ANALYS. I en osedvanligt ogenomtänkt och dåligt tajmad tweet skapade biståndsminister Johan Forssell nyligen en diplomatisk kris med utvisning av Sveriges ambassadör i Mali som följd. Den här typen av Twitter-diplomati skadar i slutändan Sverige och Sverigebilden, skriver Sten Hagberg, föreståndare för Forum for Afrikastudier vid Uppsala universitet.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
I stället för att bortförklara Forssells klavertramp med att ”han sa ju som det är”, eller att ”den maliska juntan överreagerar”, finns det skäl att fundera på vad den här diplomatiska krisen säger om Sveriges förändrade roll i världen. Jag menar att vi måste försöka sätta oss in i hur den maliska regeringen och malier i allmänhet uppfattade Forssells Tweet då den här typen Twitter-diplomati skadar i slutändan Sverige och Sverigebilden. För att förstå problemet behöver vi först se vad som egentligen hände och det sammanhang i vilket biståndsministerns Tweet landade.
I slutet av juli 2024 attackerades den maliska armén och dess ryska samarbetspartners (före detta Wagnergruppen) i Tinzaouaten, en landsbygdskommun i norra Mali. Förlusterna var enorma. I olika medier beskrev det som ”en komplicerad attack” av rörelsen CSP-PSD, en koalition av tuaregrebeller. Samma dag genomförde Jamaat Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM) – den al-Qaida anknutna terrorgruppen som leds av den ökände terrorledaren Iyad Ag Ghaly – en vad som beskrevs som ”en koordinerad attack” mot en konvoj av maliska och ryska soldater.
Olika siffror cirkulerade om hur många som dödades: CSP-PSD angav att man dödat 84 ryska Wagnersoldater och 47 maliska soldater; JNIM hävdade att 50 ryska och 10 maliska soldater dödats; Wagnergruppen bekräftade förluster utan att ange någon exakt siffra; och den maliska försvarsstaben bekräftade att en koalition av terrorister lyckats omringa maliska soldater, vilket lett till ett stort antal döda och stora materiella förluster.
Koordinerad attack med al-Quaida
Om det visar sig vara en koordinerad attack av al-Qaidarörelsen JNIM och rebellrörelsen CDP-PSD väcker det frågor. Är det så att den röda linjen mellan sekulära tuaregrebeller och jihadist-grupper egentligen bara är en chimär? Ser vi i själva verket ett nytt samarbete växa fram mellan olika grupper efter att fredsavtalet kollapsat?
JNIM har varit en huvudaktör i det senaste decenniets terrorism och representerar en av de absolut farligaste terroristgrupperna i Sahel. Attacken var ett hårt slag för den maliska regimen och förstås även för malier i gemen.
Några dagar efter attacken publicerades en bild på rebellerna med en ukrainsk flagga. BBC verifierade dock bilden och konstaterade att den var ett montage. Men några dagar senare berättade Andriy Yusov, talesperson från Ukrainas underrättelsetjänst, att man gett tuaregrebellerna nödvändig information som gjorde det möjligt att genomföra en framgångsrik operation mot ryska krigsförbrytare i Mali.
På den ukrainska ambassadens Facebook-sida i Senegal delades en video med intervjun med en kommentar av ambassadören Yurii Pyvovarov. Det fick senegalesiska UD att den 3 augusti kalla upp ambassadören. Utrikesministern påminde ambassadören om kraven på diskretion, återhållsamhet och icke-blandning. Affären fick stor spridning i Västafrika. Nya frågor restes. Har Ukraina stött terroristgrupper i Mali som ett sätt att bekämpa ryssarna? Håller konflikten i Ukraina att sprida sig till Västafrika?
I Mali reagerade man med bestörtning över attacken och över informationen om en ukrainsk inblandning. Som en reaktion valde Malis regering den 4 augusti att bryta alla diplomatiska förbindelser med Ukraina, på grund av landets stöd till terroristgrupper i Mali. Den 5 augusti dementerade Ukraina uppgifterna och replikerade att Malis beslut var fattat utan en grundlig utredning.
Den 7 augusti skrev den svenske biståndsministern Johan Forssell, som en kommentar till att Mali brutit de diplomatiska relationerna med Ukraina, en Tweet:
”Man kan inte stödja Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina och samtidigt få flera hundra miljoner kronor varje år i utvecklingsbistånd. Regeringen har därför beslutat att under 2024 avveckla Sveriges bilaterala biståndsstrategi med Mali.”
Tweeten är en kommentar till Malis avbrutna relationer med Ukraina, men nämner inte att det skett i ett sammanhang där Ukraina anklagas för stöd till rebeller/terrorister i Mali.
De första timmarna närde många av oss en liten förhoppning att biståndsministerns Tweet skulle försvinna i nyhetsflödet. Han hade ju tweetat på svenska. Men snart spreds tweeten, översattes och blev viral.
Många uppfattade att ministern kom med en nyhet: att Sverige drar in allt bistånd på grund av att Mali brutit banden med Ukraina! Det framstod som en bestraffning av Mali. Men beslutet om utfasning av Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Mali fattades i december 2023. I juni 2024 beslutade regeringen att stänga ambassaden i Mali.
