Niger har suspenderats ur den afrikanska unionen (AU) och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS hotar fortfarande med en militär intervention. Men varför är stödet för den folkvalde presidenten Bazoum så litet?
Den valda presidenten Mohamed Bazoum, som sitter i husarrest, vägrar fortfarande att avgå, medan ECOWAS är redo för en militär intervention. Juntan har samtidigt ställt Muhamed Bazoum inför rätta för högförräderi och hot mot statens säkerhet samtidigt som AU beslutat att suspendera Niger. Sitautionen är alltså i hög grad fortfarande mycket oklar.
– Men presidenten borde kanske ställa sig frågan om de djupare orsakerna till kuppen, menar Mathieu Olivier, politisk och undersökande journalist i en artikel i Jeune Afrique.
Varför så litet folkligt stöd för demokratin i Niger? Hur är det möjligt att kuppmakarna kan samla 35 000 personer på nationalstadion till stöd för juntan – och som skriker att presidenten skall avgå.
En grupp forskare skriver i franska tidningen Liberation att tre faktorer kan förklara den snabba uppslutningen till kuppmakarna: En nationalistisk reflex mot yttre sanktioner och hot om militär intervention av ECOWAS. En ”suveränistisk”, propaganda mot Frankrike och franska intressen som visat sig genom snabb uppsägning av försvarsavtal på samma sätt som gjorts av Mali och Burkina Faso. Men kanske främst, en lättnad över att se ett maktsystem som rått sedan den liberala demokratins införande 1991 – karaktäriserat av missbruk – falla. M62, en koalition av organisationer från civilsamhället, som först fördömde maktövertagandet med anti-konstitutionella medel, ändrade sig när ECOWAS införde hårda ekonomiska sanktioner.
Den franska journalisten Olivier säger vidare i artikeln ovan att filosofiprofessor Mohamed Bazoum, med tankar om socialism, vet att folkmassor är farliga och oförutsägbara. Kanske tänker han som Marx på utarmade massor som blir medvetna om sin alienation, och blir en social klass som kan förändra historien. Kan teorin tillämpas på Niger? Det ekonomiska argumentet har varit avgörande i pro-junta demonstrationerna. Men är inte problemet djupare än s? Varför är många unga nigerier kritiska mot demokratiska regimer som förknippas med korruption, nepotism och ineffektivitet och hellre ser militären som ett hopp?
Hälften av Niger befolkning, bland de mest unga i hela världen, är under femton år, 60 procent är under arton år. En galopperande demografi (7 barn per kvinna är högst i världen, beroende på kvinnans låga status) gör att landet inte klarar att integrera de miljontals unga som kommer ut på arbetsmarknaden. Många har låg utbildning och även de universitetsutbildade har svårt att hitta arbete.
I Liberation intervjuas flera ungdomar som stödjer militären och som befinenr sig folkhavet på stadion den 6 augusti. Souleymane Djibo Maliki föredrar militären framför en sjuk demokrati, även om det innebär att han behöver försvara landet mot hot om militär intervention från ECOWAS”. Och Omar Issaka Hama på humanistiska fakulteten på universitetet i Niamey säger:
– Med det här systemet kan vi inte ens skörda frukten av våra studier. Man måste ha en välplacerad förälder för att få jobb.
Han har som vuxen bara känt ett maktparti, nämligen Parti nigérien pour la démocratie et le socialisme (PNDS) med Mahamadou Issoufou, mellan 2011 och 2021, och sedan Mohamed Bazoum till 2023. För honom, liksom för många andra, är demokratin främst icke-hållna löften och en definition – en regering av folket och för folket – som har litet med verkligheten att göra.
En annan nigerier förklarar varför så få protesterade mot att demokratin:
– Varför skulle jag slåss för demokrati? Den enda man känner till är korruption, nepotism och förskingring av offentliga medel.
Han har inte upplevt den demokratiseringsvåg som sköljde över det frankofona Afrika på 1990-talet efter att franska presidenten Francois Mitterrand i spåren av Sovjetunionen kollaps, krävde demokratiska val för att fortsatt få franskt bistånd.
Chaibou Yacouba Manirou, doktorand i engelska från universitetet Abdou Moumouni i Niamey säger att landet är dåligt styrt och pekar på de finansiella skandaler som inträffat sedan tretton år, då landet styrts av två presidenter från samma parti.
– Den politiska klassen är avskärmad från ungdomen, som inte känner igen sig, och gör sig till talesperson för en majoritet av Nigerier, för vilka demokrati inte betyder mycket.
Även om Niger är långt ifrån det sämsta exemplet på dåligt styre i regionen så är det tydligt att PNDS under sina år vid makten använt vissa lagar till sin förmån, arresterat oppositionella, misshandlat civilsamhället och särskilt dragit nytta av sin position för att berika vissa av sina partimedlemmar. Bazoum, i mitten av sitt första mandat verkade visa en vilja att på allvar lugna det sociala klimatet, men lyckades inte hittills reformera administrationen att mera tjäna folket än att tillgodose egna intressen.
Hans Eriksson
Utvecklingsekonom, statsvetare, Västafrikakännare
