Morgonen den 20 september presenterade regeringen sin budget för 2024. Det kunde ha varit betydligt värre. Så kan man summera de reaktioner vi hittills fått in på budgeten.
Texten uppdateras.
Det är bra att regeringen inte ändrat mål och principer för biståndet. Samtidigt saknas så gott som all information om hur biståndet ska fördelas, viket gör det svårt att läsa av budgeten. Det konstaterar Magnus Walan som är policyrådgivare på Diakonia.
Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell har vid upprepande tillfällen angett att biståndets mål och inriktning ska ändras. Några större spår av detta kan man dock inte se i den presenterade budgeten.
– Förra året så kom beskeden om fördelningen först den 23 december eftersom regeringen tillträtt under hösten. Men i år kan man inte skylla på det, säger Magnus Walan.
I Tidöavtalet gjorde regeringen utfästelser om att stödet till civilsamhället och till demokrati och mänsliga rättigheter skulle öka. I stället blev det tvärtom.
– Tidöavtalet gjorde också utfästelser om långsiktighet och transparens och det står i motsatsställning till att man nu presenterar en budget som saknar en tydlig fördelning. Därför återstår det att se vad de presenterar i form av fördelningen för 2024, fortsätter Magnus Walan.
Då är han mer positiv till att flickors utbildning, kvinnors politiska deltagande och kvinnors deltagande i fredsprocesser nämns i budgeten, då det saknades i det senaste reformagenda-utkastet.
– Det är ett steg i rätt riktning jämfört med det utkast som läckte. Men vi är fortsatt kritiska till att jämställdhet inte verkar vara en integrerad del inom alla delar i bistånds- och utrikespolitiken.
När det gäller näringsliv är skrivningarna också relativt försiktiga och det enda större som nämns är de exportgarantier för EKN som vi tidigare skrivit om. Här ger regeringen en utförlig förklaring kring hur man resonerar. Magnus Walan tycker dock inte att det räcker:
– Det återstår att se om det de föreslår är förenligt med DAC-reglerna. Det är definitivt mot EU:s utfasning av bundet bistånd och absolut inte förenligt med effektivitetsprinciperna, så där går regeringen i fel riktning.
– Det övergripande intrycket är att det inte blir så dramatiska förändringar som vi sett signaler om tidigare, exempelvis finns inga signaler om att det övergripande målet kommer att ändras. Prioriteringarna på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet ligger också kvar. Det är dock för tidigt att säga hur de kommer att visa sig i praktiken, eftersom regeringen tyvärr har valt att inte heller i år ange de konkreta anslagen förrän i regleringsbrevet till Sida senare i höst, säger Erik Lysén som är chef för Act Svenska kyrkan.
Han välkomnar att regeringen vill ta ett helhetsgrepp på utvecklingspolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, klimatpolitiken och migrationspolitiken:
– Detta ligger helt i linje med kravet på samstämmighet som slogs fast i Politiken för global utveckling PGU redan för 20 år sedan. Vi vill samtidigt betona att detta måste göras med Agenda 2030 som utgångspunkt och mål, precis som riksdagen beslutade om för ett par år sedan, fortsätter Erik Lysén som samtidigt är kritisk mot att regeringen i höstbudgeten för 2023 inte återfört de medel som som förra regeringen avsatta – men inte använde – för flyktingmottagningen:
– Jag förvånad över att regeringen inte återför den dryga miljard som Migrationsverket fått för i år men inte behöver. De pengarna behövs inom biståndet!, fortsätter Erik Lysén.
Josephine Sundqvist, generalsekreterare för Läkarmissionen lär också relativt nöjd:
– Vi välkomnar regeringens satsning på att utveckla och effektivisera insatser inom ramen för Trippel Nexus. Men det saknas öronmärkt finansiering för resiliens i syfte att stärka Trippel Nexus-satsningar, vilket står i konflikt med OECD DAC:s senaste rekommendationer till Sverige. Vi hade hoppats på ett tydligare åtagande från Sverige då resiliens varken omnämns eller ges uttrycklig prioritet, säger hon.
Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan Sverige verkar också lättad över att målen för biståndet inte ändrats:
– Vi är glada över att det av riksdagen antagna biståndsmålet ligger fast, trots signaler om att regeringen vill byta ut det. Huvudsyftet för biståndet måste självklart vara att förbättra livssituationen för människor som lever i fattigdom och förtryck – inte att gynna svenska intressen, säger hon .
Plan ser också positivt på att flickor och jämställdhet är fortsatt prioriterat, även om organisationen gärna hade sett mer uttalade satsningar på barn och unga överlag:
– Budgeten innehöll annars inte så mycket nytt och det är svårt att kommentera när vi inte får se några siffror på hur budgeten fördelas mellan de olika anslagsposterna. Jag hoppas verkligen att vi inte behöver vänta tills regleringsbrevet till Sida i december, det skulle i så fall rimma illa med regeringens ambitioner om transparens och minskad ryckighet – för våra partners ute i världen måste ju få en chans att kunna planera sin verksamhet.
– För övrigt kan vi bara – än en gång – konstatera att behoven i världen är enorma och att det är olyckligt att regeringen valde att lämna Enprocents-målet. Biståndet är inte en kostnad, eller som det står i budgeten ”ett av de viktiga utrikespolitiska verktygen för att driva och värna svenska intressen”. Biståndet bör istället ses som en investering i en bättre och säkrare värld för oss alla, fortsätter Mariann Eriksson.