Allvarlig diplomatisk kris
Biståndsministerns Tweet kom alltså inte med några nyheter. Däremot skapade den en allvarlig diplomatisk kris med långtgående konsekvenser. Två dagar senare, fredagen den 9 augusti, kallades den svenska ambassadören Kristina Kühnel till maliska utrikesdepartementet. Utrikesministern meddelade ambassadören att hon hade 72 timmar på sig att lämna Mali. Forssells illa genomtänkta och dåligt tajmade Twitter-diplomati hade nu skadat Sveriges anseende rejält.
Låt mig vara mycket tydlig på en punkt. Den svenska regeringen ska fatta beslut om biståndets inriktning och samarbetsländer. Men att använda Twitter-diplomati när en representant från Ukraina faktiskt medgett att man stött de rebell-terroristgrupper som plågar Mali sedan mer än ett decennium är direkt skadligt för Sverige och Sverigebilden. Dessutom har Sverige under samma tid, fram till juni 2023, i stor politisk enighet stridit med trupp mot just dessa terrorister. Forssell klantade till det och gav samtidigt den maliska regeringen tillfälle att göra en politisk markering mot Sverige som ju fasar ut biståndet och stänger ambassaden.
Dessutom har Sverige under samma tid, fram till juni 2023, i stor politisk enighet stridit med trupp mot just dessa terrorister.
Forssells Twitter-diplomati ger anledning till att fundera över hur Sverige bör agera i dessa nya geopolitiska sammanhang.
För det första sveper en politisk våg av kamp för avkolonisering fram i det globala syd. Det gäller inte minst fransktalande länder i Västafrika. Dessa länder var franska kolonier fram till 1960, men banden till Frankrike var länge fortsatt starka – politiskt, ekonomiskt, kulturellt och militärt. I Västafrika anser idag de allra flesta att FN-insatsen och den franska militära interventionen i Mali var ett misslyckande.
Det finns en narrativ som menar att västerländska aktörer spelat ett dubbelspel och i själva verket bidragit till konflikten genom att samarbeta med rebell-/terroristgrupper. I synnerhet gäller det Frankrike som under ett decennium styrde över Kidal-regionen i norr tillsammans med tuaregrebeller utan att maliska myndigheter fick tillträde dit. Enligt det här narrativet stödjer västerländerna rebellerna/terroristerna. Hur kan man annars förklara att säkerheten förvärrades dramatiskt samtidigt som internationella insatser pågick i landet? Forssells tweet passar in i denna narrativ: han uttrycker ju stöd för Ukraina trots att en representant för landet medgett inblandning i Mali-konflikten!
För det andra har Rysslands invasionskrig i Ukraina inte bara satt den europeiska säkerheten på spel, utan också bekräftat framväxten av en multipolär världsordning. Genom att låta kriget i Ukraina spilla över på andra konflikter, som exempelvis den i Mali, är risken överhängande på att kriget sprider sig ytterligare. Forssells tweet kommunicerar att de som inte röstar ”rätt” i FN ska straffas med indraget bistånd.
För det tredje ger Forssells tweet intryck av att hundratals miljoner svenska kronor går till juntan i Mali, trots att det inte stämmer. Den maliska staten får en liten del av det svenska biståndet (och då i avgränsade riktade insatser). Det mesta går till enskilda organisationer som når ut till fattiga och utsatta människor i byar och städer, etcetera.
Sedan regeringens beslut i december 2023 har den svenska ambassaden i Bamako gjort ett jättejobb för att fasa ut biståndet till Mali. Ambassadör Kristina Kühnel och hennes kolleger har engagerat sig för att Sverige avslutar på ett välordnat, anständigt och respektfullt sätt. Tyvärr raserade biståndsministern mycket av det arbetet.
För det fjärde visar Forssells Twitter-diplomati att det språk som man uttrycker sig på blivit allt mindre relevant i en tid då det finns AI-styrda översättningsredskap överallt. Andriy Yusov blev intervjuad på ukrainska, men det var när intervjun publicerades på den ukrainska ambassadens hemsida i Dakar som uttalandet uppmärksammades. Forssell skrev på svenska, men tweeten översattes snabbt och förvrängdes i en hel del fall. Ett klavertramp på svenska kan spridas på nolltid med skadliga konsekvenser!
För det femte gav Forssells Twitter-diplomati den maliska regeringen ett gyllene tillfälle att göra en politisk poäng på bekostnad av en partner som redan är på väg bort. Den maliska reaktionen var oproportionerlig och det borde ha räckt med en diplomatisk markering, men med Forssells tweet öppnades en möjlighet för juntan.
Hela EU stödjer Ukrainas kamp mot Rysslands krig. Men när ryska legosoldater agerar i ett afrikanskt land, som Mali, och Ukraina ger stöd till de terrorister som bekämpar dessa soldater handlar det mer om en komplicerad twist av att bekämpa fiendens fiende. Det kalla kriget är definitivt tillbaka.
I ett sådant geopolitiskt läge behöver vi kloka, genomtänkta regeringsföreträdare och uttalanden snarare än Twitter-diplomati. Den tondövhet som den svenska biståndsministern ännu en gång visat prov på skadar Sverige och Sverigebilden. ”Det här är inte det Sverige vi känner”, säger mina kolleger i Burkina Faso och Mali. Det går bara att hålla med.
Sten Hagberg
Professor i kulturantropologi och föreståndare för Forum for Afrikastudier Uppsala universitet.
Lyssna på samtal
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
