Serbien står inför en allvarlig demografisk kris. Nu försöker de styrande få fler kvinnor att skaffa barn – samtidigt som den politk man bedriver gör att unga lämnar landet.
Serbien har sedan 1990-talet upplevt en av Europas största demografiska nedgångar. Med en befolkning som minskat med nästan en miljon personer sedan Jugoslaviens sönderfall och med fortsatt låg nativitet, befinner sig landet i en större kris. Bakom siffrorna finns både krigets arv, ekonomiska problem och politisk korruption men också auktoritära försök från statens sida att styra barnafödandet genom morot och piska.
Efter krigen på 1990-talet och dom NATO-ledda bombningarna har hundratusentals serber lämnat landet. Många migrerar både på grund av ekonomiska problem och en auktoritär politisk samhällskultur. Serbien har de senaste decennierna halkat efter i demokratiska reformer och unga liksom högutbildade personer väljer i ökande grad att flytta till EU och andra länder där dom upplever att deras livschanser är bättre. Enligt en rapport från OSW har över 20 procent av medborgarna i Västra Balkanländerna emigrerat, med särskilt höga siffror i Bosnien och Hercegovina (49 procent) och Albanien (44 procent) .
Kampanjer för fler barn
Idag är Serbien ett av de länder i Europa där födelsetalen är som lägst. I ett försök att vända utvecklingen har president Aleksandar Vučićs regering sjösatt omfattande natalistiska kampanjer med alltifrån månatliga bidrag för tredje barnet till offentliga uppmaningar om att ”älska barn mer än husdjur”. Denna politik speglar liknande initiativ i Ungern och Ryssland, där ledare som Viktor Orbán och Vladimir Putin ser befolkningstillväxten som en fråga om nationens existens.
Parallellt med utvandringen har Serbien länge haft ett av Europas lägsta födelsetal med cirka 1,5 barn per kvinna. År 2024 registrerades endast runt 60 000 födslar, den lägsta siffran sedan statistik började sedan Balkankrigen och 1990-talskrisen. covid-19-pandemin förvärrade situationen ytterligare då den dels orsakade pandemin tusentals dödsfall och överdödlighet i landet, dels slog den mot ekonomin och framtidsoptimismen.
Under 2020–21 dog över 38 000 serber i covid-relaterade sjukdomar och många familjer valde att skjuta upp barnafödande i det osäkra läget. Pandemin förstärkte också “brain drain” trenden när den lokala arbetsmarknaden kollapsade under lockdowns och vården ansträngdes, såg ännu fler unga ingen annan utväg än att söka jobb utomlands. Kombinationen av färre födda och fler emigrerade blev som ett demografiskt dubbelslag.
Allt fler gamlingar
Statistiken tecknar en bekymmersam bild eftersom Serbien har nu en snabbt åldrande befolkning där cirka 20 procent är över 65 år och färre unga är kvar för att kunna försörja dem. Problemet är inte unikt för Serbien, eftersom liknande trender syns i grannländer som Bulgarien, Bosnien och Albanien. Befolkningsfrågan har därför seglat upp som ett av de mest akuta politiska ämnena i landet.
Under Vučićs ledning har Serbien infört flera beslut med syfte att stimulera barnafödandet. Till exempel, familjer som skaffar fler barn får betydande bidrag och en ny lag från 2018 gav mammor 30 000 dinarer i månaden (ca 2 800 kr) under tio år för varje tredje och fjärde barn. År 2022 inrättades ett särskilt ”Familje- och demografiministerium” som en ny myndighet och 2024 höjdes bidragen ytterligare där engångssumma för första barnet som är motsvarande på 45 000 kr och för ett fjärde barn erbjuds totalt runt 300 000 kr utbetalat över tio år.
Det är en kraftig ökning från några år tidigare och Vučić annonserade stolt det nya paketet och noterade vid ett tillfälle att det skulle kosta staten omkring 120 miljoner euro extra per år.
Vučić själv har inte tvekat att ta till moralpredikan och har bland annat i ett uppmärksammat uttalande 2023 sagt att “Jag älskar hundar och katter, men snälla, älska inte era husdjur mer än barn”. Han menade på allvar att om folk prioriterar sällskapsdjur istället för att bilda familj så “har vi ingen framtid” där uttalandet kom efter statistik som visat att Belgrads rikaste innerstadsområden där många unga akademiker bor i lägenhet har landets lägsta födelsetal.
Högerextrema kampanjer
Vučić har även deltagit i flera internationella demografikonferenser organiserad av högerpopulistiska nätverk och politiker som Viktor Orbán, där lågt barnafödande beskrivs som ett hot mot nationens framtid. Orban har med sin årliga Budapest Demography Summit besökt av högerextrema politiker och nätverk gjort demografi till en fråga om nationell överlevnad och kulturell identitet. På ett sådant möte 2019 deltog bland andra Tjeckiens dåvarande premiärminister Andrej Babiš och Vučić, vilka båda sade att ökade födelsetal är “prioritet för nationens långsiktiga utveckling”.
Orbans regering har infört generösa bidrag till familjer från månadsbidrag för varje barn till skattebefrielse på livstid för mödrar med fyra eller fler barn och samtidigt har infört strängare abortlagar och kampanjat för “traditionella könsroller”. Med knappt 10 miljoner invånare och lågt barnafödande har Orbán “varnat” att ungrarna riskerar att “helt enkelt försvinna” om inget görs. Istället för att underlätta för invandring från utlandet avfärdar Orbán detta och hänvisar till bland annat den högerextrema “folkutbyteteorin” – vanföreställningen att européer håller på att ersättas av icke-européer som muslimer.
Samtidigt har de flesta natalistiska kampanjer som i Ryssland och Ungern i praktiken haft liten eller ingen effekt på födelsetalen trots att stora belopp spenderats. När regeringar som Serbiens eller Ungerns driver pronatalism med nationalistiska förtecken, sker det ofta parallellt med att de konsoliderar auktoritär makt och ignorerar medborgarnas krav på demokratiska värderingar och bättre institutioner. Befolkningspolitiken kan då användas som ett avledande narrativ. Istället för att de styrande ta ansvar för korruption, arbetslöshet eller ungas emigration skyller sådana politiker på “själviska” individer som inte föder tillräckligt många barn.
På det sättet är den nationalistiska och kollektivistiska natalismen är också djupt paradoxal, absurd och ironisk. Samtidigt som regeringen uppmanar kvinnor att föda fler barn så bedriver regeringen en politik som får människor att lämna landet. Statliga kampanjer skuldbelägger kvinnor för lågt barnafödande, samtidigt som unga par avstår från att bilda familj i ett samhälle präglat av korruption, bostadsbrist och bristande framtidstro.
Serbiens strategi bygger på föreställningen att befolkningskrisen kan lösas genom ekonomiska incitament och moralisk påtryckning. Eftersom forskningen visar att jämställdhet, fungerande välfärd och starka demokratiska institutioner har långt större effekt på barnafödandet än pengar, populism och patriarkala värderingar. I stället för att adressera orsakerna bakom den pågående befolkningsflykten, försöker regeringen upprätthålla en berättelse där “traditionella familjevärderingar” ska lösa problemen. I slutänden handlar Serbiens demografiska öde om förtroendet mellan medborgare och staten eftersom utan demokrati, fungerande institutioner och mänskliga rättigheter kommer nästan inga ekonomiska babybidrag i världen kunna vända trenden varken i Serbien, Ungern eller Ryssland.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
