DEBATT. I ett debattinlägg (18/11-24) skriver Ahmed Mulai att Sverige bör söka permanent medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Bättre vore om Sverige verkade för reformer som gjorde FN mer demokratiskt och effektivt, skriver Petter Ölmunger, Ordförande för Demokrati utan gränser i en replik.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
FN:s säkerhetsråd består av fem permanenta medlemmar, de så kallade vetomakterna: Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA. Därutöver finns tio icke-permanenta medlemmar som utses av generalförsamlingen för tvåårsperioder. Sverige har varit icke-pemanent medlem åren 1957-58, 1975-76, 1997-98 och 2017-18.
FN:s säkerhetsråd behöver reformeras. Det är svårt att föreställa sig ett mer odemokratiskt arrangemang. Fem stater kan genom sin vetomakt blockera alla beslut som de inte gillar. Inte nog med att de har vetomakten, de är dessutom permanenta, vilket betyder att de inte kan röstas bort. Till skillnad från en diktator, som förr eller senare dör, gäller detta i princip för evigt. Det är odemokratiskt och ineffektivt, och det bör vara uppenbart för alla att det behöver förändras. Men när man tittar närmare på vad som skulle krävas framstår det som nästan omöjligt att få till.
Reformer av säkerhetsrådet har försökts med mer och mindre genomtänkta och kreativa förslag i nästan 80 år utan framgång. Enda reformen av någon betydelse var när antalet icke-permanenta medlemmar utvidgades från sex till tio 1965, vilket knappast gjort rådet mer effektivt och endast marginellt mer representativt. Att försöken inte lyckats bättre beror på att en reform av FN:s säkerhetsråd kräver en ändring av FN-stadgan. En ändring av FN-stadgan kräver i sin tur stöd av alla vetomakterna i säkerhetsrådet. Det är svårt att se att de skulle gå med på det förrän det finns ett tillräckligt bra alternativ. Att ge större makt åt generalförsamlingen, som en del argumenterar för, är inte ett sådant alternativ eftersom det ger oproportionerligt stor makt åt de många små staterna. Vetomakterna kommer knappast gå med på det, och om de gick med på det så skulle FN:s betydelse sannolikt minska ytterligare eftersom de stora staterna då än mer skulle hävda sina intressen utanför FN. Förslagsvis spiller vi nu inte ytterligare tid på meningslösa reformer av FN:s säkerhetsråd.
FN behöver reformeras i åtminstone två steg. I ett första steg behövs sådana reformer som kan öka FN:s legitimitet, och som kan genomföras utan en ändring av FN-stadgan, det vill säga utan att vetomakterna kan blockera det. Reformer i detta första steg bör samtidigt bädda för de större reformer som krävs i ett nästa steg, såsom nödvändiga uppdateringar av FN-stadgan och en meningsfull reform av säkerhetsrådet. Ett sådant förslag i det första steget är att det inrättas en särskild FN-rapportör för demokrati som kan bevaka och stödja demokratiutveckling i medlemsstaterna. Ett annat förslag är att det skapas en mekanism för världsmedborgarinitiativ, liknande det som finns inom EU, så att människor mer direkt kan delta i och påverka FN:s beslutsprocesser. Ett tredje förslag är att det inrättas en rådgivande parlamentarisk församling som ett underorgan till generalförsamlingen för att göra FN mer representativt och legitimt.
Att föreslå att Sverige ska bli permanent medlem i FN:s säkerhetsråd är att spilla tid. Det skulle varken gynna FN eller Sveriges intressen om det hände. Det kommer inte heller att hända. Sverige skulle däremot kunna driva ett genomtänkt och långsiktigt arbete för ett mer demokratiskt och effektivt FN. Det skulle gynna både Sverige och världen i stort.
Petter Ölmunger
Ordförande, Demokrati utan gränser
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
