Förändrat bistånd börjar med rättvisa – inte med välgörenhet!

DEBATT. En omläggning av biståndet efter USAID måste handla om rättvisa. Och för detta måste vi ta itu med två centrala frågor: skulder och skatter. Det skriver Arthur Larok, Generalsekreterare för ActionAid International.

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.

Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.

Jag har arbetat med utvecklingssamarbete och social rättvisa i årtionden, och jag har sett hur bistånd kan vara ett kraftfullt verktyg för att omfördela resurser på sätt som bekämpar fattigdom och orättvisor. 

Men en oroande trend förvärras nu: Rika länder ger i allt högre grad bistånd som gynnar deras egna handels- och säkerhetsintressen. 

De plötsliga och livshotande nedskärningarna i USA:s stöd är bara det senaste exemplet – liksom dramatiska neddragningar av biståndsbudgetarna i Storbritannien och troligen även inom EU. 

Många länder använder dessutom biståndsmedel för att täcka kostnader för mottagandet av migranter och flyktingar i sina egna länder – något som går tvärt emot biståndets huvudsakliga syfte. 

Det finns ett tydligt utrymme för bistånd, men bara när det används enligt principerna för effektivt bistånd – där lokalt ägarskap, nationella institutioner och system, samt ömsesidig ansvarstagande, står i centrum. Tyvärr är detta alltmer sällsynt, då givarländernas egna intressen allt oftare styr dagordningen. 

Vi behöver en nytändning i hur vi ser på bistånd. Dagens biståndssystem gör inte tillräckligt för att rätta till historiska orättvisor, eller för att avveckla fattigdom och ojämlikhet. 

Det är dags att det globala syd återtar kontrollen. Biståndet måste handla om rättvisa – inte välgörenhet. Men detta är omöjligt utan att ta itu med de två grundläggande frågorna: skulder och skattesystem – som håller länder fast i en ständig kris.

Därför är skuld och skatter avgörande

Nedgången i bistånd sker samtidigt som en växande skuldkris breder ut sig: 54 länder befinner sig i akut skuldkris och tvingas skära ner på offentliga utgifter för att betala räntor. 

Inför denna dubbla katastrof måste länder i det globala syd hitta hållbara, egna lösningar för att finansiera sin utveckling. Att mobilisera nationella resurser genom ambitiösa, progressiva, jämställdhetsinriktade och klimatsmarta skattereformer är avgörande. Lika viktigt är att stå emot trycket från globala institutioner som Internationella valutafonden (IMF) om att minska de offentliga utgifterna. 

Det är hög tid att omprioritera investeringar i offentlig service och att öka det nationella ansvaret för alla offentliga utgifter. 

Och kanske viktigast av allt: Länder i det globala syd måste kräva skuldavskrivning. Tre fjärdedelar av alla låginkomstländer spenderar idag mer på att betala av skulder än på sjukvård. Dessa länder måste gå samman och höja sina röster för modiga internationella reformer – som att skapa en konvention inom FN om skuldhantering som kan ersätta det koloniala finanssystem som befäster skuldcykler och beroende. IMF skapades för 80 år sedan – innan något afrikanskt land var självständigt – och är inte längre lämpat att lösa dagens globala skuldkriser. 

I Afrika är det särskilt lägligt att agera – detta år har Afrikanska unionen utsett till ”Året för återgäldande ” (Reparations). Ett centralt krav bör vara att länder i det globala syd driver frågan om att rika länder, som historiskt och fortfarande står för en stor del av klimatförstöringen, måste leverera klimatfinansiering i den omfattning som krävs – genom bidrag, inte lån. 

Vad människor i det globala nord kan göra 

Biståndsbudgetar måste försvaras, men det är också viktigt att kräva att bistånd används effektivt. Därför stödjer vi också uppropet för en ny FN-konvention om internationellt utvecklingssamarbete – för att demokratisera utvecklingsbegreppet och flytta fokus från välgörenhet till rättvisa. 

Människor och regeringar bör också stödja en omfattande reform av den globala finansarkitekturen – särskilt genom en ny skuldkonvention. Om låginkomstländer nu riskerar att förlora bistånd, måste de åtminstone slippa lägga stora delar av sina nationella intäkter på att betala tillbaka gamla, ofta orättfärdiga skulder från ett föråldrat och orättvist system. 

Medborgare i det globala nord kan också sätta press på sina regeringar att stödja ett snabbt framtagande av en ny skattekonvention – något många EU-länder idag blockerar. Biståndsberoende länder måste kunna ersätta det bistånd som försvinner genom att bredda sin egen skattebas – men det är svårt så länge de globala reglerna är orättvisa. 

Bistånd kan spela en viktig roll i att omfördela resurser globalt – oavsett om det formuleras som återgäldande (reparations) eller bygger på verklig solidaritet, där människor och regeringar i rika länder tar ansvar och ger stöd utan villkor. 

Många medborgare i välbärgade länder har en genuin vilja att hjälpa människor som lever i fattigdom eller utsätts för orättvisor i andra delar av världen. De förstår hur våra liv hänger ihop – på en liten, gemensam planet – och vill bidra till att bygga ett rättvisare system som sätter människor före vinst. 

Men det allra viktigaste arbetet är att bana väg för att länder i det globala syd själva kan agera – för skuldavskrivning, rättvisa skattesystem och ett slut på åtstramningspolitiken. 

Nu är tiden inne. Det är dags att människor över hela världen kliver fram och kräver den systemförändring som är så akut nödvändig. 

Arthur Larok 
Generalsekreterare för ActionAid International

Läs också