DEBATT. Om vi ska lyckas med arbetet att minska risken för katastrofer så måste vi lyssna på lokalsamhället i de länder där vi verkar. Tyvärr visar dock regeringen ett svalt intresse för frågan, skriver representanter för det Svenska Resiliensnätverket.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Under första veckan i juni samlades tusentals delegater från hela världen i Genève för den åttonde upplagan av FN:s globala plattform för katastrofriskreducering (GP2025). Temat för årets konferens – “Every Day Counts: Act for Resilience Today” – underströk den akuta nödvändigheten att accelerera arbetet med att uppnå målen i Sendai-ramverket (Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015–2030). För oss i civilsamhället var detta en viktig möjlighet att lyfta lokala perspektiv till den globala scenen.
Lokalisering i praktiken – från lokalsamhällen till FN
Medlemmar från Svenska resiliensnätverket (SRN) har sedan 2017 deltagit i alla globala plattformar och i år samordnade vi en gemensam delegation med representanter från våra partnerorganisationer i Pakistan, Burkina Faso, Kenya, Uganda och Nepal. Syftet var tydligt: att ge plats åt lokala röster och erfarenheter i det globala samtalet om resiliens och katastrofriskreducering (Disaster Risk Reduction, DRR). Lokalisering handlar inte bara om att arbeta för lokala samhällen, utan med dem – på deras villkor.
Det är just de lokala aktörerna – civilsamhällesorganisationer, religiösa aktörer, småföretagare och lokala myndigheter – som bäst förstår de risker de står inför och vilka lösningar som fungerar. Därför måste de också ha makt, resurser och kapacitet att fatta beslut om sin egen framtid.
Trosbaserade aktörer – en ofta förbisedd resurs
Under konferensen fick vi se ett ökat intresse av trosbaserade aktörers roll i DRR. Inför konferensen tog delar av SRN fram ett gemensamt uttalande från trosbaserade organisationer (Faith Based organisations, FBOs), som undertecknades av ett stort antal aktörer globalt. Detta lyftes även upp en det gemensamma uttalande inom det globala nätverket av civilsamhällesorganisationer, GNDR, som arbetar med katastrofriskreducering. Under konferensen delades uttalandet med FN-organet UNDRR, svenska myndigheter och andra civilsamhällesaktörer.
Vägen framåt – från ord till handling
GP2025 visade tydligt att det finns en global vilja att stärka resiliens och minska katastrofrisker – men också att det krävs konkreta åtgärder. För vår del innebär det att:
- Lyssna på lokalsamhällen – Lokala aktörer måste ges makt, resurser och inflytande. Deras kunskap är avgörande för effektiv riskreducering.
- Tillämpa ett helhetsperspektiv – Alla delar av samhället, inklusive trosbaserade aktörer och finanssektorn, måste inkluderas.
- Stärk DRR i konfliktdrabbade områden – Riskreducering måste integreras även i sköra och konfliktdrabbade stater.
- Finansiera lokala varningssystem och tidiga insatser – Lokalsamhällen behöver tillgång till snabb och flexibel finansiering vid hotande katastrofer.
Svenskt civilsamhälle – starkt men saknar politiskt gehör
Det svenska civilsamhället var väl representerat i Genève genom det svenska Resiliensnätverket, där bland andra Islamic Relief, Röda Korset, LM International och SMC ingår. Trots god dialog med Sida och MSB inför och under konferensen, har Sveriges regering visat ett svalt intresse för Sendai-ramverket. Detta är oroande, särskilt i en tid då klimatrelaterade katastrofer ökar i både omfattning och frekvens.
Vi vet att varje dag räknas. Därför måste vi agera – tillsammans, och nu.
Björn Hummerdal
Avdelningschef för strategi och påverkan samt ordförande i svenska resiliensnätverket, Läkarmissionen
Lennart Norvall
Senior programhandläggare, fokalperson för DRR och resiliens, Svenska Missionsrådet.
Akram Abdulrahman
Rådgivare för Miljö, Klimat & Resilens, Islamic Relief Sverige.
Petter Jakobsson
Senior rådgivare för religion och utveckling, Svenska Missionsrådet.
|
Uppläsning av artikel
|
