Jag vägrar låta okunnighet definiera mig

KRÖNIKA. Född döv i ett samhälle som ser funktionshinder som en förbannelse är jag ett bevis på att tystnad inte är svaghet, utan styrka. Därför kämpar jag varje dag för ett Pakistan där varje röst är viktig, skriver den pakistanske aktivisten Kashaf Alvi. 

Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.

Jag föddes döv i ett samhälle där funktionsnedsättning ofta likställs med gudomlig bestraffning eller otur, och min existens har varit ett motstånd mot djupt rotade stigman. På den pakistanska landsbygden och till och med i många små städer ses människor som jag som olycksbådande tecken – levande påminnelser om en förmodad förbannelse från Allah. Men jag vägrar att låta okunnighet definiera mig, eller de miljontals funktionshindrade som uthärdar denna orättvisa uppfattning.

Jag är uppvuxen i den dynamiska huvudstaden Islamabad och min resa har präglats av envishet, hopp och uppror. Min far, min ensamstående förälder och engagerade beskyddare, var min ledstjärna i en värld som ständigt försökte dämpa min. Likt Mufasa som står fast för Simba i Lejonkungen skyddade han mig från samhällets hårdaste slag och gav mig styrkan att resa mig varje gång världen tryckte ner mig. Hans kärlek och tro på min potential blev grunden för alla mina triumfer.

Pakistan är ett land av kontraster. Landskapet är hisnande, människorna karaktärsstarka och kulturen levande. Men under denna skönhet ligger tyngden av krig, terrorism, naturkatastrofer och ett system som plågas av korruption. För personer med funktionsnedsättning blir dessa utmaningar till dagliga strider.

Tillgänglighet – en avlägsen dröm

Trots att Pakistan har undertecknat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) är landets åtagande till stor del symboliskt. Policyer finns på papper men implementeras sällan. Tillgänglighet, inkludering och lika möjligheter är ideal som vi har blivit lovade, men i verkligheten förblir de avlägsna drömmar.

Livet för en funktionshindrad i Pakistan handlar om en daglig kamp.

1. Otillgänglig infrastruktur
Ett område är infrastrukturen: Offentliga utrymmen, transporter och till och med regeringsbyggnader är fortfarande otillgängliga. Även om ramper och hissar är obligatoriska enligt lag, skriker deras frånvaro försummelse.

2. En stängd dörr till utbildningen
Trots åtaganden i CRPD behandlas utbildning för funktionshindrade fortfarande som ett privilegium snarare än en rättighet. Skolorna saknar utbildad personal, teckenspråkstolkar och inkluderande läroplaner. Jag nekades tillträde till universitet i mitt eget land – inte för att jag saknade meriter, utan för att jag var döv.

3. Sjukvården försummar oss
Sjukhusen saknar tolkar och vårdpersonalen är inte utbildad för att kommunicera med funktionshindrade patienter. Nödsituationer förstärker vår osynlighet – vi blir ofta förbisedda under kriser och får klara oss själva.

4. Diskriminering i arbetslivet
Jobb är en avlägsen dröm för många av oss. Arbetsgivarna antingen fruktar eller ignorerar vår potential och arbetsplatserna tillgodoser sällan våra behov. Denna systematiska utestängning håller oss fångade i cykler av fattigdom och beroende.

5. Ett samhälle som missförstår
I Pakistan är funktionsnedsättning ett stigma och inkludering är ofta bara ett modeord. Sociala sammankomster, offentliga evenemang och till och med familjedynamik tar sällan hänsyn till våra behov. Vårt värde mäts i medlidande, inte i potential.

6. Korruption och felaktig krishantering
När katastrofer inträffar är de funktionshindrade ofta de första som glöms bort. Hjälparbetet tar inte hänsyn till oss och korruptionen gör att resurser som är avsedda att skydda våra liv slösas bort.

I ett land där polio fortfarande drabbar många och där undernäringen är en av de högsta i världen är Pakistan ett land med hjärtskärande kontraster. Det är en paradox av ytterligheter –en plats där lyxiga, eleganta SUV:ar kör förbi barfota gatubarn och stora palatsliknande hem kastar långa skuggor över familjer som söker efter nästa måltid. Här existerar rikedomen hos ett fåtal lyckligt lottade tillsammans med det tysta lidandet hos otaliga andra, vilket skapar en hjärtskärande kontrast mellan privilegier och förtvivlan.

Även om otaliga frivillorganisationer säger sig kämpa för inkludering av funktionshindrade är det märkligt hur deras ”ansträngningar” verkar ligga mer i linje med deras egna agendor än med de funktionshindrades behov. För många verkar det verkliga målet vara att jaga finansiering, skylta med sina ”ädla” avsikter för att bli berömda eller helt enkelt skapa en bild av osjälvisk dygd. Förändra liv? Tja, det verkar vara ett valfritt sidouppdrag – ett uppdrag som, såvitt jag vet, ingen faktiskt har slutfört.

Idag är jag Pakistans första döva publicerade författare. Min bok ”The Language of Paradise” är en bästsäljare och jag är en av Global Shaper  vid World Economic Forum.

Systemet som svek oss

Men min historia är inte bara en personlig triumf – det är ett uppror mot ett system som har svikit miljontals funktionshindrade pakistanier {Scenariot är dock inte mycket annorlunda i andra utvecklingsländer}. För världen är jag en symbol för möjligheter, men för mitt land är jag en påminnelse om dess försummade ansvar.

Som motivationstalare och förespråkare kämpar jag för en värld där tystnad inte längre misstas för underkastelse och där funktionshinder inte ses som en förbannelse, utan som en kraftfull del av den mänskliga mångfalden.

Och nu är det dags för världen att lyssna – och agera! Tiden för löften och tomma ord är över. Det är dags för beslutsfattare att gå från ord till handling, för utbildningsinstitutioner att öppna sina dörrar, för arbetsplatser att omfamna mångfald och för samhället att krossa de myter som håller oss i skuggorna. Det är dags för Pakistan att hålla de löften om inkludering, tillgänglighet och jämlikhet som landet har gett världen – och oss.

Jag är inte ett undantag, jag är en möjlighet. Min resa är ett bevis på att när man tar vara på potentialen, även trots ofattbara hinder, kan resultaten bli extraordinära. Därför står jag här –inte bara för min egen skull, utan för alla barn i världen vars drömmar inte uppfylls på grund av deras funktionsnedsättningar. Tillsammans måste vi bryta tystnaden och kräva en framtid där alla hör hemma.

Kashaf Alvi
Aktivist, författare och inspiratör från Pakistan. Läs mer här.

Läs också