Fransk militär tvingas lämna Tchad och Senegal

Tchad bryter försvarsavtalet med Frankrike, samtidigt som Senegal meddelat att den franska armén måste lämna landet. Därmed finns franska militära baser enbart kvar i Elfenbenskusten och Gabon.

Den 28 november 2024 kommer säkert att gå till historien som ett datum då relationerna mellan Frankrike och dess före detta kolonier i Afrika fick ett sista slag genom den förödmjukande reträtten av den “koloniala” armén, som stannat kvar efter ländernas självständighet. Samtidigt som beslutet innebär slutet på den franska dominansen över sina afrikanska allierade, kan det också ge möjlighet för den gamla kolonialmakten att rannsaka sig själv och inleda relationer som bygger på mera sunda grunder.

Det var en sannolikt en tillfällighet att samma dag som Tchads regering meddelade att man säger upp försvarssamarbetet med Frankrike sa Senegals president Bissirou Diomaye Faye i en intervju med tidningen Le Monde att det snart inte kommer att finnas några franska soldater i landet, då dess närvaro inte överensstämmer med den “nationella suveräniteten”.

Slump eller inte, så står det i båda länderna klart att det blivit alltmer nödvändigt att bryta den militära närvaron av den före detta kolonialmakten, inte minst på grund av växande krav från en stor del av den allmänna opinionen, präglad av “suveränism-panafrikanism” och starka anti-franska känslor efter att den franska armén tvingats lämna Mali, Burkina Faso och Niger mellan 2022 och 2023.

Ändå kom beslutet att bryta försvarsavtalet mellan N’Djamena och Paris som en stor överraskning ­ inom de innersta maktcirklarna i de båda huvudstäderna – ett beslut som kom bara timmar efter att den franska utrikesministern Jean-Noêl Barrot avlagt ett besök i Tchad. Tchads försvarsminister ska inte ha känt till president Mahamat Idriss Debys beslut. Vald i maj 2024, för en tre år lång övergångsperiod efter sin far presidents död i strid mot rebeller 2021, betraktades Idriss Deby och Tchad som Frankrikes sista starka allierade i Sahelregionen med över 1 000 franska soldater stationerade, bland annat på en stor flygbas i öknen. 

Kontaktad av Le Monde sade Tchads utrikesminister Koulamallah att beslutet var väl genomtänkt och kom på 66:e årsdagen av proklamerandet av republiken Tchad. Beslutet betonar landets “suveränitet och avsikt att omdefiniera sitt strategiska partnerskap”, vilket kan tolkas som ett närmande till Ryssland. Chad har också undertecknat avtal med Turkiet, Ungern och Förenade Arabmiraten. 

Samtidigt är beslutet inte en ”ifrågasättande” av de historiska och vänskapliga relationerna med Frankrike, menar en del. Tchad var det första afrikanska landet att ansluta sig till det ockuperade Frankrike 1940. Franska armén har under många år haft speciella militära operationer i landet, som Epervier 1986 till 2014 ,och Frankrike har stött militärkupper som när Hissene Habre tog makten 1982 och störtades av Idriss Deby 1990. Så sent som 2019 bombades kolonner med rebellfordon på väg mot N’Djamena av franska styrkor. Frankrikers president Emmanuel Macron var också den ende västerländske statschefen som närvarade vid begravningen av Idriss Deby 2021, vilket tolkats som fortsatt stöd till familjedynastin. 

Hedrade offer för massaker

Senegals president Diomaye Fayes uttalande om det franska militära samarbetet kom inför 80-årsminnet av massakern i militärlägret Thiaroye utanför Dakar den 1 december 1944, då sannolikt flera hundra afrikanska soldater som deltagit i franska armén dödades för att de krävde att få ut sin utlovade ersättning. 

Emmanuel Macron har nu erkänt händelsen och hedrat offren. 

Den franska armén har haft permanenta militärbaser i Senegal under mera än två sekel, alltsedan Frankrike återtog Saint-Louis från britterna 1814. Macron har sedan två är tillbaka försökt omdefiniera den franska arméns roll i Sahel-länderna till att minska antalet soldater och betona utbildning av ländernas egna försvarsmakter. 

Ett speciellt sändebud från Frankrike, Jean Michel Bockel, har i början av december 2024 presenterat sin rapport där Tchad fortsatt skulle vara en viktig bas. Nu verkar dessa förslag bli överspelade av verkligheten. Därmed återstår endast franska militärbaser i Elfenbenskusten och Gabon. 

Därmed återstår det att se om de politiska ledarna Elfenbenskustern och Gabon också påverkas av den senaste utvecklingen. Kommer även dessa länder att sätta stopp för Frankrikes militära närvaro?

Hans Eriksson
Ekonom och statsvetare, Västafrikakännare

Läs också