ukraina-pris för sitt starka engagemang. Tilde Addenbrooke är utan tvekan också en person som stör. Och som påminner oss om hur världen ser ut, fast vi många gånger hellre vill blunda.
Gaza och Ukraina – Gaza eller Ukraina? Många vill ställa Gaza och Ukraina mot varandra, som om de vill sudda ut det faktum att själva grunden för de mänskliga rättigheterna är just att de är universella, att de gäller människor från både Ukraina och Gaza, från både Sudan och Colombia.
Överallt. Då som nu.
Stella Explorer (själv född 1991) knyter samman det hela väl när hon sjunger Ebba Gröns Die Mauer (om Berlinmuren, från 1982), vars rader lika gärna skulle ha kunnat handla on dagens Gaza:
Halt!
Här får ingen passera
Här kommer ingen förbi
Kommer aldrig över nån mera
Så gå är du snäll, om ditt liv är kärt
Ändå, efter drygt två timmars intensiv närvaro går vi trots tillståndet i världen, leende ut i den regnblöta Stockholmskvällen, med Lars Winnerbäcks ord i öronen:
Och du kan vara min vän, min värsta fiendе, min syster eller bror
Jag är myckеt närmre än du tror
Transformera, transformera
Det finns något bortom skuggan där du bor
En annan vind, en annan gata
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka
David Isaksson
Vid Amnestygalan medverkade
Lars Winnerbäck
Ellen Krauss
The Tallest Man On Earth
Miriam Bryant + Daniela Rathana
Alba August
Omar Rudberg
Beharie
Stella Explorer
Diane Emerita
Simon Superti
Isak Benjamin
Jan Eliasson
Ahmed Berhan
Ika Johannesson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