Martin Nihlgård, generalsekreterare för IM möttes inte heller av några större överraskningar:
– Den största förklaringen till det är väl att reformagendan för biståndet inte är klar än. Det som är anmärkningsvärt angående reformagendan är att den presenteras som en radikal förändring på ideologisk nivå. Men den kommer inte att köras genom riskdagen i vanlig ordning utan bli ett regeringsbeslut. Det motiverar biståndsministern i lördagsintervjun med att det är en operativ fråga. Jag får inte ihop det, konstaterar Martin Nihlgård.
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna ser både positiva och negativa aspekter med budgeten:
– Det är positivt att regeringen fortsätter att framhålla arbetet för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter. Till skillnad från det utkast till reformagendan som läckte tidigare i höstas, så står det nu tydligt i budgeten att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska främjas och att Sverige ska arbeta för kvinnors möjligheter till politiskt deltagande. Det är verkligen något vi välkomnar.
– Regeringen fortsätter att trycka på att fattigdomsbekämpningen ska gå via småföretagande och privat ägande, med fokus på kvinnligt företagande och ägande, men kopplar precis som i reformagendan inte detta till att också bekämpa diskriminerande lagstiftning som till exempel hindrar kvinnor från att öppna bankkonton och äga land. Det hade behövts.
– Det är däremot mindre bra att regeringen svart på vitt anger utvecklingssamarbetet som “ett av de viktiga utrikespolitiska verktygen för att driva och värna svenska intressen”. Det rimmar illa med målet att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck, konstaterar hon.
Anna Sundström, Generalsekreterare för Palmecentret väntar på att reformagendan ska bli färdigställd.
– Största nyheten är väl att reformagendan inte är klar. Bra att man tänker extra/om kring utformningen av denna, men osäkerheten finns därmed kvar hur biståndet kommer utvecklas, liksom av att det inte finns tydliga budgetfördelningar i årets budget. Vi vet egentligen inte så mycket hur det kommer landa i slutändan.
Hon ser det som positivt att målet för biståndet inte ändras och fortfarande utgår från fattiga och förtrycktas behov. I en tid av ökande konflikter fokuserar regeringen på freds- och säkerhetsfrämjande arbete för att förebygga och hantera grundorsakerna till konflikt. Detta menar Sundström vara bra, men det lämns något att önska.
– Sverige har historiskt haft en aktiv roll i främjandet av fred och dialog. Jag saknar en tydlig ambition att ta det arbetet vidare. I stället väljer man att minska anslaget till Folke Bernadotteakademin, och slopa stödet till det svenska civilsamhällets arbete för fred och säkerhet, och i stället öka investeringar i konflikländer via Swedfund. Helt i linje med regeringens övertro på näringslivets kapacitet att skapa hållbar utveckling.
– Överhuvudtaget så är regeringens ansats för defensiv i en värld som aldrig tidigare mött lika stora utmaningar som idag, med akut klimatkris, demokratikris, ökande ojämlikhet, ökad militarisering etc. Att man i budgeten åter har övergett enprocentsmålet och samtidigt ökar de militära kostnaderna kraftigt är symptomatiskt för den tid vi lever i. Har vi råd att fördubbla försvarsbudgeten från en till två procent av BNP, har vi också råd att slå vakt om biståndet. På lång sikt kommer detta att vara minst lika betydelsefullt för vår gemensamma säkerhet som försvarssatsningarna, avslutar Sundström.
Anna Ek, Sverigechef på svenska Afghanistankommittén, ser budgeten som en gåta:
– Vi får inte ihop den kritik som biståndsministern riktat mot biståndets utformning och inriktning med att regeringen nu i budgetens resultatdel presenterar det som mycket framgångsrikt i de flesta avseenden. Vad regeringen tycker är så dåligt med det svenska biståndet att det kräver en omfattande kursändring är för oss en gåta.
Ek menar att det är väldigt postivt att det internationella biståndet ligger kvar. Hon hoppas att målet återspeglas i reformagendan när den presenteras senare i höst. Förändringarna som den agendan kan föra med sig är Ek och SAK oroade över.
– Vi är fortsatt oroade över de omfattande förändringar av det svenska biståndet som regeringen indikerat ska komma vad gäller handels- och migrationspolitiska prioriteringar i förhållande till biståndet. SAK arbetar uteslutande med våra målgrupper i Afghanistan, ett av världens fattigaste länder, och vi hoppas att Sverige inte ska minska sitt historiskt långsiktiga och omfattande stöd till Afghanistans folk till förmån för satsningar i medelinkomstländer med bättre förutsättningar att växla från bistånd till handel. I dessa svåra tider behövs stödet som mest, säger Anna Ek.
– Inför att det reformerade biståndet ska slås fast under hösten hoppas vi att regeringen lyssnar på SAK och de många andra röster som vädjar om att Sverige måste stå fast vid biståndets grundläggande principer och inte bortse från det faktum att biståndet är effektivt och gör bäst nytta när det formuleras utifrån målgruppernas behov och verklighetsbeskrivning, avslutar hon.
Anna Nilsdotter, generalsekreterare på WaterAid tycker att det finns en stor fråga som helt saknas:
– Det faktum att världen står inför en akut vattenkris lyser med sin frånvaro. Översvämningar och torka gör det svårt för människor att ta sig ur fattigdom. Det är bra att vatten och hygien kopplas till antibiotikaresistens, men det krävs mycket, mycket mer av våra politiker i det här läget, menar Nilsdotter.
Redaktionen
Läs vidare:
