DEBATT. Regeringens ryckiga biståndspolitik och senfärdighet med att ta fram en ny strategi för civilsamhället tvingar oss på IM att lägga ner vår verksamhet i Nepal. De som drabbas är framför allt kvinnor som dagligen kämpar för sin försörjning, skriver Martin Nihlgård, generalsekreterare för IM (Individuell Människohjälp).
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
I Nepals avlägsna byar har kvinnor länge kämpat i frontlinjen mot klimatförändringarnas effekter. IM har stöttat kvinnogrupper som utvecklat hållbara jordbruksmetoder och fått livsviktig kunskap om hur de kan skydda sina familjer och sin försörjning mot översvämningar och torka. Insatserna har varit avgörande för kvinnornas – och deras familjers – överlevnad och för deras kamp mot de växande klimatutmaningarna. Men nu tvingas vi avsluta stödet till dessa kvinnor.
På grund av regeringens ryckiga biståndspolitik och deras senfärdighet med att ta fram en ny strategi för civilsamhället har vi på IM tvingats ta smärtsamma beslut. Bland annat att lägga ner vår verksamhet i Nepal. Detta innebär att de kvinnor – och flickor – som är allra mest utsatta för klimatkrisens effekter nu står utan vårt stöd. Utöver Nepal har vi också behövt dra oss ur flera andra viktiga samarbeten i exempelvis Zimbabwe, Jordanien och El Salvador. I det sistnämnda landet håller vi just nu på att avsluta samarbeten med lokala organisationer som arbetar mot könsbaserat våld och för reproduktiva rättigheter, vilket direkt kommer att försämra livsvillkoren för många kvinnor och flickor.
IM:s roll och regeringens förslag
IM är en av 17 svenska civilsamhällesorganisationer som har fått finansiering från Sida för att bedriva bistånd. Dessa medel har vi kunnat fördela till våra partnerorganisationer världen över, som i sin tur har genomfört lokal verksamhet för att främja mänskliga rättigheter, bekämpa fattigdom och stärka civilsamhället. Vårt arbete i Nepal har varit en del av denna strategi, där vi med stöd från Sida har kunnat bidra till konkreta förändringar för de mest utsatta.
Att biståndet har gått genom civilsamhällesorganisationer har garanterat en djup förståelse för lokala behov och utmaningar, samt inneburit ett högt engagemang och långsiktighet – mervärden som vi inte tror kan uppnås på annat sätt. En långsiktig finansiering och förutsägbarhet har också varit en förutsättning för ett effektivt och hållbart bistånd. Men nu står vi inför en ny verklighet,
Den 15 mars i år fick vi besked om att alla avtal med Sida sades upp med omedelbar verkan som ett led i regeringens nya strategi. Nu har regeringen presenterat flera olika förslag på hur biståndet ska utformas framöver. Ett av förslagen innebär ett förstatligande av biståndet och att fokus ska styras mot andra typer av samarbeten, exempelvis inom ramen för ökat handelsutbyte med utvecklingsländer.
Det finns fler scenarier, men inga fattade beslut vilket gör ovissheten om var detta kommer ta vägen total. Regeringen har inte lyckats presentera en strategi till grund för Sidas hantering av ansökningar. Den osäkerhet som detta medför har gjort att vi tvingats förbereda oss genom att dra ner på vår verksamhet.
Johan Forssell, bistånds- och utrikeshandelsminister, har betonat sambandet mellan bistånd och handel, men vi anser att de mest utsatta grupperna – som kvinnorna i Nepals byar – behöver mer än bara ekonomiska samarbeten som gynnar Sverige. De behöver stöd som är anpassat till deras verkliga behov, inte enbart lösningar som gagnar svensk handel och tillväxt.
Vi vill ha en svensk biståndspolitik att vara stolta över
Vi på IM, tillsammans med många andra organisationer, är djupt oroade över regeringens senfärdighet med att leverera ramar för biståndet framåt, liksom över den totala bristen på dialog.
Sverige har länge varit en ledande aktör i det globala biståndsarbetet, och vårt land har genom åren byggt upp ett starkt förtroende som en pålitlig partner för internationella organisationer och lokala aktörer i utvecklingsländer. Men nu hotas detta förtroende. Vi vill se en biståndspolitik som sätter människors behov i centrum och som långsiktigt bidrar till en mer rättvis och hållbar värld. Inte en politik som främst utgår från hur svensk handel och tillväxt gynnas.
Trots att vi är inne i september och 2025 närmar sig snabbt, har vi ännu inte fått besked om hur biståndet till civilsamhällets organisationer kommer att utformas framöver. Vi vill att regeringen snarast levererar en strategi för civilsamhällets bistånd så att Sida kan gå vidare med sin ansökningsprocess.
Regeringens reformarbete lider av brist på framförhållning och dialog. Detta måste förbättras om man menar allvar med att civilsamhället är viktigt.
Vi förstår att regeringen har ett mandat att reformera biståndspolitiken och att man vill förbättra effektiviteten och transparensen. Men sättet på vilket denna reform nu genomförs, utan tillräcklig dialog och med en oroväckande brådska, riskerar att få förödande konsekvenser för människor i några av världens mest utsatta regioner.
Sverige har ett ansvar, inte bara mot sina skattebetalare, utan också mot de miljontals människor som nås av vårt bistånd. Vi uppmanar regeringen att stå fast vid de principer om långsiktighet, öppenhet och dialog som en gång definierade svensk biståndspolitik. Låt oss inte kasta bort decennier av förtroende och arbete i jakten på snabba reformer.
Martin Nihlgård
Generalsekreterare IM (Individuell Människohjälp)
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
