DEBATT. En gradvis utökning av permanenta medlemmar är en realistisk och genomförbar reform jämfört med mer abstrakta förslag, skriver Ahmed Mulai i en slutreplik till Petter Ölmunger.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Jag vill bemöta de påståenden som framförs i repliken ”Driv istället på för ett mer demokratiskt FN”, skriven av Petter Ölmunger. Texten tar upp viktiga frågor, men jag ser samtidigt flera brister och motsägelser i de argument han presenterar som alternativ till mitt förslag. Ett tydligt exempel är hans beskrivning av mitt förslag om Sveriges permanenta medlemskap i säkerhetsrådet som enbart ” Att spilla tid ”, ett förslag som inte bara ligger i Sveriges intresse, utan också stöder en direkt demokratisk reform av FN.
Samtidigt förespråkar han andra lösningar som kanske inte är mer realistiska eller effektiva, och som eventuellt aldrig förverkligas eller kräver ännu längre tid att uppnå med osäkra resultat.
Trots sitt avvisande av Sveriges permanenta medlemskap i säkerhetsrådet uppmanar han samtidigt Sverige att stödja hans indirekta förslag och fortsätta ett långsiktigt arbete för ett mer demokratiskt och effektivt FN. Detta utan att erbjuda någon tydlig förklaring eller djupgående analys av hur detta ”genomtänkta och långsiktiga arbete”, som han inte ser som ”Att spilla tid”, faktiskt skulle genomföras, trots att det enligt honom själv kräver en lång tidsram.
FN-stadgan, som har ändrats fem gånger tidigare, är inte immun mot reform och inte en heller helig text som inte kan granskas eller ändras. En gradvis utökning av permanenta medlemmar framstår därför som en realistisk och genomförbar reform jämfört med mer abstrakta förslag som en parlamentarisk församling, globala medborgarinitiativeller en särskild FN-rapportör. Dessa senare förslag saknar ofta konkret strategi, bindande mekanismer och nödvändig internationell uppbackning.
Alla tre av författarens förslag kräver förändringar i FN:s struktur eller arbetsmetoder, och några av dem kan även kräva ändringar och justeringar i FN-stadgan. Detta innebär att de kan möta samma svårigheter som de som gäller för reform av säkerhetsrådet. Om reformer av detta slag är svåra att genomföra på grund av vetorätt eller motstånd från stormakterna, hur kan då dessa tre förslag anses vara genomförbara?
Jag står därför fast vid mitt förslag om att Sverige bör ansöka om permanent medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Ett sådant medlemskap skulle ge Sverige en stark röst för att driva på reformer, främja demokrati och direkt påverka FN:s arbete.
Ahmed Mulai
Socialdemokrat, författare och statsvetare.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
